2010-01-31

Kan man spara snö?

Higgins gillar verkligen snö. Så mycket att han på olika vis försöker smuggla med sig snö in i lägenheten. Fast att lägga den på nosen var kanske ingen bra idé. Jag upptäckte det ju direkt! Om han lyckats smuggla in någon snö som jag inte hittat vet jag inte, men jag har lite svårt att tänka mig vart han skulle kunna gömma den. Han får nämligen inte upp dörren till frysen.

Oanvänd (31 av 365)

Den här cykeln har nog stått oanvänd ett tag.

Fler som håller på med 365 foton 2010 hittar du här.

Det är något som inte stämmer

Jag bestämde ju när jag blev färdig med mitt julklappspussel att jag är väldigt bra på att lägga pussel, och nu har jag lånat ett av mina föräldrar. Det är också ett sånt där man får klura ut bilden själv genom att låtsas att man sitter mitt i bilden som är på lådan. Som förra gången började jag med kanterna, men det är något som inte stämmer! De där bitarna längst upp i bild passar inte riktigt ihop, så det måste vara fel någonstans. Än har jag inte kommit på vart felet är, men när jag pusslat ett tag tills det blev för mörkt efter att jag tagit den här bilden så har jag fått ihop lite mer, bland annat uppe i högra hörnet. Jag har ju sett det här pusslet i färdigt skick också uppe hos mina föräldrar, men det är över ett år sedan så det kommer jag ju inte ihåg nu. Har i alla fall redan upptäckt att det här nog inte går att pussla så mycket i för dåligt ljus, så jag tror inte det kommer att gå lika snabbt för mig att få det här färdigt.

Oh så gott!

Tänkte bara tala om att jag igår kväll åt den godaste potatisgratängen jag ätit på länge. Den lyckades jag bra med. Innehåll förutom potatis var purjolök, salt, svart- och vitpeppar samt grädde och mot slutet la jag ost på toppen. Alltså en helt vanlig potatigratäng som blev ovanligt god.
Bilden har absolut ingenting med potatisgratängen att göra, den visar bara kvällspromenaden genom Rinmansparken häromkvällen. Jag antar att ni ser att Higgins har sin reflexväst på sig, men ni kanske inte ser att det var -15 grader.

2010-01-30

Gör ett besök

En sida väl värd ett besök. Mamma Anna skriver om hur det är att vara mamma till Gustav som har cancer. Jag har just hittat bloggen själv och inte hunnit läsa så mycket, men det är en blogg med både glädje och sorg och kämpaanda.

Show Me yours... Hopp

Veckans fototema hos whatthefuckdotcom är hopp.

När man tittar ut genom fönstret nu och ser all snö och konstaterar att det är nästan minus15 grader igen räcker det att titta i sina fotomappar från förra året för att veta att det finns hopp. Under de första veckorna i april förra året hade magnolian i Fors kyrkpark kommit så här långt.

Vi bor ju trots allt i ett land med fyra årstider, och de kommer ju åter år efter år. Ibland kanske man inte märker så stor skillnad mellan de olika årstiderna, men den här gången kan vi inte säga att vi inte haft riktig vinter. Men jag måste säga att jag föredrar en vinter med snö och lite lagom kyla framför en vinter som bara är grå, mörk och blaskig. Jag vet att många som bor i andra länder är lite avundsjuka på oss som verkligen har så pass urskiljbara årstidsväxlingar, det finns platser där det inte märks så stor skillnad mellan årets månader.

Länkar till övriga som deltar hittar du här.

Igår blev det äntligen av

Nu äntligen har syrran och jag sett samtliga tre Millenium-filmer, alltså de som bygger på Stieg Larssons böcker. "Luftslottet som sprängdes" hade ju premiär i slutet av november, men vi såg ju inte del två förrän ett par dagar innan premiären av tredje filmen. Kan hända att vi är lite långsamma i starten, men nu har vi alltså sett alla delar. Jag tycker fortfarande att den första filmen, "Män som hatar kvinnor" är bäst, men det är förmodligen för att den är gjord för bioduken, de två sista filmerna är ju egentligen gjorda för tv.  Vissa saker som finns med i sista boken fanns ju inte med i filmen, men de kan ju inte få med allt. Men allt som allt så är jag positivt överraskad av de tre filmerna och de får klart godkänt av mig.

Trasig (30 av 365)

I början av dagens morgonpromenad stötte vi på den här trasiga lilla snöplogen med vidhängande sandkärra.


Länkar till övriga deltagare hittar här.

2010-01-29

Fågelräkning

Om du har ett fågelbord, glöm inte att räkna fåglarna den här helgen! Hur det går till kan man läsa om här. Själv tror jag att jag struntar i att räkna fåglarna i busken utanför där någon granne brukar hänga upp såna där talgbollar. Dels tycker jag det är svårt att få fåglarna att sitta stilla och inte byta plats hela tiden - man vill ju inte räkna samma fågel flera gånger - och dels kan jag inte så många fåglar. Jag vet hur skator ser ut, och gråsparvar och möjligtvis talgoxe och domherre. Just ja, duvor kan jag också. I övrigt är det små fåglar, stora fåglar och jättestora fåglar som gäller för mig. Möjligtvis med tillägg om vilken färg fåglarna har. Jag tror jag tar med mig Higgins ner till Stadsparken istället och tittar på änderna, såna vet jag också hur de ser ut, men det är ju fågelbordsätarna som ska räknas.

De skämta med mig aprillo?

Idag kom den i ett vadderat kuvert. Den andra chokladkakan alltså som ingår i den vansinnigt viktiga enkätundersökningen jag är med i. Som jag slet med att besvara alla kluriga frågor i undersökningen!
Jag var ju lite orolig att nästa mjölkchokladkaka i undersökningen skulle smaka sill, men jag tror inte den kommer att göra det. OM det nu inte är så att de skämta med mig aprillo. Chokladkakan som kom idag är nämligen precis likadan som den jag redan provat. Kan det vara en sån där slamkrypare kanske? Och med slamkrypare menar jag alltså vare sig fisken, redskapet, eller skorna. Jag menar slamkrypare i form av en lurig fråga. (Fast jag har haft skor av typen slamkrypare, men jag åt inte av dem.)

Men jag är lite lurig jag också. Jag har nämligen lyckats spara en rad av det första undersökningsobjektet för att kunna jämföra med chokladkakan som kom idag! Det hade de nog inte räknat med. Dessutom när jag blev uppringd och fick frågan om vem som smakat chokladen sa jag att jag ätit all choklad. Det var ju dessutom sant för av all choklad som inte fanns kvar hade jag ätit allt. Jag fick aldrig frågan om det var något kvar av chokladkakan...

Hittills har jag bara jämfört förpackningarna som ser på pricken likadana ut. Det enda jag har hittat som skiljer dem åt är i den första ingår både vasslepulver och vassleprodukt enligt innehållsförteckningen. I kakan som kom idag står det inget om någon vassleprodukt. Inte för att jag tror att det kan göra så stor skillnad, men som ni ser så tar jag mitt testuppdrag på stort allvar.

