2009-09-30

En installation - inredningstips

Jag har en ny installation i vardagsrummet. Ett helt fantastiskt konstverk som jag gjort själv av saker jag hade hemma.

Visst är det fint!! Jag tror att jag kommer att ha det stående där ett tag, i alla fall ett par dagar. Jag vill ju att sittdynorna ska vara genomtorra när jag sätter tillbaka dem på köksstolarna.

Om du vill göra ett liknande konstverk själv så behöver du en torkställning. Den som jag använder köpte jag på Claes Ohlson förra året, men det går bra med en annan ställning om man inte har just en sån här. Du behöver också ha några sittdynor, där får du själv välja antal och färg. Sen behöver du bara tvätta dynorna - funkar nog att bara blöta ner dem i duschen också - och så lägger du upp dem lite snitsigt på torkställningen. Fluffa gärna till dynorna också så att inte all stoppning lägger sig i ett hörn. Om du blöter ner dina dynor i duschen eller badkaret, tänk på att krama ur så mycket vatten som möjligt så att det inte droppar på parketten!

När konstverket är färdigt är det bara att sätta sig i soffan och njuta av sin skapelse!

Årstider eller vantsäsonger


Man säger ju att en av tjusningarna med Sverige är att vi verkligen har fyra årstider och att varje årstid har sin tjusning. Man märker oftast också skillnaden mellan årstiderna. Men, jag kom på tidigare när jag var ute att vi kanske bara har två säsonger. Säsongen då vi har vantar och säsongen då vi inte har vantar.

Jag kom också på att säsongen då vi har vantar är längre än den säsongen då vi inte har vantar. I alla fall är min vantsäsong längre än min icke-vantsäsong. Jag har i flera dagar gått och frusit om händerna på promenaderna och fått dra in dem i jackärmarna, men imorse gjorde jag slag i saken och tog fram ett par fingervantar. Alltså har min vantsäsong börjat nu och den kommer nästan säkert att pågå till slutet av april nästa år. Ibland behöver man ha vantar ända in i maj! Detta innebär att en vantsäsong kan vara omkring 8 månader, och då är det bara 4 månader som man kan kalla vantfria! Naturligtvis innebär inte en vantsäsong att man måste ha vantar varje dag och varje gång man går ut. Vissa dagar och tider klarar man sig ändå. Det kan ju också vara så att det mitt under den vantfria säsongen blir  vansinnigt kallt så att man känner att man måste ha vantar på sig, så egentligen kanske det är vantsäsong året runt?

Sen hoppas jag ni inte glömt min fråga.

Hur ser den ut hos dig?

När Higgins och jag gick ut på eftermiddagspromenaden fick jag se att den nya telefonkatalogen kommit. Det låg en hög i trapphuset och under promenaden gick jag och funderade på hur ofta man använder telefonkatalogen nuförtiden. Jag kom fram till att det nog inte är så ofta. För det mesta kollar man väl telefonnummer via nätet eller så kanske man ringer nummerupplysningen.

Numera ser ju katalogernas framsidor olika ut beroende på var i landet man bor. I år har de en kändis från området katalogen gäller som döljs bakom en mask av papier-maché. På bilden ser ni hur katalogen ser ut där jag bor. Ser ni vem som döljer sig bakom masken? Personen bakom masken kommer från Eskilstuna, och man kan nog faktiskt säga att personen är en världskändis.

Ibland är jag väldigt nyfiken, och det här är ett sånt tillfälle. Hur ser framsidan av nya telefonkatalogen ut där du bor? Vem är kändisen bakom masken där? Varför inte ta en bild och lägga in i din blogg så jag får se! Det kan bli en liten miniutmaning! Lämna en kommentar här så jag kan komma och titta på din bild, och om du vill kan du länka till det här inlägget ifall någon annan skulle vara nyfiken på hur telefonkatalogen i Eskilstuna-Nyköping ser ut!

2009-09-29

Potatismos

Det finns ju bra saker med alla årstider, och en bra sak med den tidiga hösten är ju att det kan vara riktigt fina och soliga dagar. Så här soligt och fint var det i eftermiddags när Higgins och jag var ute på promenad.

Det var alltså samma promenad som gjorde att jag fick lov att tvätta min jacka! En annan bra sak med hösten är att nu kan man göra riktigt potatismos igen! Jag tycker nämligen att pulvermos är synnerligen otäckt och gör alltid mos från grunden. Det går ju inte med den potatis som finns på sommaren så då blir det inget mos för mig, men nu ikväll gick det alldeles utmärkt. Mums!

Oklart när det blir inflyttningsfest

I augusti så började de ju bygga lite nytt på platsen framför gamla konstmuseet här i Eskilstuna. Sen i början av september trodde jag de byggt färdigt, men det verkade som om arbetet fortsatte. Nu visar det sig att de inte var helt färdiga. Jag tog lite bilder i söndags när Higgins och jag promenerade förbi.

De har smällt upp ett blått tält också! Jag antar att anledningen till att det är ett fint gallerstaket runt hela området är att tältet verkar ha en ganska öppen planlösning. Det ser ut som att det bara är att promenera rakt in!

De verkar även ha tänkt på barnen genom att ställa upp en trevlig gul klätterställning i området. Nu väntar jag bara på att se vilka som kommer att flytta in och om jag kommer att bli bjuden på inflyttningsfest.

Ny inredning

Det har väl inte undgått många att det var auktion hos Bukowskis igår. Där auktionerades Ingmar Bergmans ägodelar ut och drog in ofantligt mycket pengar. Om ni fortfarande behöver ett par sängbord vet jag det rätta stället att vända sig till. Skynda er dit innan någon annan hinner före!

Fåglar, se upp!

Hade tänkt visa några lite finare bilder än det som kommer här, men om det är några fåglar som läser den här bloggen vill jag att ni läser följande text noga och tittar på bilderna i det här inlägget ordentligt!!

Higgins och jag kom just in från vår eftermiddagspromenad och när jag hängde upp min jacka fick jag se att en fågel behagat skita på den! Så gör man inte!!!

Det är verkligen inte ok att skita på någon, det är väldigt ohyfsat och ouppfostrat! Visst kan man ibland få bråttom på toaletten, men nästa gång det händer, försök att pricka ett träd istället!!

Fågelskiten var väl också förklaringen till att jag tyckte folk tittade lite extra på mig när vi gick förbi. Jag som trodde jag lyckats få till hästsvansen extra snyggt idag, eller att det kanske syntes att jag putsat glasögonen innan vi gick ut och så var det förmodligen fågelskiten alla stirrade på! ;0)

De tänkte till verkar det som

Det var ju tal om att PTS skulle förpröva alla .SE-domäner med ordet bank i namnet. Nu har de backat på den punkten, och det var väl bra. Då kan folk fortsätta registrera domäner med ordet bank inblandat. Det finns ju till exempel kunskapsBANK, sandBANK, bildBANK och blodBANK, och det vore ju för trist om man skulle vara tvungen att sluta använda vissa ord. När jag var liten så åkte man ibland till Sandbankarna utanför Eskilstuna och badade om somrarna, och att registrera Sandbankarna som en .se-domän är alltså fortfarande fullt möjligt.

