2012-04-30

Higgins och saltet


Han Higgins som ni ser på bilden ovanför var till veterinären igen i fredags. Då togs det nya blodprover för att kolla hans värden, både för hans Addisons och de vita blodkropparna som upptäcktes när han hade näsblod. Det var fortfarande ett par dagar kvar av tiodagarskuren antibiotika men det var den tid vi hade lyckats få. Att min klockradio gick fel så att vi var där strax innan sju istället för strax innan åtta är egentligen en annan historia, men jag kan ju säga så mycket som att det var inte roligt att gå hem, inte ge Higgins någon mat och sen släpa ner honom till veterinären igen! Provet ska nämligen helst tas på fastande mage, och det här med veterinärbesök är inte Higgins bästa upplevelse. 

I alla fall, veterinären ringde upp mig på eftermiddagen med resultatet av blodprovet och hans värden var inte helt till belåtenhet. Nu var det lite svårt att höra exakt vilka värden det var som inte såg tillräckligt bra ut, men innan vi kan tänka på att få Higgins tänder rengjorda måste han ha så stabila värden som möjligt. Som jag nämnt tidigare är han ju en riskpatient vid sövning eftersom han förutom Addisons också har åldern - snart 12 år - samt ett litet blåsljud på hjärtat emot sig. Ordinationen jag fick skilde sig inte så mycket från den jag fick senast. Han ska fortsätta på en tablett kortison per dag samt fyra tabletter Florinef. Men vi ska dessutom ge honom 1,4 gram salt per dag på maten. Det motsvarar omkring ett kryddmått salt vilket ju inte låter så mycket, men det är faktiskt mer än man tror. I alla fall när man ska strö det över torrfoder. Higgins tyckte inte alls om att få salt på maten första tillfället eftersom han fick hela dosen på en gång. Sen har vi delat upp det och gett honom någon nypa salt på maten de två gånger per dag det är matdags. Jag skulle säkert kunna salta på en ostskiva och ge honom, men jag är lite orolig då att han ska sluta äta ost och då har jag inget bra sätt att få i honom den vanliga medicinen. Vi ska även fortsätta ge honom Denamarin som hjälper till att stabilisera hans levervärden som var lite dåliga. Återbesök för ny provtagning blir det om cirka två veckor. 

Bilden i inlägget tog jag igår strax efter att vi kommit ut till torpet. Vi hann knappt ut ur bilen innan Higgins låg och rullade i gräset och dekorerade sig med torra löv, kvistar, mossa, gräs, spindlar och så var det visst ett par fästingar också som jag som tur var hittade innan de bitit sig fast. Som man ser så vilade det inga ledsamheter över det besöket, för att vara en äldre sjukling så är Higgins väldigt busig och pigg, det här med att få springa runt lite som han vill och vara med ute vid torpet. 

2012-04-27

Ägodel (118 av 365+1)


Förmodligen ett litet barns ägodel som tappats bort och som hittades av någon i parken för några veckor sedan. Då satt den stackars kaninen på bänken alldeles smutsig och ensam.


2012-04-26

Fy (117 av 365+1)


Fy vad trött man blir på folk - i detta fall troligtvis snorungar - som har svårt att skilja på mitt och ditt. Inbrott i Faktoriets skola i lördags morse.


2012-04-22

Mattes ögonsten

Han hunden med näsblod har alltså inte haft något näsblod sen i onsdags och det är ju skönt. Han är pigg och glad och igår hade vi en heldag vid torpet då han hade jämt göra att hålla koll på allt! Han var med och sådde gräs - trodde uppenbarligen att det var levergodis som slängdes ut, inte gräsfrön - klippa ner fula buskar som ska bort, inspektera nygrävda gropar där det stoppades ner syrener och så var han ju tvungen att göra sig av med lite allmänt spring i benen. 


Emellanåt blev han nog lite trött på mattes ropande när han gick och var ivägen både här och där. 


Oftast kom han som i den här bildserien på inkallning, men är man snart 12 år så påverkar det ju hörseln emellanåt. Då kommer man ju liksom när man kommer


Just ja, en sak som också inspekterades var diverse bajs som såna där uteliggardjur spritt ut över gräsmattan. Väldigt spännande! 


Själv var han tvungen att säga till när det var dags att ta sig en promenad, man kan ju liksom inte bajsa på tomten! 

Solnedgång (113 av 365+1)


Solnedgång på väg hem från torpet igår.