Skylt (29 av 365)

Skylten tillhörande kopparsmedjan vid Rademachersmedjorna i Eskilstuna. De första av Rademachersmedjorna stod färdiga 1659, tanken var att det skulle bli 120 stycken, men det blev slutligen bara 20. Alla finns naturligtvis inte kvar, men några av smedjorna här i området är original och några byggnader har flyttats hit från andra platser i stan. Kopparsmeden som håller till i den här smedjan från 1600-talet har sin egen hemsida här.

Länkar till övriga deltagare i 365 under 2010 hittar man här.

2010-01-28

Röd (28 av 365)

Rademachersmedjorna i Eskilstuna.

Övriga som deltar i 365 2010 hittar du länkar till här.

Del fyra: En bild, ett motiv - sex månader

Här kommer Lisas utmaning som började i oktober förra året. Kika in hos henne för att hitta länkar till övriga deltagare!


Januaribilden är tagen idag på eftermiddagen, mulet väder och det snöar lite fortfarande, något som hållit på sen igår. Jag var lite osäker på om jag stod på ungefär samma plats som jag gjort tidigare månader eftersom jag stod med snö upp till knäna och den var helt orörd. Den upptrampade gångvägen som brukar finnas där var dold under den nyfallna snön. (Det var för den här bilden Higgins hade det lite jobbigt.)


I december var det också snö när jag tog bilden, plus att solen sken! Bilden tagen på tidig förmiddag.

Novemberbilden minns jag inte vilken tid på dagen det var men troligen var det tidig förmiddag.



Utmaningen började i oktober så här är första bilden jag tog på mitt utvalda motiv som är Rothoffsparken i Eskilstuna.

Higgins vedermödor

Higgins har ju inte varit nöjd med snökvalitén tidigare, men på eftermiddagspromenaden var den ju helt perfekt enligt honom. På samma promenad kom jag på att jag skulle ta en bild till en utmaning jag är med i som går ut på att man ska ta en bild på samma plats sex månader i rad. Jag hade tagit min januaribild i helgen men eftersom det kommit en hel del mer snö sen dess ville jag gärna ta en helt ny bild. Sagt och gjort, jag traskade iväg till Rothoffsparken med Higgins för att gå ta min bild. Problemet var att den upptrampade promenadväg som fanns där häromdagen var helt borta. Nysnön låg som ett tjockt täcke helt orörd så jag fick pulsa mig fram med snö upp till knäna för att kunna ta bilden från någorlunda samma ställe som jag gjort tidigare.
Jag försökte få Higgins att gå bakom mig eftersom snön räckte honom upp över ryggen annars, och det gick hyfsat bra. Tittar man noga bakom honom kan man svagt urskilja mina pulsande spår. Men sen tyckte han inte det var roligt längre att gå bakom mig, så han skuttade ut i snön bredvid mig. Det gick ju bra de första tre-fyra skutten, men sen blev det tvärstopp.
Varje skutt han gjorde fick han ju ta i allt vad han kunde, bara för att vid landning sjunka ner först i lössnön och sen i snön under den. Han försvann verkligen totalt ner under snöytan varje gång han landade och när han upptäckte det så var det plötsligt inte roligt längre. Han kravlade sig upp så gott det gick och sen sa han till högt och ljudligt "bäääääär mig!", och då var det ju bara att stoppa kameran i fickan och göra som han sa. Han är ju trots allt ingen ungdom längre med sina närmare 9,5 år.

Vi hade inte långt kvar innan vi skulle vara ute på en upplogad del av gångarna i parken, kanske 15 meter men det var kämpigt! Man är ju inte speciellt smidig iklädd tjocka vinterkläder ens på släta trottoarer, så tänk er att pulsa med snö upp till knäna bärandes närmare 15 kilo hund i famnen. Dessutom, för att komma ut på den upplogade gången skulle jag på något vis vara tvungen att ta mig över en snövall som var drygt en meter hög. Det var först när jag lyckats med det konststycket jag började fundera på varför jag inte gått tillbaka i mina egna fotspår, alltså pulsat ut samma väg vi pulsat in. Men jag skyller det på gammal vana, vi brukar ju gå rakt igenom parken. Promenaden hade blivit jättekonstig annars. Och jag antar att jag inte kan skylla det hela på snöblindhet?

Show Me Yours ... Glädje/lycka


Den här bilden måste man nästan klicka på så den blir lite större misstänker jag. Show Me Yours-temat hos whatthefuckdotcom denna vecka - som jag blev påmind om idag eftersom mitt bananflugeminne slagit till i veckan - är glädje/lycka. När jag kom på att jag glömt bort att göra temat tidigare tänkte jag leta i mina bildmappar efter någon passande bild. Men först skulle Higgins och jag ut på eftermiddagspromenad vilket resulterade i total glädje och lycka för honom! Han älskar snö och att göra snöänglar, men snön som legat har inte varit så lämpad för det enligt Higgins standard. Den har helt enkelt inte varit bekväm nog att göra änglar i, men efter gårdagens och nattens snöande - som fortfarande håller på - är snön perfekt. Den är lätt, fluffig och.... alldeles underbar.

Länkar till övriga deltagares bilder hittar du som vanligt hos wtfdc.

Tyyyypiskt

Nä, min bil ville inte starta idag heller, så imorgon ska jag försöka få med den till doktorn verkstaden. Enligt vad killen på verkstaden sa till pappa så brukar det gå att starta med startkablar trots att den inte vill med bara batteriet. Han ringde nämligen dit för att fråga om de hade något tips på vad man kunde testa och vad som eventuellt kunde vara problemet. Men de vill naturligtvis se sjuklingen så vi får göra ett försök imorgon. Och ja, jag är snart 45 och hade kunnat ringa till verkstaden själv, men eftersom jag blev så arg igår när den inte startade när jag skulle iväg så lämnade jag nycklarna hos mina föräldrar när jag var upp och lånade nycklarna till deras bil. Sen när jag hämtade Higgins tog jag inte med mig mina egna bilnycklar hem för jag var fortfarands arg på bilen så idag hade pappa varit ner och försökt starta den igen. Eftersom han alltså testat och sett vad som händer när man försöker starta erbjöd han sig att ringa.

När man ringer till såna ställen brukar de ju fråga en massa saker som kan vara svåra att svara på om man inte har bilmekande som största intresse och då kan man vanligtvis fixa fel själv. Min förra bil behövde nytt avgassystem en gång, och då ringde jag till en verkstad jag fått tips om som hade bra priser och gjorde bra jobb. Han som hade verkstaden frågade en massa frågor och jag kunde svara på kanske två. Jag trodde det skulle räcka om jag talade om bilmärke och årsmodell, men så enkelt var det ju inte. Till slut sa jag att "ok, bilen är svart, mer än så kan jag inte säga" och då bestämde vi att det kanske var bättre att jag kom dit så han fick titta själv innan han beställde delar. 