2009-09-28

Om jag varit en rumpnisse...

...hade jag kunnat tjoa till "Nu blev det kväller!" tidigare i eftermiddags. Jag hade i alla fall kunnat göra det om det verkligen blivit mörkt, nu är det ju inte speciellt mörkt vid 14-tiden en septembereftermiddag så det hade ju varit lite halvkorkat att säga så. Jag hade också kunnat säga "Voffor gör di på detta viset?", men så sa jag naturligtvis inte heller. Istället sa jag bara "men vad hände nu då?" tyst för mig själv när radion plötsligt tystnade när jag stod i klädkammaren och letade efter en väska. När jag gick för att se vad som hänt med radion upptäckte jag att det blivit strömlöst i vardagsrummet. Vid närmare kontroll visade det sig att det var strömlöst i hela lägenheten. Då ringde jag till mina föräldrar som bor tvärs över gården, men listade nästan direkt ut att de också hade strömlöst i och med att de inte svarade. Då funkar ju inte bärbara telefoner, och jag visste att de var hemma eftersom jag just kommit därifrån efter att ha lämnat Higgins hos dem. Ringde för säkerhets skull pappas mobil och fick då bekräftat att det var som jag trodde, de hade också strömlöst så då behövde jag ju inte lägga tid på att studera säkringarna i min lägenhet något extra. Jag kunde fortsätta enligt planerna.

Planen var att jag skulle åka och handla, men först skulle jag uträtta några ärenden på stan. Då upptäckte jag att det nog var strömlöst i större delar av centrum, för nästan alla butiker jag gick förbi verkade utan el. När jag uträttat mina ärenden på stan så verkade allt vara som vanligt igen, och när jag var in för att hämta bilnycklarna så såg jag att kyl och frys gått igång igen. Enligt Eskilstuna-Kuriren så var det så att en transformatorstation löste ut när de gjorde olika tester, vilket hade till följd att ca 7000 hushåll och företag drabbades av strömavbrott. Enligt mamma så varade strömavbrottet ungefär 20-30 minuter, och jag hoppas de har testat färdigt nu! Jag vill inte drabbas av strömavbrott mitt i CSI NY ikväll!!

Rumpnissekommentarerna får jag väl spara till en annan gång.

2009-09-26

Munktellstaden, onödigt vältande och svampbo

I Munktellstaden här i Eskilstuna har de lite annorlunda informationsskyltar som den ni ser här på bilden.

Munktellstaden kan man väl säga är en relativt ny stadsdel i Eskilstuna trots att det funnits industriverksamhet där sen 1800-talet. Men det är först senare år som området kallas Munktellstaden, när området började göras om från ett industriområde till vad det är nu. Från början var det Bolinder-Munktells industriområde, så Volvo BM har alltså haft viss tillverkning i området. Numera, närmare bestämt sen 2006, finns till exempel Eskilstuna konstmuseum i Volvos gamla kugghjulsverkstad. Konstmuseet är också sen 2007 den plats där man hittar Svenskt barnbildarkiv.
I området hittar man exempelvis också Munktell Science Park, Eskilstuna Folkhögskola och Munktellarenan, en inomhusarena där man bland annat kan ägna sig åt boule, friidrott och bågskytte.


Det är inte så ofta de fina blomsterarrangemangen som står utställda lite här och var i stan saboteras, men under natten eller gårdagskvällen så var det tydligen några som tyckte det var roligt att vända de här jättekrukorna upp och ner. Kan folk inte bara låta saker och ting vara ifred!?

Trädet som växer inuti ett träd har skaffat sig inneboende. Fick se det idag när Higgins och jag promenerade förbi. Det stora trädet växer ju ganska centralt, så det är förmodligen dyr hyra.

Nu bor det svampar i trädet också! Eller så är det ett svampbo, de kanske var på semester i somras när jag fotade samma ställe. Trädet som börjat växa därinne kanske i själva verket är svamparnas krukväxt!

Dags att ta ut Higgins på tidiga kvällspromenaden och sen ska jag fixa lite mat och göra mig redo för dagens höjdpunkt. Det är ju lördag idag!

Den bästa filmen någonsin

Igår eftermiddag var jag på bio med min systerson Martin som är 7 år. Min syster och svåger skulle iväg och bestämma saker om sitt nya kök direkt efter sina jobb, och Martin skulle då vara hos mina föräldrar. De i sin tur kom på den lysande idén att de skulle ju kunna se efter Higgins så kunde moster Yvonne ta med systerson Martin på bio. Ingen hade sagt något till Martin, så när Higgins och jag kom till mina föräldrar och jag frågade Martin om han och jag skulle gå på bio var det en rejäl överraskning. När jag sa att vi skulle gå och se "Ice Age 3" blev jag nog ungefär världens bästa moster.

När man är på bio ska man äta popcorn, så jag köpte en liten popcorn som Martin åt nästan helt själv, jag åt kanske 10-20 stycken. Med avsikt köpte jag ingen dricka trots att jag vet att man blir törstig av popcorn, men jag vet också risken att man blir kissnödig av att dricka och då kanske man måste gå ifrån salongen och gå på toa och då missar man ju delar av filmen! Martin blev mycket riktigt törstig efter att ha ätit upp alla popcorn. När han viskade det till mig så viskade jag tillbaka att vi kunde köpa dricka efter filmen, och det blev han nöjd med. På väg från bion så var vi in i godisbutiken för att köpa dricka, och snäll som jag är så fick han plocka lite godis i en påse också. Korkade jag köpte bara dricka till mig själv och inget godis! Man kan ju undra hur jag tänkte där.

Idag fick jag ett mail från min syster så nu vet jag att filmen igår var en succé. Martin har talat om att det är den bästa film han någonsin sett... Jag kan väl inte påstå att det är den bästa film jag någonsin sett, men den får klart godkänt.

2009-09-25

Dör man om man använder det här?

När jag stod och borstade tänderna fick jag syn på något väldigt oroväckande i mitt badrumsskåp. Där låg något vars utgångsdatum var för nästan 9 år sen!! Hållbarheten på den här produkten är tydligen 5 år och min produkt är alltså 14 år gammal!! Titta själva får ni se:

Jag som trodde jag rensat bort allt gammalt för ett par veckor sedan då jag övertog ett badrumsskåp och alltså fick ett för mig helt nytt skåp. När det sattes upp så fick jag inte bara ett större badrumsskåp, utan jag fick också rensat bland sånt jag bara stoppat in i mitt gamla skåp och som jag sen glömt bort. Konstiga varuprover på olika duschkrämer och andra krämer som säkert inte finns på marknaden längre, gamla dammiga tops som låg och skräpade och annat smått och gott som jag inte vet varför jag hade kvar. Men jag missade alltså en gammal grej som jag borde gjort mig av med.