Hund med näsblod

Ja, hund med näsblod hade jag aldrig hört talas om förrän i måndags då jag fick ett sms från mina föräldrar där Higgins tillbringar sina dagar när jag är på jobbet. "Din hund blöder ur nosen" stod det i meddelandet. Ringde upp och kollade av men det rann inte blod konstant, och han verkade inte direkt medtagen. Jag skulle snart sluta jobbet så vi bestämde att avvakta tills jag kom dit för att hämta honom.

När jag kom hem till mina föräldrar möttes jag av en småsur hund som fick lov att vara i köket tillsammans med dem istället för att traska runt som han vill i lägenheten. Något näsblod syntes inte till, men han hade stått och snörvlat och nyst till så att blodet skvätte, och sen hade det droppat från vänster näsborre. Jag funderade genast på om han kanske fått in något i nosen dagen innan då vi varit ute vid torpet och han sprungit runt som en tok och nosat både här och där. Hade han kanske blivit biten av något? Fast då hade vi troligtvis märkt något redan då. Kanske han gjort som i Madicken och petat upp en ärta i näsan??


I vilket fall som helst, Higgins och jag gick hem, han blödde ju inte och verkade inte påverkad i övrigt så kanske var det något tillfälligt. När vi varit hemma någon timme började han snörvla och ha sig och så nös han så blodet skvätte igen. Det droppade lite ur vänster näsborre och jag fick torka honom runt nosen. Sen nös han igen och det kom som en slemgrej med blod. Jag jag började torka bort blodskvätt från golv och hundnos och höll ögonen på honom. Själv slickade han sig om nosen, gick och drack vatten och slickade sig lite till och sen verkade det vara bra. Eftersom han i övrigt inte var påverkad så höll vi ögonen på honom men det blev inget mer nysande eller blodande. Hela tisdagen förflöt också utan minsta droppe näsblod. 

På onsdagmorgonen vaknade jag av att Higgins stod nedanför sängen och snörvlade, och så började han nysa. Så gick han iväg en bit, snörvlade och nös igen och när jag klev upp såg det ut som en scen ur CSI, blodstänk på golvet, sänggavel och sängbord och så var det återigen blodigt runt Higgins vänstra näsborre. Jag var osäker på om han skulle vilja äta, men det var den vanliga matdansen när jag kom ut i köket så jag ställde ner hans mat som vanligt. Han åt med god aptit och sen var det morgonpromenad på schemat. Vädret var inte i världsklass och det är ju en gammal herre jag har att göra med så när han gjort det han skulle och inte ville gå längre vände vi hemåt igen. Det var ju blött ute och då är det inte alltid nödvändigt att gå ut överhuvud taget enligt Higgins. Jag höll koll på honom när vi kom in, men det vilade inga ledsamheter där inte, han väntade ivrigt på sin ostbit - alltså den som han får varje morgon med sin medicin mot Addisons. Det kom inget mer blod ur nosen så när det var dags att gå till jobbet så gick vi till mina föräldrar, och precis när vi kom ut ur hissen nös han igen och det kom en ny dusch med blod. Kunde inte göra så mycket annat än att gå till mina föräldrar, be att de hade honom där men att de hade avstängt in till köket. Inledde dagen med ett möte och när det nästan var över ringde det och då var det Higgins som ännu en gång snörvlat och nyst så blodet skvätt, han hade börjat på en promenad han och pappa gått ut på. Det var bara att ta på sig jackan och gå till veterinären inte långt från jobbet och försöka få en tid eller i alla fall råd om vad vi skulle göra. 

