2010-02-20

Överraskande besök i persikoträdet

Så sent som igår kommenterade jag hos Livet med leran att jag inte sett någon domherre på flera år. Jag bor ju mitt inne i stan, och inte för att jag kan så många olika fåglar, men det man ser mest är väl duvor, änder, gråsparvar och skator. Det är i alla fall såna fåglar jag vet hur de ser ut, jag har ju sett andra fåglar också men vet oftast inte vad det är. Domherrar trodde jag definitivt inte höll till inne i stan. Gissa om jag blev förvånad när jag satt vid köksbordet och åt frukost efter morgonens hundpromenad och tittade ut genom fönstret och fick se det här:
I ett av persikoträden inne på gården, precis nedanför min balkong satt en domherre! Jag rusade ut i hallen och slet upp kameran ur jackfickan och höll tummarna för att den skulle sitta kvar. Eftersom jag fotar med kompaktkamera är det ju inget grejande med objektiv eller något, utan jag riktade kameran genom mitt smutsiga fönster och försökte zooma in så gott det gick i snöyran. Tyvärr satt ju inte min modell stilla utan envisades med att flyga runt mellan grenarna, så det här blev bästa bilden. Men jag blev i alla fall verkligen överraskad, kanske läser domherren min blogg och ville visa att han finns?

Sen vet jag inte hur vanligt det är med persikoträd i Sverige, men inne på gården så finns det två stycken, jag tror de är planterade av grannarna som bor under mig. Första året det blev någon frukt fick jag smaka, och det var ju inga stora persikor, knappt större än plommon, men de var godare än jag räknat med. Den sommaren hade varit ganska solfattig, så det var verkligen ett under att det blev någon frukt. Jag tycker det är jätteexotiskt, och ännu mer exotiskt känns det nu när jag sett en domherre sittandes på en av grenarna.

10 kommentarer:

Ingrid sa...

Vilket underbart besök!!

Vovvarna nu mera kallade hyenorna snusar på dynorna och ser pillimariska ut. De lär med säkerhet slita av lockarna vid tillfälle. De är nämligen inte så poppulära just nu efter att ha slagits alla fem i morse och jag blev biten i armen av misstag. Jäkla puckon!!

~Livet i byn

Bia sa...

Ja det må jag säga! Tänk att domherrarna läser din blogg! Hur exotiskt är inte det! Och, för en gångs skull, så olikt Norrköping!

Mia systeryster sa...

Åh persikoträd=D Hoppas de överlever den här hemskt kalla vintern!!

anemonen sa...

Ett persikoträd. Inte dumt det. Domherrarna är vackra och det verkar vara gott om dem eller är det den svåra vintern som lockar fram dem.

Yvonne L sa...

Livet i byn: Jag blev alldeles till mig när jag fick se domherren!
Förstår att vovvarna ligger illa till nu efter slagsmålet. Men visst är det typiskt att man ska lyckas få någon kroppsdel mitt emellan deras tänder!

Bia: Om jag ser domherren igen ska jag kolla om han har en liten bärbar dator med sig! Helt otroligt att vi äntligen hittat något som är olika!

Mia systeryster: Jag hoppas att träden överlever vintern. Det återstår att se.

@nemonen: Det är lite roligt med persikoträdet, tur att jag har odlingsintresserade grannar!
Det är nog förmodligen den snöiga och kalla vintern som lockat in domherren till stan, jag bor i princip mitt i centrum nämligen.

Jenny sa...

Vilken fin en! :D Jag har sett någon enstaka, mest ute hos svärisarna, här i stan är de mer sällsynta. Vad härligt att du fick den på bild! :)

Bibbi sa...

Domherrarna är så vackra:) Kul med så ståtligt besök hos dig. Vi bor ju närmare skogen så här är de ganska ofta och äter. Men jag är imponerad över bilden. Den blev ju jättefin!
Läckert med persikoträd:)

Yvonne L sa...

Jenny: Ibland ska man ha tur, och det var ju tur att mina fönster inte var skitigare än de är! :D

Bibbi: Jag är också imponerad både av besöket i sig och av att jag åtminstone fick till en bra bild med kompaktkameran genom fönstret!

Synnøve. sa...

Domherren är nog den vackraste vinterfågel jag vet.
Har faktiskt inte sett den här i vinter. Men vi bor för långt från skogen. Hoppas den söker sig hit för lite mat.
Persikoträd är spännande. Hoppas de klarar vintern.
Kramen.

Yvonne L sa...

Synnøve: Jag är ju inte så bra på fåglar men domherrar känner jag igen. Jag bor ju mitt inne i stan, så ingen skog i närheten här inte...