Jag har ingen aning om vad som händer ifall jag använder produkten i fråga, kommer jag att drabbas av svåra kramper, utslag och kräkningar eller kommer jag att få svininfluensa? Eller svininfluensa kanske är uteslutet, den fanns ju inte ens för 14 år sen, men kanske får jag någon influensa som fanns då? Den kortfattade texten på produkten ger heller inga ledtrådar, det finns inte någon röd triangel på förpackningen eller ens en varningstext. Får jag kasta den i vanliga soporna eller måste jag lämna in den på apoteket i en speciell påse? Vad tror ni, dör man om man får för sig att använda den här?

2009-09-24

Inte länge till

Nu är det snart lördag.

Sen har jag varit duktig och läst ut en av de böcker jag hade i "hållapåochläserhögarna" så nu har jag fått börja läsa "I skuggan av ett brott" av Helena Henschen. Började igår kväll och nu ska jag gå och lägga mig och fortsätta.

Ännu mer hyllor

Dagens första promenad inleddes i solsken men när vi var nästan hemma igen så var det stora svarta moln över hela himlen. Strax efter att vi kommit in och jag höll på att fixa med min frukost så började det vräka ner regn! Det regnade ett bra tag men klarnade sen upp och när vi var ute på eftermiddagspromenaden så sken solen igen och det var inte alltför blött på promenadvägarna.

Det var moln på himlen, men de såg inte direkt regnfyllda ut, solen sken och husen längs med Köpmangatan på andra sidan speglades så fint i ån. Huset längst till höger, det med ett torn och fönsterkuporna på taket kallas för Stockholmshuset och byggdes 1898. Jag kan tänka mig att det är fina lägenheter därinne!

När vi kom in från promenaden så var det dags för Higgins kvällsmat, och sen tog vi oss en tur till Rusta. Det kom ett reklamblad därifrån idag, och jag fick se att 60 cm tavellister i oljad ek kostade 39:-, ordinarie pris 69:-. Jag har ju hållit på med projektet "sätta-upp-egna-bilder-på-väggen" som resulterat i en tavellist ovanför chiffonjén i köket - upptäckte vid jämförelse att den dessutom är 80 cm lång och inte 60 som jag fått för mig - och sen är det två tavellister som bägge två är 150 cm på väggen i vardagsrummet. Nu har jag upptäckt att jag inte kommer att få plats med alla foton jag gjorde förstoringar av, men jag har ju fler väggar... Så nu har jag 4 stycken nya tavellister à 60 cm och jag håller på och klurar på vilka väggar de ska sättas upp på. Tänk så förvånad pappa kommer att bli om han läser det här! Han har ingen aning om att han måste komma och hjälpa mig sätta upp hyllor igen! ;0) Fast eftersom jag inte vet exakt vart jag vill ha dem än så är det ju ingen brådska... Men jag tror jag kan undvika de stenhårdaste väggarna den här gången, så vi kanske inte behöver slagborra!

Märkligt

Det är något mystiskt med mig och bokmärken. Alltså inte såna som på nätet ofta kallas favoriter och som hjälper en att hitta tillbaka till sidor man gillar, utan såna som man lägger i böcker för att veta vilken sida man ska börja på nästa gång man ska läsa i samma bok.  För att hålla ordning på hur långt jag kommit i böckerna jag läser använder jag allt möjligt. Dels fina band och sånt som man kan köpa i bok- och presentaffärer och som där kallas bokmärken. Men det går ju lika bra att använda sig av vykort man fått, tågbiljetter, små apoteksbroschyrer, kvitton eller vilken pappersbit som helst som råkar ligga närmast. Det behöver ju inte ens vara något av papper, utan bara det är något tillräckligt platt funkar det perfekt som bokmärke. Visst kan man göra som jag vet att många gör, vika in ett hörn på den boksida man kommit till, men det bär mig emot att göra hundöron i böcker!

Det mystiska med mig och det jag använder som bokmärken är att de har en viss förmåga att försvinna. Oavsett om jag ligger och läser i sängen innan jag ska sova, sitter i soffan och läser eller på ett tåg. När jag slår ihop boken och ska lägga in mitt bokmärke är det nästan alltid spårlöst försvunnet fast att jag inte rört mig ur fläcken utan bara suttit eller legat still och läst! Nu brukar jag ju oftast hitta mitt bokmärke igen, men sällan utan intensivt letande. Mycket märkligt!

2009-09-23

Är det lördag snart?

Tänk att man kan bli så glad av att läsa tv-tidningen!! Det är därför jag undrar om det är lördag snart. Då ska jag nämligen titta på SVT1 klockan 21.30. En livekonsert från Holland i mars i år. Vem artisten är? Jamen det är ju förstås min favorit Tina Turner! Inspelningen är alltså från hennes senaste avskedsturné, och den här gången kan man nog räkna med att det är den sista. Tina fyller 70 år nu i november, och har hållit på som artist i 50 år. När hon var i Sverige i april i år så var det ett medvetet val av mig att inte gå och se henne igen. Jag hade svårt att tro att hon skulle kunna överträffa den konsert jag - och drygt 56 000 andra däribland min syster och svåger - såg på Ullevi i augusti 2000, det som då sas vara hennes absoluta avsked. Den turnén hette ju till och med "One Last Time". Jag hade även sett henne i Globen 1996, då hette turnén "Wildest Dreams".  Av de två konserter jag sett live med henne var den på Ullevi den bästa, mycket tack vare atmosfären och att där var det verkligen en summering av hennes karriär. Det var låtar från hennes tidiga karriär fram till hennes (då) senaste album, och min syster och jag kunde alla texter och alla danssteg. Vilken kväll!

Nu när jag satt och sökte lite så upptäckte jag att på SVTPlay fanns ett klipp med Tina! Det är från november 1986 då hon intervjuades av Jacob Dahlin. Jag kommer ihåg att jag såg den intervjun i programmet "Jacobs stege", och visst verkar hon vara en mycket trevlig person!



En annan sak jag upptäckte när jag gjorde lite sökningar nu är att jag i alla fall har en sak gemensamt med Björn Ranelid. Kan ju säga att det var något överraskande. Men nu väntar jag alltså med spänning på att det ska bli lördag kväll så jag får se konserten, som faktiskt fick bra recension i Aftonbladet då i april.

Nu under tiden jag skrivit det här har lördagen kommit lite närmare, men jag tycker nog tiden kunde gå lite snabbare! ;0) Den 30 september släpps förresten "Tina Live!" en box med en cd och en dvd som förmodligen är vad som kommer att visas på lördag. Den ska jag köpa så att min Tina-samling blir up to date!