Vi fick en tid lite senare samma dag, så då gick jag hem och hämtade Higgins och så promenerade vi ner till veterinären. Det hade inte varit något mer nysande eller blödande, och han var pigg på att gå på promenad tills han kom på att vi var på väg till veterinären. Jag fick då muta honom och säga att vi skulle gå och träffa hussen i familjen vilket i och för sig var nästan hela sanningen. Hussen skulle komma med till veterinären som stöd. Väl inne hos veterinären satte hon sig snabbt in i hans sjukdomshistoria med Addisons och magsjukan som gjorde att han blev inlagd på Strömsholm och sen lyssnade hon på hjärta och kände och klämde igenom hela Higgins. Sen ville hon lysa honom i nosen med en lampa, och jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till, han är ju inte direkt hjälpsam och samarbetsvillig den gode Higgins... Under tiden veterinären var och hämtade en sån där liten lampa att lysa upp med i nosen klättrade Higgins bestämt upp på mig som värsta lilla gorillabebisen, något dumt veterinärbord tänkte han minsann inte stå kvar på! När veterinären sen kom tillbaka så kom vi fram till att jag lika gärna kunde stå med Higgins i famnen, kanske skulle han känna sig tryggare så. Till min förvåning - och hussens förvåning också - höll sig Higgins stilla, veterinären fick lysa bäst hon ville upp i nosen, hon fick till och med ta en tops och peta med i näsborren! Vad hon kunde se så var det inget som satt fast någonstans och hon fick inga ledtrådar till vad som kunnat orsaka näsblodet. En förklaring kan vara hans tänder som måste göras rena. Det kan vara en inflammation vid roten av en av huggtänderna, den sitter såpass nära nosgången att det kan ha ett samband. Vi går ju just nu och väntar på att Higgins värden av natrium/kalium ska stabilisera sig helt samt att hans levervärden ska bli normala just för att kunna genomföra en tandrengörning som han måste sövas för att genomgå. Med sin ålder, Addisons sjukdom och ett litet blåsljud på hjärtat är han en högriskpatient...

Nåväl. för att gå tillbaka till onsdagens veterinärbesök så var det efter lampan i näsan dags för blodprov. Normalt sett ska blodprovet som kollar natrium/kalium-värdet tas på fastande mage, och meningen var sen tidigare att vi skulle beställa tid för det någon gång under veckan som kommer nu, men p.g.a. näsblodet så fick det bli ett prov ändå. Den här gången skulle även de vita blodkropparna synas i sömmarna. Blodprovsresultatet kom vi överens om att veterinären kunde ringa mig och meddela när det var färdigt. Det samtalet kom några timmar senare och jag fick då veta att levervärdet börjar se bra ut och att jag ska fortsätta ge honom medicinen Denamarin som ska hjälpa honom förbättra det. Natrium/kalium ser också bättre ut, men där skulle dosen med Florinef höjas från 3,5 till 4 tabletter per dag. Kortisondosen ligger kvar som tidigare. De vita blodkropparna visade på att han har någon typ av infektion, så nu ska han äta antibiotika i 10 dagar. Om det är en infektion vid någon av tandrötterna gick naturligtvis inte att säga, men förhoppningsvis ska antibiotikan hjälpa mot näsblodet på något vis. 

Nu har Higgins ätit sin antibiotikakur sen i torsdags kväll, jag hämtade ut receptet torsdag lunch och något mer näsblod har vi inte sett till. Higgins verkar nöjd och glad för nu får han ost massor av gånger per dag! På morgonen blir det två bitar, medicinerna mot Addisons får plats i en ostskivsrulle och så blir det en rulle med antibiotikatabletten som är väldigt stor trots att han bara ska ha en halv. Framåt eftermiddagen blir det en ostbit med Denamarin-tabletten och sen framåt kvällningen är det dags för nästa ostbit med andra halvan av antibiotikatabletten. 

På fredag ska vi tillbaka till veterinären igen, då blir det nytt blodprov för att kolla värdena för natrium och kalium, kolla levervärdet samt de vita blodkropparna. Ser värdena stabila ut får vi se till att så snart som möjligt boka en tid på Strömsholm för att göra rent tänderna på honom. Det är en risk som sagt i och med blåsljud, ålder och Addisons, men det är också en risk att låta tänderna förfalla helt, då kan det bli andra infektioner som sätter sig på inre organ, och det vill man ju inte! 

Instrumentbräda (112 av 365+1)


Instrumentbräda...på en Fordson Major. 
Alltså en sorts traktor.


2012-04-18

2012-04-16

Higgins söndag

Min snart 12-årige Higgins fick ju i somras diagnosen Addisons sjukdom och medicineras varje dag. 
Samtliga inlägg om kontroller, återbesök och annat hittar du om du klickar på hans bild i kolumnen till höger eller klicka här 
Nu är det ju så att när medicindosen är i balans är en hund med sjukdomen Addisons precis som en hund utan sjukdomen. För tillfället verkar medicinen vara i balans, vi ska på återkontroll inom ett par veckor igen för att se om även levervärdena stabiliserat sig. Igår hade Higgins mycket att göra när vi var och besökte torpet. Det var ju en del att hålla koll på, hussen i familjen körde runt i traktorn och petade undan stenar och började jämna till sönderkörda vägen och matten gick runt och petade ner frön och diverse lökar i jorden.


Higgins var väldigt intresserad av traktorn, lite nyfiken på att åka med men ändå inte...


