Jag fo(r)tsätter att vara positiv

Jag är verkligen positiv trots att jag blev våt om fötterna när Higgins och jag var ute på eftermiddagspromenaden. Nu vet jag ju att mina kängor är jättebra i snö och kyla, men inte som vadarkängor. Hur jag kom på det? Jo, vi skulle gå över gatan på ett ställe och där var det en sjö. För att Higgins skulle slippa gå flera meter i vatten - troligen skulle han ändå stannat mitt på övergångsstället och vägrat inför vattenhindret - lyfte jag upp honom och gick genom den lilla sjön. Det var så jag fick veta att om man går genom vatten som räcker upp till fotknölarna så står inte kängorna emot vattnet. Jag blev inte genomsur om hela fötterna, mest på främre delen av dem, och då stod jag ändå aldrig stilla i vattnet. Men nu vet jag att jag måste försöka undvika såna vattensamlingar. Det är ju positivt. Det är väl egentligen också positivt att det är så mycket vatten på vissa ställen, det måste ju betyda att snön håller på att smälta.