2009-09-22

Jag skulle bara kolla lite

Häromdagen skulle jag bara kolla en sak. På AdLibris. Då råkade jag visst beställa lite också. Idag kom det jag beställde med posten.

Det är bara pocketböcker - så brevbäraren knäckte inte ryggen på grund av min beställning - och de var billiga. Det är också böcker jag tänkt länge att jag vill läsa. Fast jag får inte börja läsa någon av dem än, först måste jag läsa ut minst en av de böcker jag håller på med. Antingen tar jag bara en ur "hållerpåochläserhögarna", eller så kollar jag helt enkelt vilken det är minst kvar i och läser ut den fort som attan. Sen kan jag rikta blicken mot "Ninas resa", "Hon älskade", "I skuggan av ett brott" eller "Pojken som överlevde förintelsen". Som ni kan se så är samtliga böcker någon typ av biografi vilket kan vara ett avbrott mot senaste tidens mord, maffia och mysterier som stått på min läsmeny. Omväxling förnöjer.

- - -
Äntligen har jag kommit ifatt med uppdateringarna i bilddagboken på min hemsida också!

2009-09-21

Glöm inte reflexerna!


Higgins tyckte vi skulle påminna om att nu när det blir mörkare och mörkare tidigare och tidigare om kvällarna får man inte glömma sina reflexer när man går ut!! Även om man promenerar där det finns gatlyktor så syns man inte så bra om man är svartpälsad som han eller svartklädd som hans matte. Därför har han - utöver reflexen som sitter på kopplet året runt - en fin reflexväst på sig och hans matte har reflexband på jackan. Att Higgins blivit utskrattad och kallad den gula hunden av några raggare som åkte förbi i en knallgul bil för några år sen bryr vare sig Higgins eller hans matte om. Matten kommenterade även de skrattande raggarnas kommentar med en fråga om hur det kändes att åka runt i ett påskägg. Den frågan fick hon inget svar på. Matten bryr sig heller inte om att hon ser ut som en julgran med reflexerna på sig utan tänker att om hon eller hennes hund blir påkörda så kan de i alla fall inte bli beskyllda för att inte ha synts ordentligt.

Självscanning i butik

När "min" Ica-butik började med självscanning så började jag scanna mina inköp själv och det är verkligen jättesmidigt. I våras började "min" butik också med att man kan checka ut sina varor själv, alltså betala direkt i en maskin utan inblandning av personal. Det tycker jag också är jättesmidigt, ibland blir det lite förvirrat med i vilken ordning jag ska scanna in rabattkuponger och liknande, men det finns alltid personal till hands villiga att hjälpa till. Ibland så säger maskinen till om att jag ska tillkalla personal. De gånger den säger till att den vill att jag ska göra det har det varit för att det har varit min tur att bli avstämd, eller som när jag köpte en ny vattenkokare och då var det för att jag skulle få en garantisedel. (Den sa också till mina föräldrar en gång när de var och handlade, men det var för att den ville att personal skulle kontrollera så att mina pensionärsföräldrar hade åldern inne att köpa folköl.)

Avstämningar kan ibland vara lite ansträngande om jag lyckats packa min kasse perfekt, eller så är det en lättnad med avstämning för att jag inte har lyckats att få någon ordning alls på mina varor som spretar åt alla håll i kassen. Andra gånger blir jag lättad över att jag bara köpt tre varor vid avstämningen för då är det inte så jobbigt att packa ur allting, men mina avstämningar har alltid stämt. Idag handlade jag halvmycket, men en avstämning hade nog varit på sin plats. Jag har nämligen lyckats scanna in att jag köpt två påsar tortellini med skinka à 22,90. Jag köpte bara en påse och har alltså bjudit min butik på närapå 23 kronor. Jag kan ju alltid försöka nästa vecka och säga att "Hej, jag var ett klantarsel förra veckan och scannade in två påsar tortellini fast jag bara köpte en, kan jag få ett tillgodokvitto..."

Huset byggt av frigolit

Det byggs ju här och var i stan, och det är rätt intressant att följa en plats från det att det varit en busstation och parkering tills det står hus fulla med lägenheter i. Som till exempel här:

Än verkar det inte helt inflyttningsklart, det jobbas i lägenheterna och man ser att fönstrena är tomma, men snart börjar man nog se gardiner och krukväxter i alla fönster. Undrar om de som flyttar in vet att deras hus i själva verket är byggt av frigolit och silvertejp.

Svampsäsong


Det är ju svampsäsong nu, och titta vad jag hittade på dagens första promenad! Kanske inte så många, men jag tror att varje svamp räcker till ungefär 218 portioner. Om de nu inte är giftiga förstås. Kan det vara blå flugsvamp? Måste nog söka lite på nätet innan jag går tillbaka och plockar med mig en eller två hem.

2009-09-20

Jag har alltid min bil i stan

Den 16-22 september infaller den Europeiska mobilitetsveckan och oftast så märker jag inte så mycket av den. Förutom då den avslutande dagen då det är "I stan utan min bil". Eftersom jag bor mitt i stan har jag alltid min bil i stan, och av någon anledning - troligen min tvärtemotgen - får jag alltid en sån lust att åka lite extra den dagen!

Ytterligare en anledning till att jag får sån lust att köra runt lite extra på den bilfria dagen är förmodligen för att jag bor precis innanför avspärrningarna. Den här skylten är uppsatt kanske 30 meter från infarten till garaget där min bil står, och centrum är inte totalt avstängt, det finns några undantag. Faktiskt rätt många undantag nu när jag tittar på informationsbladet som damp ner i brevinkastet häromdagen. Här kommer listan på de som får åka in i centrum:
  • Utryckningsfordon
  • Fordon i linjetrafik
  • Fordon som utför färdtjänsttransport inom området
  • Fordon som används för transport av rörelsehindrad med särskilt parkeringstillstånd till eller från målpunkt inom området
  • Fordon med jourreparatör med uppdrag inom området
  • Fordon med vårdpersonal i tjänstgöring med uppdrag inom området
  • Fordon på väg till eller ifrån hyrd parkeringsplats inom området (hit hör jag!)
  • Fordon som transporterar person till eller från bostad i området (hit hör jag också!)
  • Fordon som transporterar torghandelsprodukter till eller från Fristadstorget
  • Fordon som transporterar varor till eller från fastighet inom området
  • Moped klass II
Återstår att se om jag lyckas hålla mig i skinnet och inte hitta på olika anledningar till att ta ut bilen på en tur! Det är alltid så roligt när de som står och vaktar vid avspärrningarna försöker stoppa mig. Själva stoppandet brukar inte vara lika omedelbart när jag åker ut från gatan, utan mer när jag ska köra in mot centrum. Det är då jag tycker det är så roligt att köra ner sidorutan och säga de magiska orden "jag bor härborta och ska till mitt garage"...