2010-01-27

Hundarbete

Nelson är en sån som Higgins. Det vill säga en cocker spaniel. Skillnaden mellan dem förutom ålder - Higgins är snart 9,5 år - och färg är att Nelson jobbar inom vården. Eller rättare sagt praktiserar inom vården, än är han inte färdigutbildad. Higgins har gått valpkurs och en kurs i nybörjarlydnad. Trots sin lite halvt bristfälliga utbildning så jobbade han som kontorshund under sina första år. Hans ansvarsområde var destrueringen av hemliga papper. Sen var han arbetslös ett par år innan han började arbeta som sällskapshund åt ett par pensionärer. Just nu går han arbetslös igen, men han siktar på att komma tillbaka som pensionärssällskapshund. Exakt i detta nu siktar Higgins på att övertala sin matte att det är dags att gå och lägga sig och sova, så det kanske är bäst att jag gör det.

Först I Alla Tävlingar

Jag är ägare till en Först I Alla Tävlingar, dvs. en Fiat. Det var Gerhard som lärde mig vad förkortningen står för... I alla fall, idag skulle jag på hans begravning och när jag gick ner till garaget för att åka till kapellet så startade inte bilen! Detta trots att batteriet är helt nyladdat, det hade hostat lite och larvat sig i måndags när jag skulle åka och handla så jag bad pappa ladda batteriet åt mig eftersom han har en laddare. Igår när pappa satte tillbaka det fulladdade batteriet och provstartade så funkade allt galant, men idag ville bilen inte vara med. Suck! Men det löste sig ju ändå eftersom mina föräldrar bor i samma hus och har garageplatsen bredvid mig. Jag fick springa upp till dem och be att få låna deras bil. Kanske var det bara så att min bil inte ville ge sig ut i snöovädret, imorgon kan det ju vara så att den startar utan protester. Jag hoppas faktiskt på det.

Öppning (27 av 365)


Öppning av konservburk.

Länkar till övriga deltagare i den här utmaningen finns här.

2010-01-26

Vilket samarbete!

Läste just om Esther Bejarano från Tyskland, 86 år och överlevare från Auschwitz där hon spelade i en orkester. Hon fortsatte med musiken efter kriget och har bland annat hållit liv i gamla judiska sånger. Nu sen två år tillbaka har hon ett samarbete med en rappare som flytt från Turkiet. Tillsammans slåss de mot rasism och antisemitism med musik, och som Esther säger, hon vet vad rasism kan leda till. För att göra musiken lite mer tillgänglig så är texterna i de gamla judiska sångerna lite omskrivna. Såna samarbeten tycker jag är häftiga!

(O)hållbar glödlampa

Är det inte meningen att lågenergilampor ska hålla länge? I mina vardagsrumsfönster står två lampor, och där har jag lågenergilampor iskruvade sen knappt ett halvår ungefär. Visst är det väl menigen att såna lampor ska hålla mycket längre än vanliga glödlampor? Nu har nämligen den ena glödlampan gått sönder, och jag kommer inte ens ihåg vart jag köpt dem. I så fall hade jag gått tillbaka och klagat, för de är ju inte direkt billiga i inköp. Innan dess var det en annan lågenergilampa jag har i en liten bordslampa i hallen som gick sönder, och den bytte jag ut ungefär samtidigt som de två fönsterlamporna.

Hjälp efter förmåga

"Alla" skriver ju om jordbävningen på Haiti och olika sätt att hjälpa till. Det är artistgalor och insamlingar via olika organisationer och företag som utmanar varandra att hjälpa till på olika vis mest genom att skänka en timmes arbete per anställd till hjälparbetet. Det kommer ju vad jag förstår in mycket donationer världen över, och Haiti kommer att behöva hjälp under lång tid för att bygga upp landet igen. Eftersom bristen på mat är stor blir det naturligtvis kaos när hjälpsändningarna ska delas ut, något som på ett vis är svårt att tänka sig, om alla i kön tog det lugnt skulle allt gå mycket enklare. Men när folk blir desperata så urartar ju lätt vilken situation som helst.

Hjälpen kommer till Haiti på olika vis, jag läste i Aftonbladet om 7-årige Charlie Simpson som bestämde sig för att ordna en sponsrad cykeltur för att samla in pengar. Sen om man är John Travolta kan man ju hjälpa till mer handgripligt. Han är ju inte bara skådespelare utan även pilot med egna flygplan, så han lastade ett plan fullt med mat och läkare och så flög han helt enkelt dit. Oavsett hur man gör, har man möjlighet att hjälpa till så gör man det. Sen finns det människor som inte kan hjälpa till och de som inte vill hjälpa till, och det får man faktiskt acceptera det också.

Då drar det ihop sig igen

Nu säger de att det drar ihop sig till snöoväder igen över hela landet. Det har ju tydligen börjat redan i norra delarna av landet, så då är det väl bara att vänta och se om prognoserna stämmer. Men jag är redo, jag tvättade ju mina täckbyxor häromdagen och hade lagt undan dem, men imorse så tog jag fram dem igen. Då var det -8 grader och däromkring har det hållit sig hela dagen.

Börjar på T (26 av 365)

Trappa börjar på "T". Går man upp här kommer man till busstationen vid gamla Tullkammaren i Eskilstuna.

Länkar till alla andra som är med i den här utmaningen hittar du hos Akson.

Tur att de fick det gjort igår kväll


Klickar man på bilden blir den större och då syns det tydligare vad som är på gång borta vid korsningen. Eller rättare sagt vad som var på gång igår kväll när Higgins och jag närmade oss hemmet efter tidiga kvällspromenaden. Det låg en stor snöhög mitt i korsningen, och så var det en traktor och en vägskrapa som jobbade på som sjutton. Precis innan hade en lastbil med flaket fullt av snö åkt iväg för att dumpa snön någonannanstans. Bilarna som skulle igenom korsningen fick köra runt snöberget och det var till och med någon dåre som tutade ilsket för att snön låg ivägen! Jag hade tänkt försöka ta någon bild på närmare håll eller att zooma in lite mer, men mina händer var totalt stelfrusna trots dubbla vantar så jag ville bara hem och in. Dessutom var det säkrare att hålla ögonen på de stora maskinerna så att de inte skulle missta Higgins och mig för snö och ploga upp oss i snöberget.

Det var ju förresten tur att de fick undan det här igår kväll, idag snöar det igen.

2010-01-25

Mammografikonst

Jag är en sån där tursam människa som väldigt sällan är sjuk och därför nästan aldrig är i kontakt med sjukvården  Enda gångerna jag har kontakt med vården är när jag går på de undersökningar man blir kallad till automatiskt, och idag var jag på mammografi vilket jag tycker är helt ok.

Man  tänker sig ju att väntrum på sjukhus ska vara jättetråkiga med urgamla tidningar och i bästa fall kanske något gammalt tryck med gråtande barn, en fiskegubbe med pipa eller något liknande på väggarna. (Ni vet såna där otroligt sentimentala bilder som var vansinnigt populära och som "alla" ville ha på väggarna på 80-talet eller när det nu var. Så kallad Hötorgskonst.) Eller det är i varje fall den föreställningen jag har, men så tillbringar jag ju heller inte mycket tid i väntrum på vare sig sjukhus eller vårdcentraler. Men där man sitter och väntar på mammografin på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så har de riktigt cool konst på väggarna.