...sen sprang han för att kolla vad matten höll på med och ibland kom han även på inkallning när matten tyckte han var för nära traktorn.


Sen var han ju tvungen att skutta runt, skälla, kasta sig på gräset och rulla runt...


...och så var man ju tvungen att kolla traktorn igen. 


Att stå och smyga bakom någon buske kunde man ju också göra...


...innan man faktiskt kom på mattes inkallning och sprang helt ur fokus ivrigt skällande...


...innan man i ett obevakat ögonblick sprang ner till bron för en liten utflykt på egen hand och sen såg väldigt förvånad ut över att ha blivit upptäckt. 


Väl tillbaka där matten tyckte man skulle vara var man tvungen att kasta sig ner på gräsmattan, skälla och rulla runt några varv...


... och emellanåt låg man faktiskt helt stilla och framför allt tyst och spanade efter de där vilda uteliggardjuren som spritt sin doft över hela torptomten. Sen började allt om från början igen. Väl hemma var det borstning på schemat för att få bort alla spår av mossa, gräs, grankvistar, spindlar och fästingar för att anpassa sig till den vanliga vardagslunken som stadshund. 


Utsikt (107 av 365+1)


Utsikt över kalkbrottet på vägen mot Julita.


Läs mer om kalkbrottet och kalklinbanan här.

2012-04-04

2012-04-03

Återbesök


Idag var det dags för återbesök hos veterinären, Higgins skulle ta blodprov för att få sina värden kollade igen efter hemkomsten från Strömsholm. Det var både blodprov och kontroll av hans allmäntillstånd, och detta skulle göras på fastande mage. Det enda han fick innan vi gick iväg på morgonpromenaden var en ostskiva med den ordinerade medicindosen för hans Addisons. Kan ju säga att Higgins inte var nöjd med att inte ha fått någon mat sen igår kväll, men han traskade i alla fall glatt på längs hela promenaden. Sen i fredags är han för övrigt tillbaka på enbart sitt vanliga torrfoder utan inblandning av vare sig dietfoder eller ris/kokt fisk. Vi har självklart följt doseringen av Prednisolon (kortisontabletter) och Florinef  som han äter dagligen mot Addisons sjukdom och som ändrades på grund av hans magsjuka. 

Veterinären kollade igenom Higgins så gott det gick, han var allt annat än samarbetsvillig utan ville hellre rymma därifrån genom att klättra på mig som värsta gorillabebisen. Han har alltid varit en mattefixerad hund, och det har förstärkts sen han kom hem från Strömsholm. Vi pratade igenom medicineringen och hur han mådde i övrigt, och sen kom en sköterska och tog blodprov vilket väl gick sådär. Higgins var mer motsträvig än han någonsin varit tidigare, antar att han har Strömsholm i färskt minne och inte alls tycker att han behöver stickas med fler nålar. 

När provet var taget så var det bara att gå hem och vänta på att veterinären skulle ringa om resultatet. Vi hade kunnat vänta där, men varken Higgins eller jag hade ju ätit någon frukost och efter en promenad på närmare 40 minuter och sen veterinärkoll var vi närmast utsvultna bägge två.

Nu har veterinären nyss ringt, och det blir lite förändringar igen i medicineringen mot Addisons. Dosen av Florinef höjs med en halv tablett per dag, natriumvärdet såg bra ut men kaliumet låg precis på gränsen sa hon. Kortisonet ska vi dra ner på igen så att han bara ska äta 2,5 mg per dag istället för de 5 mg han ätit sedan han kom hem från Strömsholm. Hans levervärden såg inte så bra ut, och det är troligtvis p.g.a. den höga kortisondosen. Jag ska också köpa något sorts kost/fodertillskott som ska hjälpa till att stabilisera levervärdena. Om ungefär tre veckor ska vi tillbaka till veterinären igen för nytt blodprov för att se så att värdena stabiliserats. Först när levervärdena ser bra ut kan vi tänka på att få hans tänder rengjorda, och det måste göras på Strömsholm. Tänderna måste ju fixas när han är sövd och dels har han ju ett blåsljud på hjärtat och eftersom han har Addisons sjukdom blir han en extra riskpatient under narkos. 

Om ni missat mina inlägg i bloggen om Addisons sjukdom och vill veta mer om hur det är att ha en hund med den sjukdomen, klicka här eller på Higgins porträttbild uppe till höger!

Aprilväder (94 av 365+1)


Aprilväder