Trasigt


Igår eftermiddag gick vi förbi det här fönstret och fick se att någon kastat något genom rutan. Fast det hade inte gått hela vägen igenom i alla fall. Fönstret hör till Rinmansskolan, och jag kan tänka mig att skolan skulle kunna vara utan kostnaden för såna här reparationer.

Idag är det kyrkoval och jag är inte ett dugg insatt i det, men kanske går jag och röstar ändå. Hade tänkt rösta i förtid men det gick inte så bra. Jag gick till utsatt plats i torsdags eftersom det passade mig bra, och så stod det att förtidsröstningen var över? Jättemärkligt med tanke på att själva valet är idag. Men kanske de som skulle sköta det låg hemma i svininfluensa eller något sånt. Anledningen till att jag kanske går och röstar även utan att egentligen vara insatt är för att om Sverigedemokraterna eller liknande parti skulle få en plats så har i alla fall inte jag hjälpt dem dit, vare sig genom att rösta på dem eller att skänka bort min röst genom att inte utnyttja den. Nu vet jag inte om Sverigedemokraterna eller liknande är med i valet här i stan, så insatt är jag, men ibland är det bättre att ta det säkra före det osäkra.

2009-09-19

Oh, den hade jag nästan glömt!

Såg just att Tonårsmorsan Fatou gjort namnutmaningen jag kämpade mig igenom  för ett tag sen. Jag tror faktiskt hon hade det liiiiite lättare än mig! ;0)

Man ser det man vill se


Titta noga på bilden ovanför.
Om du vill kan du klicka på bilden så blir den lite större och då kanske du ser lite bättre.
 Har du tittat ordentligt nu?
Ser du katten?

Det gjorde inte Higgins på vår första promenad imorse trots att han lyfte på benet mot buskarna precis bredvid och nästan kissade på katten. Jag såg inte heller att det var något där förrän Higgins gått förbi och jag såg kattens ögon glänsa till. Att Higgins inte såg katten - ens när jag stannade och slet upp kameran - beror på att han var fullt upptagen med att spana efter hunden som gick 20 meter framför oss. Att jag inte såg katten är inte så konstigt, jag har gått in i både lyktstolpar och papperskorgar trots att jag egentligen ser vad som är på väg att hända. Så är det att gå runt i sin egen lilla värld.

2009-09-18

Populärt är inte samma sak som viktigt

Något det pratats och skrivits mycket om den här veckan är "Svenska Hollywoodfruar" och framför allt har skriverierna och snacket handlat om Anna Anka. Jag har aldrig tittat på reality shows med okända människor som tillbringar veckor inlåsta i ett hus fullt med kameror, jag tittar inte på Idol, tycker bönder som letar efter män och fruar på tv är urfånigt, konstiga tävlingar med halvkändisar i djungeln lockar inte heller men jag spelade in Hollywoodfruar. Att jag spelade in berodde försås på att måndagar klockan 21 tittar jag på CSI NY. Så de blonda fruarna tittade jag på i tisdags och först var jag lite konfunderad men sen insåg jag att jag måste nog spela in programmet i fortsättningen också. Jag tyckte det var jätteroligt! Allt rabalder som blivit kan jag till viss del förstå, Anna Anka uttrycker ju en del annorlunda åsikter om man säger så. Men som hon själv säger i intervjun i DN  vet hon hur hon ska hantera tv och media. Självklart har hon koll på sånt, och om jag förstått saken rätt så har väl alla reality shows någon deltagare som sticker ut lite extra och här har Anna Anka den rollen. Det är ju faktiskt tv det handlar om, och vi som tittar har ingen aning om hur produktionsbolaget lagt upp det hela eller hur de sagt till de deltagande att de vill ha det. Vi har ingen aning om ifall det som sägs är "hela sanningen" eller hur mycket som klippts bort och klippts ihop så jag tänker alltså fortsätta att spela in och titta. Det är ett underhållningsprogram! Jag menar en människa som frivilligt tuggar i sig kycklingbrosk och som dessutom säger sig ha hittat på idén själv byggd på vad hon läst om hajar och att de inte får cancer tycker jag är jätteroligt.

Något som totalt hamnat i skuggan av alla skriverier om ett underhållningsprogram är Kim Phuk. Det är kvinnan som när hon var 9 år blev fotograferad och vars foto har spridits över världen och är ett foto som verkligen berör. Det är alltså fotot med den nakna vietnamesiska flickan som springer på en väg efter att hennes by blivit bombad med napalm. Nu finns hon och hennes historia med i en bok som heter "Fred! 100 röster mot våld och krig" som kommer att skickas ut gratis till drygt 123000 16-åringar. Vare sig boken eller att Kim Phuk är i Sverige just nu har jag sett så mycket skriverier om alls, men så är det ju inget underhållningsprogram heller.

Väggbild och ickeparkering

Jag har ju visat bild på tavellisten ovanför chiffonjén i köket och nu blir det en bild på väggen i vardagsrummet och listerna där.

De här listerna är 1,50 långa och innan jag skaffade dem satt fyra tavlor i en rad på väggen. Man kan faktiskt se att tapeten är ljusare där tavlorna satt, men faktiskt så stör det inte så mycket alls om man inte vet vad man ska titta efter. Man kan tro att skiftningarna beror på hur ljuset från fönstrena ligger. (Jo jag vet att man kan både måla och tapetsera om även i hyreslägenheter men det är alldeles för mycket jobb och något sånt har jag verkligen inte lust med!) Nu är inte allt helt färdigt än, jag behöver minst två ramar till och sen kommer jag med all säkerhet att flytta omkring tavlorna och ändra om. I alla fall på listen där det nu bara står tre tavlor. På bilden ovan ser ni också alla uppstoppade pingviner som bor i lägenheten också, tillsammans med lite andra konstiga djur som folk genom åren tydligen tyckt jag behöver.

Ramarna som jag hade tänkt mig införskaffa second hand är inte införskaffade så alls. Eller en del är det för jag tog ju hand om några som pappa hade i en resväska på vinden utan mammas vetskap. ;0) Sen har jag använt mig av några gamla ramar jag hade själv och så har jag köpt två nya ramar. En på Claes Ohlson och en på Jysk. Genom att bara köpa en ram på varje ställe känns det billigare eftersom varje ram inte kostat mycket. (Ni som behöver tips på hur man kan lura i sig själv vad som helst kan höra av er!) Sen blir det inte likadana ramar heller. Att hela second hand-idén föll beror mest på tidsfaktorn. Jag har varit och tittat men att hitta ramar/tavlor i lagom storlek skulle förmodligen ta åratal. Hittills har jag inte hittat en enda ram eller tavla som passat storleksmässigt eller snygghetsmässigt. Visserligen har jag bara tittat noga hos Röda Korset, och på Pingstkyrkans second hand hann jag inte se om de hade något. När jag var där fick man nämligen bara köpa kläder?! Delen med husgeråd och sånt är bara öppen på lördagar. Jättekonstigt, men så var det med den saken. Men om jag skulle gå och vänta på att ramar i rätt storlek ska dyka upp där kan jag få vänta tills jag blir pensionär och så länge har jag faktiskt inte lust att vänta.