Det var bara en sak jag tyckte var mindre bra, och det är som ni kanske förstår tv-antennsladden som hänger i taket.... Det är säkert jättepraktiskt att ha sladden där, då vet man ju vart den finns, men den stör konstverket lite. Men jag undrar hur ofta de har en tv inkopplad?

Och nej, jag gick inte till mammografin och tog med mig egen kamera försäkerhets skull, ifall deras utrustning skulle vara sönder. Jag hade samma jacka på mig som när jag går med Higgins, och kameran ligger i princip alltid i fickan. Dessutom satt det ingen annan i väntrummet när jag fotade, då hade jag aldrig vågat ta någon bild.

- - -
Idag är det förresten äntligen måndag så jag får veta hur det går med förra veckans katastrofavslutning på CSI NY.

Ska den på maskerad?

Den här skylten har en lite utsatt position, precis på en plats där det droppar så fort det blir några mildgrader. Eller så ska den på maskerad och har klätt ut sig till isglass.

Övergiven (25 av 365)

Utomhusscenen vid Rademachersmedjorna ser ganska så övergiven ut den här tiden på året. Men det är desto mer fart under den varmare årstiden, under sommaren spelas det teater där, och olika artister brukar uppträda. Bland annat har Roffe Wickström spelat där några gånger.

2010-01-24

Första etappen färdig

Nu känner jag mig betydelsefull. Första utfrågningen i den mycket viktiga undersökningen är avklarad. Jag blev uppringd för någon timme sen, så nu är det bara att vänta på att de ska skicka hem nästa testobjekt. Hoppas det inte är mjölkchoklad med sillsmak.

Vit (24 av 365)


Den turkiska yogurten som är en del av min frukost varje morgon är vit.

Länkar till övriga deltagare hittar du här.

2010-01-23

Sju saker, en award - utmanad av Gun

Ok, då har jag fått en utmaning med tillhörande award av Gun. Awarden ser ut så här:



Här är reglerna som följer med awarden:

A: Kopiera awarden på din blogg.
B: Länka till personen som gett dig awarden.
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till.
E: Länka till deras bloggar.
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award.
Jag är tråkig och utesluter de tre sista reglerna, den eller de som vill ta med sig awarden och göra utmaningen får göra det. Men jag ska i alla fall försöka komma på sju fakta om mig själv. Om de är intressanta vet jag inte, men det får bli som det blir.
  1. Vid några tillfällen har jag bott hos nunnor, eller Fransiskanersystrar som de visst egentligen kallas. Det var under mitt år i Israel och inträffade de gånger jag var i Jerusalem. White sisters har ett gästhus som var billigt och säkert. Ett par gånger var jag där med kompisar, och en eller två gånger bodde jag där på egen hand. Sen jag var där verkar de ha utvecklat verksamheten något, då var allt mycket enkelt och man betalade för en plats i en sovsal där det fanns våningssängar uppställda. Man var också tvungen att vara hemma före en viss tid, kom man för sent blev man inte insläppt. (Jag kom i tid varje gång.)
  2. Jag föråt mig troligen på sill när jag var liten för då åt jag det enligt uppgift från mina föräldrar. Numera skulle jag inte komma på tanken att äta det.
  3. Jag tycker det är skittråkigt att tvätta bilen och gör det bara om det är absolut nödvändigt.
  4. Jag har en blå Maraton (cykel) som jag fick när jag fyllde 15 vilket innebär att den i sommar fyller 30. Det är ganska gammalt för en cykel tror jag
  5. Jag tycker synnerligen illa om dragspelsmusik.
  6. Jag är ett kakmonster av stora mått men jag är inte så bra på att baka kakor. När jag försöker så äter jag mest deg och de få kakor som blir resultatet ser inte alls ut som på bilderna i receptet.
  7. Jag ska aldrig mer ta mig an en sån här utmaning eftersom det är nästan omöjligt att komma på något att skriva!
Som jag skrev innan mina 7 fakta så skickar jag inte vare sig awarden eller utmaningen vidare, utan den som vill får ta med sig både utmaning och award.

Staty (23 av 365)

Statyer finns det rätt många i Eskilstuna, just den här står i lekparken i Eskilsparken. Det är inte ofta vi går den vägen men idag när vi gick förbi såg jag att någon förbarmat sig över den stackars nakna flickan och gett henne lite kläder i kylan.

Som vanligt hittar du fler deltagare i projektet 365 2010 hos Akson.

De fick backa till slut

För snart ett år sen förundrades jag över hur en kvinna som överlevt förintelsen fick sin pension sänkt av försäkringskassan. De ansåg att ersättningen hon fick från Tyskland för sina lidanden under andra världskriget skulle räknas som en del av hennes pension. Du har regeringsrätten beslutat att Försäkringskassan gjort fel. Jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt att de ens kom på tanken att dra in på kvinnans pension, men det är skönt att se att hon fick upprättelse till slut i alla fall.

Förlåt i förskott

OM det nu plötsligt blir -20 grader i centrala delarna av Eskilstuna inom de närmaste timmarna tar jag helt på mig ansvaret. (Och kommer också att frysa häcken av mig när jag måste gå ut.) Eftersom temperaturen den senaste veckan legat på omkring minus en till minus två grader och jag inte behövt använda mina täckbyxor när jag gått promenader med Higgins bestämde jag mig för att tvätta dem idag. De användes ju flitigt vid varje hundpromenad från någonstans omkring jul tills temperaturen nu gick ner så jag tänkte att de behövde fräschas upp. När de torkat har jag mina förhoppningar att jag ska kunna stoppa undan dem i klädkammaren, förhoppningsvis för resten av vintern. Men nu vet ni, blir det rena rama istiden här om någon timme är det alltså mitt fel. Mitt ansvar för eventuell kyla försvinner helt så fort mina täckbyxor torkat!

2010-01-22

Det är mitt, bara mitt!

Jag har hund och då köper man väl vanligtvis uppmuntringsgodis om man inte gör godiset själv. Jag köper i alla fall levergodis till Higgins, oftast tvåkilospåsar som räcker ett tag. Godiset har jag numera i en burk ovanpå chiffonjén i köket, och en återkommande irritation är när det snart är dags att fylla på burken.

Det blir en massa småbitar som väl inte är helt fel eftersom jag alltid delar upp godisbitarna i minst två delar, men det blir också pyttesmå smulor och nästan som ett levergodisdamm. För att visa det skulle jag ta en bild förut precis innan Higgins och jag skulle gå ut på eftermiddagspromenaden. Jag behövde fylla på med godis i jackfickan och fick mest tag på småsmulor som inte är speciellt roliga att ha i fickan och hemskt svåra att få tag på när man har vantar på sig.


När jag skulle ta bilden dök plötsligt Higgins upp och satte tassarna på bordet, något han faktiskt aldrig brukar göra. Som värsta Gollum försökte han kasta sig över godisburken och hade han kunnat prata är jag övertygad om att han sagt "mitt godisssssssss".