Nu kommer en bild på en ickeparkering:



Detta är alltså en ickeparkering som kanske inte ser så välbesökt ut, men det berodde på att jag inte ville stå och fota direkt mot några som just parkerade sin bil där. Sen syns det inte så bra hur många bilar som står längst bort, men där var det fullt. Att jag kallar det för en ickeparkering är för att den stängdes för över ett år sedan. Jag skrev om 1-årsjubileet av stängningen här. Det har hela tiden stått lite bilar där de kvällar Guif spelat matcher i sporthallen - Elitserien börjar igen på söndag  - då har folk kört över trottoarkanter och förbi avspärrningar och ingenting verkar ha hänt i form av böter. Sen har det stått någon enstaka bil där lite då och då, och under Å-festen i augusti så användes parkeringen av lastbilar tillhörande tivolit och lite annat och det sitter fortfarande skyltar om att de får stå där så länge de har parkeringsbevis. Men de senaste kanske två veckorna har antalet parkerade bilar under dagtid ökat ganska rejält. Nu börjar det nästan vara lika fullt där som när det verkligen var parkering! Total parkeringsanarki råder nu med andra ord! Mig stör det inte, jag tycker det är rätt komiskt, speciellt som det sitter skyltar uppe om att parkeringen är stängd.

- - - - - - -
Ifall någon funderat så går det alldeles utmärkt att äta smulpaj utan vaniljsås eller glass. Jag testade för en stund sen! Bakade en smulpaj med äpplen och päron och så hackade jag ett par rader Marabou mjölkchoklad med nonstop och la mellan frukten och smultäcket.

Bankpatent

Läste just i Bloggvärldsbloggen om att PTS beslutat att alla .se-domäner  innehållande ordet bank ska förprövas. Det verkar ju onekligen korkat. Mer om det kan man läsa på Namnbankens sida där man också kan skriva på en namnlista.

Dags för en bild

Det blev ju en lite trist rubrik, men nu har ju de senaste inläggen jag gjort varit bildlösa så då tyckte jag det kunde vara dags. Bären på bilden sitter på några buskar vi går förbi på våra promenader, och de är förmodligen giftiga eller oätliga av annan orsak!

Ifall ni behöver tanka era bilar så kan ni nog åka iväg och göra det snart, jag är rätt säker på att priset kommer att gå ner några ören till. Jag har nämligen varit och tankat min bil och så åkte jag till "hundmatsaffären" också. Inte för att jag egentligen behövde köpa mat åt Higgins just nu, det var inte länge sen jag fyllde på förrådet, men det var 100:- rabatt och sånt tackar man ju inte nej till. På vägen hem efter att ha fyllt på Eukanubaförrådet åkte jag förbi en annan mack än den jag tankade vid. Där var literpriset 15 öre lägre än på den macken jag utnyttjade. Skit också!

2009-09-17

Tuta och kör

Jag var och besiktigade min Fiat idag utan anmärkning så då är det alltså bara att tuta och köra i ett år till. Innan jag skaffade Fiaten så hade jag en svart Daihatsu som hette Alf. Det stod alltså så på registreringsskylten. Alf var en väldigt trevlig liten bil men folk hade lite svårt att komma ihåg vad han var för sort. "Du har väl en sån där Datsun" fick jag höra emellanåt, eller så refererade folk till den som "din lilla japanska bil" varvid jag fick påpeka att Alf faktiskt var korean. Eller så sa folk helt enkelt Alf om min bil kom upp i diskussionen. Med Fiaten är det mycket enklare vilket är bra eftersom den är utrustad med ett helkorkat registreringsnummer som inte går att uttala. Sen om någon undrar så kan jag ju säga att jag har en sån bil som kommer Först I Alla Tävlingar! ;0)

2009-09-16

Mer barnprogram

Igår hittade jag Anita och Televinken, och bland kommentarerna påminde Bibbi mig om några andra hödjare. Vad sägs om till exempel John Blund den lilla dockan som Lennart Swahn gjorde rösten till. Så hade vi Drutten och (Krokodilen) Gena! Har just läst lite om bägge de här programmen, och det visar sig att John Blund var från början en Östtysk dockfilm, och Drutten och Gena kom från Sovjetunionen. Var inte alla tecknade filmer från Jugoslavien och Tjeckoslovakien? Märkligt. Nästa gång jag träffar min 7-åriga systerson ska jag tala om för honom att "förr i tiden när jag och din mamma var små fick minsann vi bara se Kalle Anka på julafton..."

Det var visst trafik

Har kommit fram till att Anita och Televinken handlade just om trafik. Hittade en kort notis på Wikipedia. Av de (troligen inte så fantastiska) sånger som nämns i notisen kommer jag inte ihåg en enda. Men Gullan Bornemark kommer jag ihåg spridda fragment av. Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min....

Anita och Televinken!



SVTPlay har lite jubileumsklipp utlagda, och där hittade jag Anita och Televinken! Just det här avsnittet är tydligen från 29 november 1966. Då var jag drygt ett år så jag kanske inte såg just det här programmet. Men jag vet att jag tittade sen när jag var lite äldre. Fast jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om? Var det bara om trafik?

2009-09-15

Lättroad

Hundar kan vara väldigt lättroade ibland. Higgins till exempel tycker det är vansinnigt roligt att åka bil. Därför hade han väldigt roligt i eftermiddags och jag fick lite extra pluspoäng hos honom när vi åkte till tippen och lämnade lite skräp man inte får kasta i sopnedkastet. Vi var väl inte hemifrån mer än omkring  en halvtimme trots att jag tog en längre väg hem. Omvägen hem var bara för att Higgins skulle få åka lite längre och jag gillar att köra. Av det sista kan man nog dra slutledningen att jag är lika lättroad som min hund. Sätt Higgins i baksätet på en bil och mig i förarsätet och säg åt mig att köra så har vi jätteroligt båda två. Sådan matte sådan hund...

Något man inte ska äta

Det finns saker man inte ska äta när man till exempel sitter vid datorn eller ska till att fylla i viktiga blanketter man bara har i ett exemplar. Till det man inte bör äta då hör...
... baklava! Så sött och kletigt och gott att man närapå smäller av. Första gången jag åt denna läckerhet var väl omkring 25 år sen när jag tillbringade ett år på kibbutz i Israel. Det är ohyggligt sött och jag är övertygad om att äter man tillräckligt många bitar så sprutar det säkert ut sockerlag ur öronen. Men så många bitar har jag aldrig lyckats trycka i mig på en gång. Det finns en sockergräns även för mig. På tal om bitar så är det nog bara de fyra bitarna i mitten kvar nu, bilden tog jag i lördags efter att precis ha ätit de första kakorna.