Uppenbarligen är det många som bryr sig om väskor

Ok, Mona Sahlin har tydligen i 50-årspresent fått en väska från Louis Vuitton av en väninna och nu skapar det stora rubriker. Aftonbladet hade denna artikel näst högst upp på sin nätbilaga, artiklar om Haitis jordbävningskatastrof  fick man skrolla ner en bit för att hitta.

Uppenbarligen så kan en i mina ögon ful väska skapa en hel del debatt, för när jag gjorde skärmdumpen kan man se att artikeln redan gett 363 kommentarer. Jag förstår inte problemet. Mona Sahlin är enligt Wikipedia född i mars 1957 vilket innebär att hon fyllde 50 för snart 3 år sedan. Antingen har hon inte använt sin födelsedagspresent offentligt under dessa tre år eller så är det ingen som lagt märke till att det är ett "fint" märke tidigare.

Hur många av Sveriges befolkning såg innan tidningarnas påpekande att det var en väska från Louis Vuitton? Jag skulle inte haft en aning eller ens brytt mig om att titta närmare på den eftersom jag tycker det är fult med rosaröda väskor. Skulle det vara mer ok om Fredrik Reinfeldt bar den väskan, han är ju ändå moderat och det är ju valår så då är det väl bra om politikerna sticker ut lite extra?

Expressen var lite mer sansade när jag var in på deras sida i alla fall, de har också en artikel om väskan men man får scrolla en bit för att hitta den. Precis som jag verkar de tycka att jordbävningen är av större vikt än väskan.

Väntan (22 av 365)


Där sitter de och väntar. Plötsligt bara satt det två pimplare ute på Eskilstunaån när Higgins och jag gick förbi idag. Undrar om de fick något napp till slut.

Fler deltagare i 365 foton 2010 finns hos Akson.

2010-01-21

Tur för er att såna som jag ställer upp

Alltså ni skulle bara veta hur glada ni ska vara att jag ställer upp för er. Vet ni hur svårt det är att genomföra en undersökning om choklad? Det är verkligen ingen barnlek eftersom man måste tänka på en mängd olika saker som till exempel fastheten när man biter, helhetsintrycket, eftersmaken och en massa andra viktiga frågeställningar. Allt ska graderas på en skala mellan 1-9 så det är mycket att hålla reda på. Inte bara själva chokladkakan utan också testprotokollet och en penna så att man kan fylla i sina upplevelser.
Som ni ser på bilden är det inte heller någon vanlig gammal chokladkaka man får som ytterst viktig testperson. Såna här chokladkakor finns inte att köpa! De ni! Nu är det bäst att jag tar en bit till och kollar lenheten i chokladen...

Show me yours.... Talande tystnad/stillhet

Veckans tema hos whatthefuckdotcom var lite besvärligt tyckte jag först. Men när jag tänkte på stillhet kom jag på att det kan man känna när man stirrar in i ett sterainljus. Här porträtterat av ett doftljus jag fick i julklappen från min kompis Heike i Tyskland. Först var jag lite osäker på om det verkligen var meningen att man skulle sätta ljusen i glaset som var med i paketet så för säkerhets skull frågade jag. Självklart var det ett glas specialgjort för såna här ljus som när de brinner blir helt flytande.

Fler bilder på samma tema hittar du bland länkarna hos wtfdc.

Hänger (21 av 365)


Undrar om det är ett bra ställe att hänga på?

Fler deltagare i 365 foton 2010 finns hos Akson.

Borde de inte ha hjälm?

Hos Lensbabie som jag brukar besöka för att titta på hennes fina foton hittade jag det här klippet.

Undrar hur många gånger de trillat omkull när de tränat.

Men fy vad jobbigt

Jag har ju tidigare skrivit om att jag gillar att svara på enkäter. Då har jag ju haft turen att ha fått lite belöning för mitt slit att kryssa i en massa undersökningar om ditten och datten via internet. Men nu kommer det att bli otroligt jobbigt och jag vet inte vad som fick mig att gå med på att delta i just den här undersökningen.

Det första brevet kom hem idag, och nu tvingas jag alltså provsmaka choklad. Det kommer att bli ohyggligt jobbigt. Först måste jag äta av chokladen, och sen om några dagar kommer de att ringa mig för att ställa frågor om vad jag tyckte om den. Som om inte det vore nog så kommer de efter intervjun att skicka hem en ny chokladkaka som jag också måste äta av för att sen några dagar senare svara på frågor om. Men det står nästan längst ner i följebrevet att mina synpunkter och åsikter är värdefulla och inte kan ersättas av någon annans, så jag får väl göra mitt bästa. Nämnde jag att det är choklad jag måste äta?

2010-01-20

Telefonkioskmysteriet

Igår skrev Lotten om en märklig telefonkiosksamling här i Eskilstuna. Det står två telefonkiosker bredvid varandra utanför Cityvaruhuset Cityhuset vilket ju är lite underligt i dessa tider då de allra flesta väl har mobiler. Telefonkioskerna ser inte likadana ut, bild på dem ser ni hos Lotten om ni klickar på länken i översta raden. Frågan kom upp bland kommentarerna om kanske telefonerna var olika. Kunde den ena vara för kort och den andra för mynt?

För att reda ut det hela lite mer tog Higgins och jag vår eftermiddagspromenad förbi samlingen av telefonkiosker för att ta bild på telefonerna. Det var jättepinsamt eftersom det för ovanlighetens skull stod väldigt mycket folk i området runtomkring och naturligtvis tittade alla på mig när jag snabbt tog en bild på varje telefon. Hade jag inte haft åskådare skulle jag gått närmare och tagit mer detaljrika bilder, men jag kunde ändå konstatera att telefonerna är exakt likadana. Man kan betala med mynt eller med kort i bägge och man kan dessutom surfa trådlöst inom 150 meters avstånd från telefonerna.


Om jag gått lite närmare hade jag kunnat få en ännu bättre och tydligare bild på den här instruktionstavlan, men nu tyckte jag som sagt att det var en aning pinsamt att fota just här. Jag tycker inte om att fota inför publik! Den stora frågan kvarstår alltså fortfarande, varför har Telia två telefonkiosker just där och varför är inte telefonkioskerna likadana?
- - -

Just ja, handbollen gick ju inte så bra ikväll heller, förlust mot Polen med 27-24. Då är det bara fredagebs match mot Tyskland kvar i det här gruppspelet. Sverige spelade delvis bra, men Polen var bättre. Deras målvakt gjorde några riktiga kanonräddningar.

- - -
Uppdatering: Längst ner i det här inlägget finns en bild på en annan telefonkiosk här i stan.

Översättningsprogram

Med tanke på att man kan surfa runt på internet och hamna på sidor där man kanske inte förstår språket  är det ju bra att det finns översättningsverktyg på nätet som man kan använda sig av. Inte för att man får en helt korrekt eller alltid ens en begriplig översättning av det man inte förstår, men man kanske ändå kan ta till sig lite av utländska texter. Jag gjorde en helt ovetenskaplig test av Google translate och använde mig då av ett eget blogginlägg som jag lät översätta till engelska. Tänkte att eftersom det är min egen text och jag inte har några problem med engelskan så blir det ju lätt att se hur en nätöversättning funkar.