Genom åren har jag ätit baklava vid olika tillfällen och på olika platser, och jag tror det måste finnas lika många recept på bakverket som det finns folk som bakar det. Den här gången har jag inhandlat mina kakor på ÖB när jag var ute och letade hyllor!! Helt otroligt, när de började sälja saker så var det gamla militärgrejor och Försvarets hudsalva, nu säljer de leksaker, möbler, godis, husgeråd och här i Eskilstuna alltså även detta bakverk från ett lokalt bageri. Man kan ju baka själv, men som sagt så finns det hur många recept som helst, dessutom verkar det alldeles för ansträngande. Jag föredrar nog att då och då köpa en låda - eller om någon annan bakar så kan jag agera provsmakare! ;0)

Oj, vad kom jag åt nu?

Himla ansträngande när man råkar komma åt någon tangent så att det blir helskärm och inte kommer ihåg vad det är man ska trycka på för att få tillbaka normalläget. Fast det löste sig.

Det är ju övervägande fint

Tänkte jag måste påpeka att etiketten fint klart överväger etiketten fult i min blogg. Jag vill ju inte verka alltför negativ och gnällig för då kan ju folk tro att bara för att jag råkar bo i gnällbältet så är folk gnälliga överlag. Kanske kan det verka så ibland, i alla fall när man läser kommentarerna till vissa artiklar i lokaltidningarna på nätet eller när man läser insändare i pappersutgåvorna. För att inte tala om när man läser insändarsidorna! Men, jag har en känsla av att så är det överallt, jag har svårt att tänka mig att alla som till exempel skriver idiotkommentarer till artiklar i de stora mer rikstäckande tidningarna kommer från mina trakter! :0)

Nu kommer i alla fall en bild på något som jag tycker är fint. (Allt som har etiketten fult respektive fint i min blogg är alltså sånt som jag tycker är fint eller fult! Frågar du någon annan kan de ha helt andra åsikter.)
Det är kanske inte en så fin bild, och så är nog vinkeln lite konstig, men det föreställer alltså en mur eller om det kanske är ett staket runt en stor fin villa i ett område här i stan. Jag vet faktiskt inte om man ska kalla det en mur eller ett staket för det känns lite som bägge delarna. Nedre delen är nämligen som en mur men sen är det alltså tegelpannor som ligger murade ovanpå vilket ger ett mer staketliknande intryck eftersom det då blir som små "fönster" vid varje kupad tegelpanna. Man ser in i trädgården genom varje sånt "fönster", men tomten är ändå skyddad mot insyn eftersom muren/staketet är ganska högt vilket gör att man inte ser rakt in utan det blir mer som små glimtar.

Att det är lite konstig vinkel på bilden är för att jag tog den väldigt snabbt. Tänkte att om någon i den stora villan innanför muren/staketet eller någon i något av de stora fina husen runt omkring skulle stå och titta ut genom något fönster skulle de troligen tycka jag verkade vara en potentiell inbrottstjuv. Bilden är tagen i ett område där det ligger väldigt många stora fina gamla hus med stora trädgårdar, och där brukar Higgins och jag promenera igenom flera gånger i veckan. (Genom området alltså, inte genom trädgårdarna!)

2009-09-14

Inte så fint

Jag har ju haft en serie i ett avsnitt om något som var skitfult. Nu kommer del två med något som faktiskt också är skitfult.
Vi har ju en massa fina gamla byggnader i stan, men under en period var det ju väldigt inne att riva det fina och smälla upp något som inte var riktigt lika fint. Just här är jag inte säker på om de rivit något fint, men de smällde i alla fall upp något skitfult. Som tur är så är det inte ett bostadshus utan det är kontor, bland annat för Vägverket därinne. Det här är dessutom baksidan, men framsidan ser ungefär likadan ut, bortsett från att där finns en ganska ful entré mitt på byggnaden.

Men det stod det inget om i bruksanvisningen!

Igår kväll skulle jag alltså för första gången testa att ligga på en spikmatta. Att jag valde att göra testet när det ändå var dags att gå och lägga sig för natten var eftersom jag hört/läst att man kan bli sömnig när man ligger på piggarna. Tanken var aldrig att jag skulle sova hela natten på mattan, och det gjorde jag inte heller. Oftast när jag har något nytt som det finns en bruksanvisning till så läser jag inte den förrän efteråt. Så naturligtvis hade jag inte läst bruksanvisningen till den där mattan heller, utan den läste jag när jag redan låg där. Konstaterade i alla fall direkt att det inte gjorde ont eller ens kändes obehagligt att ligga på vassa plastpiggar.

Men, åter till bruksanvisningen som jag tyckte verkade vara väldigt lång i förhållande till vad den skulle beskriva. Med liten text är det tryckt på bägge sidorna av ett glansigt A4-ark. Det var först när jag läst färdigt första sidan och började läsa på den andra sidan jag insåg att "aha, här kommer samma bruksanvisning på svenska också!". Jag hade visserligen redan läst igenom hela den engelska bruksanvisningen men tänkte att det kanske var bäst att läsa den på svenska också. Där kanske det skulle stå om det var några för- eller nackdelar med att ligga på spikmatta samtidigt som en cocker spaniel ställer sig med alla fyra tassar på din mage och undrar om du tänker ha lampan tänd länge till. Det stod det inget om där heller, så det är nog något jag måste söka vidare information om på nätet.

2009-09-13

Första gången

Som prenumerant på Eskilstuna-Kuriren får man ibland väldigt bra erbjudanden i olika butiker eller på biljetter och sånt. Det är inte ofta jag utnyttjar något, men nu hade de ett erbjudande som var riktigt bra.
Man fick köpa en Shanti akupressurmatta och eftersom det stått i tidningarna att det bara är lurendrejeri med såna mattor och de påstådda effekterna var jag naturligvis tvungen att köpa en! :D Än har jag inte haft tid att testa den, men nu tänkte jag provligga innan jag ska sova. Har nämligen läst att såna som använder såna här lurendrejerimattor berättat att man kan bli väldigt sömnig när man ligger på piggarna,. Då verkar det i mitt tycke lämpligt att provligga den när man ändå ska sova!

En hylla

Ok, det var några här som ville se mina hyllor. Än så kan jag bara visa upp resultatet av den korta hyllan i köket.
Enligt Higgins kan ni strunta i hyllan, det väsentliga på bilden är burkarna ovanpå chiffonjén. De innehåller - från vänster - levergodis, små kex och stora kex. Den höga burken längst till höger innehåller tuggben som han inte är så förtjust i längre, och så ligger det någon påse med några sorts tuggisar som han gillar. Kanske verkar vara mycket godis, men han får olika saker beroende på tidpunkt. Dessutom inte alla sorter varje dag.