  • Min originaltext "Jag har lagt märke till att ibland går Higgins iväg när jag lyssnar på Spotify. Nu har jag kommit på när det är han går. Det är en speciell version av "River Deep Mountain High" med Tina Turner, ofelbart så försvinner han. Nu kom jag på varför. Det är samma låt och version jag har som ringsignal på min mobil, och av någon anledning tycker han inte om mobiltelefoner."

  • Så här blev det när jag använde översättningsverktyget: "I've noticed that sometimes Higgins goes away when I listen to Spotify. Now I've been on where he goes. There is a special version of "River Deep Mountain High" with Tina Turner, inevitably so he disappears. Now I got why. It's the same song and the version I have as a ringtone on my mobile, and for some reason he did not think about cell phones."

  • Och så här blev det när jag översatte tillbaka från engelska till svenska: "Jag har märkt att ibland Higgins försvinner när jag lyssnar på Spotify. Nu har jag varit på där han går. Det finns en speciell version av "River Deep Mountain High" med Tina Turner, oundvikligen så han försvinner. Nu har jag varför. Det är samma låt och den version jag har som ringsignal på min mobil, och av någon anledning han inte tänka på mobiltelefoner."
Det blir ju hysteriskt roligt vissa bitar! Jag gillar speciellt ordvändningen i sista testningen som blev "Nu har jag varit på där han går".

Det påminner ju faktiskt om det här:



Trots att det kanske inte blir världens bästa översättningar om man använder sig av ett översättningsverktyg så är det ju faktiskt ändå en bra sak, svenskan är ju inte världens största språk ens på internet. Just nu finns det omkring 50 språk att översätta emellan, så har man riktigt trist kan man ju prova alla språk och slutligen översätta tillbaka till svenska. Undrar om något är sig likt då!

Kyrka (20 av 365)


Fors kyrka i Eskilstuna igår eftermiddag.


Fler deltagare i 365 foton 2010 finns länkade här.

Alla kan inte åka till Haiti för att hjälpa till

Mycket om jordbävningen på Haiti är obegripligt. Man läser om människor som räddats efter att i flera dagar legat begravda i rasmassor. Man läser om människors desperation och laglöshet. Man förvånas på något vis över att det tar sån tid innan hjälpen når fram till de drabbade som behöver mat och vatten. När man inte varit med om en jordbävning eller katatsrof av liknande slag är det nog svårt att förstå vad som egentligen hänt och händer. Men det verkar som om hjälpen börjar nå fram nu i alla fall och vill man hjälpa till finns det ett sätt de flesta nog kan klara av. Man kan bidra med pengar, mer eller mindre beroende på förmåga.

Man kan till exempel skänka pengar via Unicef, Röda Korset, SOS-barnbyar, Rädda barnen. Bägge kvällstidningarna och säkert många andra nättidningar har listor med de olika hjälporganisationerna och hur man skänker pengar dit. Som alltid när man skänker pengar, se efter så att organisationen har ett 90-konto. Man kan också sms:a bidrag om man tycker det är besvärligt och tar för lång tid med bankbetalningar. Vilka nummer som gäller där finns också listade på tidningarnas nätsidor. 

Även om man inte har så mycket pengar kanske man kan bidra med 10 kronor via sms till Rädda barnen: Skicka 10KATASTROF (10 kr) till 72950 alternativt KATASTROF (50 kr) till 72950.

Hmmmm

Jag har lagt märke till att ibland går Higgins iväg när jag lyssnar på Spotify. Nu har jag kommit på när det är han går. Det är en speciell version av "River Deep Mountain High" med Tina Turner, ofelbart så försvinner han. Nu kom jag på varför. Det är samma låt och version jag har som ringsignal på min mobil, och av någon anledning tycker han inte om mobiltelefoner.

2010-01-19

De ledde ju med sex mål

Jag är ingen stor sportfantast, men handboll gillar jag. Fast det gick inte så bra för Sverige mot Slovenien. Men det är bara för laget att ta nya tag. Imorgon är det match mot Polen.

Kniv (19 av 365)


Fruktkniv som varit farmors.

Länkar till fler som deltar i utmaningen finns här.

Viktigt meddelande från Higgins


Se genast till att kramsnön försvinner! Den fastnar i min päls i stora bollar och då är det inte roligt att gå på promenad.

Ok, jag kanske inte vann något...


... men jag tjänade 25 kronor! Jag hade nämligen fått en kupong som gjorde att om jag köpte fyra Trisslotter fick jag en extra lott på köpet. Så genom att köpa något för 100 kronor tjänade jag 25 kronor. Undrar vad jag ska göra för dem? En pessimist ser det säkert som att jag slösat bort 100 kronor eftersom jag inte köpt några lotter alls om jag inte fått den där kupongen. Men jag har faktiskt en optimistisk syn på livet!

2010-01-18

Nääää!

De ska inte göra såna avsnitt av CSI NY som det var ikväll! Först ett jättesorgligt avsnitt där en av de återkommande karaktärerna dör. Sen ett avslut där hela teamet möjligtvis dör eller blir skadade, och så får man inte veta förrän nästa vecka vad som hände. Jag tycker inte om den typen av cliffhangers.

Tillråga på allt har jag en militant taliban i soffhörnet. Jag tycker visserligen det ser ut som världens sötaste Higgins, men han hävdar att han är en militant taliban. De pratade om såna på nyheterna för en stund sen, och då satte han sig plötsligt upp i soffhörnet och började småprata för sig själv. Han gör så ibland. När jag frågade honom om det var för att han var en militant taliban som han satt sig upp svarade han ett tydligt "jaaa".

Men hur får man en sån idé?

Jag läste om en 19-åring som gjorde eget te. På en knarksvamp. Knarksvampen heter toppslätskivling, växer tydligen över hela landet och innehåller en LSD-liknande hallucinogen substans. Det stod i notisen att det är en giftsvamp samt att den är narkotikaklassad. I och med att den är narkotikaklassad är den förbjuden både att plocka och inneha.  Undrar om det står poliser utanför svampskogarna och kollar folks svampkorgar, hur ska de annars veta om folk plockar knarksvamp och tänk om man råkar plocka någon av misstag. Undrar också hur man kan komma på tanken att brygga te på svamp överhuvudtaget, det verkar ju mycket enklare att gå till närmaste matbutik och köpa te där, det finns ju hur många sorter som helst. Dessutom tycker jag inte det låter speciellt gott med te som smakar svamp. Räknas även flugsvamp som knarksvamp förresten, eller är den bara giftig?

Information (18 av 365)


En väldigt informativ skylt om vad som gäller för den här gården vi passerar ibland på våra promenader.

Fler trehundrasextiofemmare finns listade här.

2010-01-17

Varför är det aldrig fönster i luckan på diskmaskiner?

Jag bestämde mig ju på ren impuls för att vara med i utmaningen "365 foton 2010" och då är det förstås roligt att titta på vad andra deltagare tar för bilder. När jag såg det här inlägget hos Ulrica kom jag på en sak som jag undrar över ibland: Varför är det inte fönster i luckan på diskmaskiner precis som det är på frontmatade tvättmaskiner? 

Är det bara jag som tycker det skulle vara roligt att se disken stå där och bli ren? Det är säkert inte lika roligt som att titta på olikfärgade strumpor snurra runt i tvättmaskinen, men om man mot förmodan inte skulle ha något bättre för sig. Eller kanske plötsligt börja fundera på vart det ljusblå uppläggningsfatet tagit vägen. Om det fanns fönster i diskmaskinsluckan skulle man ju kunna titta efter om man ställt uppläggningsfatet i maskinen innan man satte igång den.

Själv har jag en toppmatad tvättmaskin utan fönster, dels för att det inte får plats någon frontmatad maskin men också för att jag mest har svarta kläder och det är inte så roligt att stå och titta på. Min diskmaskin är ju en liten bänkdiskmaskin, så även om jag haft ett ljusblått uppläggningsfat hade det förmodligen inte fått plats i maskinen. Då gör det ju inget att luckan inte har något fönster.

En mycket fin man är borta

Igår fick jag reda på att en mycket fin och godhjärtad man är borta. Jag hade totalt missat annonsen i tidningen som talade om det. Alla annonser runt omkring hade jag sett, men jag missade Gerhards, kanske för att jag inte ville se. Jag visste att han var sjuk, det var på gränsen att han överlevde redan för drygt ett år sedan, men han var inte bara en fin man, han var också ohyggligt seg och en riktig kämpe. Förra året var förresten inte första gången han lurade döden, det har varit nära flera gånger tidigare, men envist tog han sig igenom kriserna och fortsatte mot alla odds. Den här gången förlorade han tyvärr kampen, något som med säkerhet irriterar honom något enormt.

För nästan 17 år sen gick min sambo hastigt bort genom en olyckshändelse, och även om jag kände Gerhard redan innan så var det först då jag insåg vilken fin man han var. Han och hans fru Renate - som då också var min arbetskollega - blev ett enormt stöd för mig under tiden som följde. Mina föräldrar var nog för nära så det var skönt att ha både Renate och Gerhard där. Det var mycket tack vare Gerhard som jag orkade kravla mig tillbaka upp ur min sorg.

Gerhard var med och hjälpte mig när jag skulle köpa min första egna bil eftersom det han inte visste om motorer inte var värt att veta. Vi skojade ofta om att trots att han hade "Volvo" intatuerat på insidan av ögonlocken så lät han mig köpa en Daihatsu. Han blev också nöjd för några år sedan när jag bytte ut min Daihatsu mot en Fiat, bilmärket han förmodligen hade intatuerat strax under Volvo.

Gerhard älskade att fylla år och få presenter. Han älskade kaffebröd och andra godsaker och precis som jag hade han en speciell del av magen avsedd endast för efterrätter. I somras ringde han på min födelsedag och gratulerade, och jag hörde då att det var en lite tröttare Gerhard än tidigare. Jag sa att jag skulle komma ut till dem någon dag och hälsa på. I höstas lovade jag Renate samma sak när jag träffade henne av en slump, men jag kom mig aldrig för att åka dit. Jag tänkte på det många gånger, men ändå blev det aldrig av.

Gerhard sa till mig att allt som händer är ödesbestämt, men att man kan påverka sitt öde genom de olika val man gör i livet. Man kan ångra saker man gjort och sånt man inte gjorde, men man kan inte göra något åt det. Vilka val man än gör så kommer man aldrig att veta vad som hänt om man gått en annan väg. Det är det som gör livet spännande, och att gå och grubbla tjänar ingenting till.

Jag kommer alltid att minnas Gerhard med glädje, och det är jag säker på att alla andra som kände honom också kommer att göra. En väldigt fin man, full med humor och värme, och han hade alltid något att berätta om. Jag har aldrig träffat någon som varit med om så mycket annorlunda och spännande, och jag kommer alltid att minnas den spjuveraktiga blicken som kunde glimta till när man minst anade det. Han föddes förmodligen med den och lyckades hålla kvar den i 76 år. Kan hända är han någon annanstans nu och tänker ut något riktigt lurigt att utsätta någon för.

Bänk (17 av 365)


Nog för att det snön på bänken ser mjuk och fluffig ut, men jag avstår ändå från att sätta mig.

Fler deltagare i 365-utmaningen hittar du här.

2010-01-16

...andra dagar är det sprit

Vissa dagar handlar det om wienerbröd och andra dagar handlar det om sprit. Igår läste jag ju en notis i tidningen som förelsog att man skulle ge småfåglarna energirika saker att äta, som exempelvis wienerbröd. Idag läste jag en notis med rubriken "Sprit bra mot vinterkräksjukan" och trodde naturligtvis genast att man skulle dricka en massa sprit för att inte drabbas av kräksjukan. Nu har jag visserligen inte drabbats av den någon gång vad jag kan komma ihåg, men det kan ju vara bra att veta vad man ska ta till om det värsta händer. Nog för att det låter som ett underligt sätt att bota kräksjukan, för dricker man för mycket sprit kan man ju också bli kräksjuk, men jag tänkte att notisen kanske skulle upplysa om exakt vilken sorts sprit man skulle dricka och hur mycket. Det visade sig att det inte alls var drickbar sprit det handlade om, utan istället att man ska vara fortsatt noggrann med sin handhygien och använda tvål, vatten och handsprit. Det var ju en helt annan sak, men jag har ju handsprit hemma så då kan jag väl anses vara rustad för alla eventualiteter. Det finns förresten en artikel i DN som talar om att rädslan för smitta gör oss friska.

Lördag morgon (16 av 365)


Man vet att det är lördag morgon när man får vakna utan att klockradion för oväsen innan Higgins och jag ger oss ut på morgonpromenaden. När vi kommer hem efter 1-2 timmar beroende på väder så är det dags för mig att sätta mig och äta frukost, läsa tidningen och sen lösa korsordet.

Hitta resten av deltagarna i utmaningen gör du här.

2010-01-15

En jätterolig blogg

Förra året någon gång så hittade jag en jätterolig blogg som jag besöker lite då och då. Där får man följa ickle och Lardee's äventyr. ickle och Lardee är två mjölktänder och bloggen heter "My Milk Toof". Först handlade bloggen bara om ickle, men så flyttade även Lardee in, och man får följa deras öden och äventyr. De har alla möjliga och omöjliga spännande saker för sig. Inte visste jag att mjölktänder har ett så rikt liv!

Det har gått över

Jag satt och letade efter en sak i min blogg och upptäckte några saker:
  • I början av mitt bloggande hade jag inte så många bilder här utan mest text. Bilderna tänkte jag ha koncentrerade på min hemsida. Nu har jag bilder både här och på hemsidan, fast det brukar ta tid innan jag kommer mig för med att uppdatera just hemsidan. Här trakasserar jag ju bloggvärlden flera gånger om dagen.
  • I början bloggade jag inte så ofta heller. Det var nog mest för att jag inte var säker på om jag skulle tycka det var något att hålla på med. Nu kan det som sagt bli flera uppdateringar per dag, speciellt när jag ändå sitter vid datorn mest hela tiden i jakt på nytt jobb.
  • Ett tag förra året hade jag emellanåt jätteont i vänster armbåge. Jag bestämde mig för att det nog var tennisarmbåge men jag gjorde ingenting åt det. Några tyckte jag skulle kontakta vårdcentralen och se till att få hjälp, men det gjorde jag naturligtvis inte. Det kom väl en massa andra viktigare saker ivägen antar jag. Jag kände av det onda då och då långt in på sommaren, men nu när jag läste mitt inlägg insåg jag att jag inte känt något på väldigt länge. Då har det nog gått över av sig självt.
Nu har jag helt glömt bort syftet med det här inlägget så nu är det också över.

Matlagning (15 av 365)

Precis som tv-kockarna förberedde jag matlagningen häromkvällen med att hacka lök.

Vinter (14 av 365)


Vi har för en gångs skull haft riktig vinter några veckor.

Fler trehundrasextiofemmare finns listade här.

Mera wienerbröd!

Läste en notis i tidningen idag om att fåglarna kan behöva hjälp för att få tillräckligt med mat. Det måste vara energirika saker som talgbollar, oljeindränkta havregryn eller wienerbröd. Min första tanke var att jag hoppas att de menar matoljeindränkta havregryn och inte motoroljeindränkta havregryn. Min andra tanke var att det vore roligt att vara en liten fågel bredvid ett konditori. Då kunde man hoppas att de kastade ut överblivna wienerbröd för att rädda fåglarna.

2010-01-14

Men förstås!

Idag är det lite synd om min systerson Martin, han fick nämligen en puck i huvudet imorse innan han ens hunnit vara in i skolan. Min syster hade släppt av honom där och så åkte hon till jobbet, men hon hann knappt dit innan de ringde från skolan och ville att hon skulle komma tillbaka. Martin hade varit på väg mot några kompisar vid den uppspolade isen när det kom en puck farande och den träffade honom olyckligtvis i huvudet. Riktigt ordentligt dessutom så det började blöda. Min syster ringde mina föräldrar och bad en av dem följa med för det skulle ju inte gå att köra bil samtidigt som hon tröstade Martin ifall han behövde till sjukhuset eller något sånt. Nu visade det sig att det inte behövdes något sjukhusbesök trots att det är ett ordentligt jack i huvudet och det hade blött så att mössan var alldeles blodig. Men det bestämdes i alla fall att Martin skulle slippa skolan idag så han har varit hos mina föräldrar och tagit det lugnt.

Mina föräldrar bor ju i samma hus som jag, tvärs över gården, så när Higgins och jag kom hem från vår eftermiddagspromenad gjorde vi ett snabbesök där. Jag tänkte att Martin behövde muntras upp lite och eftersom jag hade fått tag på en reflex i form av ett dinosauriehuvud tyckte jag att det kunde vara lite roligt för honom. Jag skulle också låna ett pussel av mina föräldrar eftersom jag numera tror att jag är expert på att lägga bakvända pussel. Nu fick jag lite mer saker än ett pussel med mig hem, när jag kom visade det sig att mina föräldrar och Martin suttit i köket och väntat på att de skulle se att jag tände kökslampan. Jag skulle nämligen få fikabröd och chokladbollar.

Martin hade fått göra chokladbollarna idag, och han var mycket stolt över en specialchokladboll, den som syns lite halvtaskigt längst fram på fatet. Kunde jag se vad det var? Jag gissade på en orm, men jag skulle gått på första tanken. Självklart var det ju en bajskorv! "Det hittade jag på alldeles själv!" sa Martin stolt. Det är väl självklart att snart 8-åriga killar gör chokladbollar i form av bajskorvar. Tänkte inte på det.

Uppdatering:
Glömde säga att det var en god bajskorv.

Läsarbild

Higgins är i tidningen idag, jag skickade in en av bilderna från häromdagen då han hade rimfrost över hela huvudet.

Det är andra gången han är i tidningen med en bild som jag tagit. Första gången var en vinter för några år sen då han hade stora snöbollar i öronen efter en promenad i kramsnö. Jag skickade den till tidningen eftersom både Higgins och jag hamnat på en bild tagen av en av tidningens fotografer. Han hade fångat oss på promenad i snöovädret och så stod det något om en hund full med snö. Eftersom Higgins "bara" var nersnöad då, just på grund av att det var snöoväder, tänkte jag att jag skulle visa hur en hund såg ut när han var full med snö på riktigt.

Behöver jag säga att Higgins är halvt odräglig nu och påstår att han är en kändis eftersom han varit på bild i tidningen totalt tre gånger?!

Kan det vara möjligt?

Sen jag skrev det här för fyra dagar sen har jag fått exakt 5 oönskade mail till mina inkorgar. Normalt sett under så lång tid brukar det säkert komma 150 stycken. Man börjar ju undra om det är en märklig tillfällighet eller om mitt inlägg gav resultat?! :D

Barn (13 av 365)



Såna här snöiga vinterdagar är det inte många barn som leker på lekplatsen. Förhoppningsvis är de och åker pulka, skidor eller skridskor istället för att gunga och klättra.

Kött (12 av 365)


Kycklingfilé från häromkvällen.

2010-01-13

Ulf Lundell på Spotify

Jag har aldrig lyckats läsa någon bok skriven av Ulf Lundell. Förmodligen för att alla sa att de var så fruktansvärt bra, men det tyckte inte jag så jag läste aldrig klart någon av böckerna. Däremot har jag lyssnat rätt mycket på hans musik, men nu var det länge sen. Fast idag av en slump ramlade jag över honom på Spotify så nu har jag lyssnat lite på honom igen. Bland annat den här låten. Jag kunde fortfarande större delen av texten. (Du måste nog ha ett Spotify-konto för att kunna lyssna.)

Med toaborsten på köksbordet

Efter mitt besök på ÖB behöver jag inte leva i smuts och världen fortsätter att fungera.

  •  Dushcremen är i princip slut Lux Glowing Touch inköpt
  • Tvättmedel på upphällningen Via tvättpulver inköpt
  • Sköljmedel räcker eventuellt i fem tvättar till Softlan flower power limited edition 1 liter inköpt
  • Såpan är slut Grumme grönsåpa inköpt
  • Toaborsten har sett bättre dagar Ny toaborste inköpt (för endast 10 kronor) 
Higgins blev glad att se att världen kommer att fortsätta fungera, jag hade ju köpt mer levergodis åt honom! Sen köpte jag några ramar också eftersom mitt bildprojekt från i höstas inte är helt klart. Jag köpte fyra tavellister till i en kortare variant som jag vill få upp på ett likande sätt, men än har inget hänt. Jag har nämligen inte fixat ramar till allt än. Sen måste jag nog förstora lite fler bilder också. Men det får bli en annan dag. Nu ska jag gå och ställa in toaborsten bredvid toalettstolen istället för att ha den på köksbordet.