(Att ni inte får se hela chiffonjén beror på att då hade jag varit tvungen att röja bort allt som ligger på den nerfällda skivan!)

Ungefär så här är det

Ibland stöter man på skyltar som är rätt lustiga vissa årstider. Som den här till exempel där det påpekas att man inte vare sig sandar eller snöröjer. Det blir ju lite smått skrattretande när man ser att det är fullt med frodig grönska och väldigt snö- och isfritt runtomkring. Då kan ju skylten kännas lite malplacerad. Men egentligen är den ju helt logisk! Det är faktiskt så att just den här gångvägen inte sandas eller skottas, men man vet ju aldrig när snön kommer. Så för att inte få ilskna brev och mail från gångare som halkat omkull eller fastnat i en snödriva låter man skylten sitta där året runt. Då borde ju folk vara förberedda när snön väl kommer i och med att man varit tydlig och satt upp en skylt.

Lite som på skylten kan man säga att det är i min blogg och faktiskt även i mitt hem. Det kan verka lite rörigt och ostrukturerat, men under ytan så är det faktiskt ordning och reda. Hur otroligt det än kan verka för folk som kommer hit - och ibland även för mig själv - så finns en tanke bakom det mesta. Kanske inte helt färdigtänkt, men ändå. Tanken finns!

2009-09-12

Trumvirvel

För ganska många år sedan hade jag ett fantastiskt trumsolo på min telefonsvarare. Naturligtvis hade jag inte bara ett trumsolo, utan ett meddelande som lät något sånt här: "Hej, om du ville prata med Yvonne så har du kommit rätt men jag kan inte svara just nu. Om du vill så lämna ett meddelande efter pipet som kommer efter Phil Collins trumsolo" och sen tvingades de som ville lämna meddelande att lyssna på trumsolot från "In the Air Tonight". Jag var jättenöjd med mitt meddelande och med trumsolot, de kompisar som ringde från utlandet var inte lika nöjda! Haha! (Det här var alltså innan datorer med mail och mobiler med sms kom in i mitt liv.) Nu läste jag precis i Expressen att Phil Collins måste sluta trumma på grund av en ryggmärgsskada. Himla tur att han kan fortsätta skriva musik och sjunga i alla fall!

På fotoförstoringsfronten lite nytt

Nu har jag kommit en bit på väg med hur jag ska arrangera fotoförstoringarna jag fick hem häromdagen. Det ordnade sig genom åtta hål i två väggar.

Inte såna hål som i väggen på bilden ovanför, det är ett annat hål i en annan vägg! De hål som gjorts i väggarna hemma hos mig är lagom stora för skruvar som det sen sitter tavellister på. Jag skaffade två stycken lister som var och en är 1,50 lång, och en som är 60  80 cm. De två längsta sitter lite i omlott på ena väggen härinne i vardagsrummet, och den kortare sitter på väggen ute i köket. Pappa var här i eftermiddags och hjälpte mig sätta upp listerna, och det var ju inte helt enkelt men löste sig till slut. Det var mycket mätande och slagborrande och skruvande innan vi var färdiga.

Av själva fotona har jag bara fått upp två stycken än, ute i köket. Jag bestämde mig för att lösa det hela lite med hjälp av återvinning. Från början hade jag ju inte tänkt färdigt alls, men sen när jag bestämde mig för tavellister så tänkte jag mig väldigt strikt likadana ramar till alla foton. Men, så sa pappa häromdagen att han hade en resväska full med ramar uppe på vinden, och kanske någon av dem skulle gå att använda. Det låter kanske lite udda med en resväska full med ramar, men det har sin förklaring i att mina föräldrar flyttade från hus till lägenhet för drygt ett år sedan, och lägenheten är mindre än huset. Alltså blev det en hel resväska med inramade foton och andra bilder som inte fick plats eller som inte känns aktuella längre.

Jag funderade på det där med ramarna fram och tillbaka och så kom jag på att det faktiskt inte behöver vara likadant och ordning och reda! Så vill jag nog inte riktigt ha det utan jag vill ha det på mitt vis. Så igår när jag var hos mamma och pappa och åt kräftor så kollade jag igenom väskan med ramar. Jag hittade några som passar ganska bra storleksmässigt och nu har jag alltså fått in bilder i två av de ramarna. De ramar jag har kvar nu är lite större än fotona, så där ska jag ordna med någon bra enfärgad bakgrund. Sen kom pappa på att jag ju kan kolla på någon secondhand-butik efter fler ramar. Eller kanske titta på deras utbud av tavlor, det kan ju finnas användbara ramar där!

Så, då behöver jag ju bara säga att tavellisterna är av oljad ek och inköpta på Rusta för ett rimligt pris och så har jag gjort ett helt inredningsinlägg! ;0) Men det är inget att oroa sig för, det kommer inte att bli en vana!

Just ja, det var därför

Igår kväll fick jag oförhappandes gå och äta såna här luringar som ni ser på bilden. Eller jag gick förstås inte när jag åt dem, då satt jag stilla, men det är väl rätt självklart.
Det var mina föräldrar som hade fått ett kilo av min svåger som varit iväg och fiskat kräftor, och som den generösa man han är så delade han med sig till dem som i sin tur bjöd in mig. Kräftorna hade fiskats upp i Vättern och var röda och fina. I vår familj har vi inte ätit kräftor så där traditionsenligt som många andra. Vi har mest ätit räkor, men naturligtvis har vi ätit kräftor ibland. För egen del var det nog 18-20 år sen jag senast åt några. Igår kom jag på varför. Det är alldeles för mycket jobb! Faktiskt så äter jag hellre räkor, men det är ju lite ansträngande det också. I alla fall om man som jag inte tycker om att kladda ner fingrarna. Viss mat tycker jag om att man kan äta med fingrarna, men när det är sånt som måste skalas direkt vid matbordet är jag inte så intresserad. Jag tycker inte heller inte om att gnaga på saker, så jag äter till exempel inte revbensspäll eller kycklingklubbor med fingrarna.

Men kräftorna smakade i alla fall gott när man väl tagit sig in till kräftköttet!

2009-09-11

2009-09-10

OBH Nordica uppladdningsbar handdammsugare

För ett par veckor sedan skrev jag om att jag gillar att svara på enkäter och att jag är med i flera olika paneler. Då hade jag varit och hämtat en Weber pepparkvarn som jag bytt till mig mot intjänade poäng. Idag har jag varit och hämtat nästa poänggrej!
Lyckades balansera kartongen på balkongräcket utan att den trillade ner till grannarna under!

En uppladdningsbar handdammsugare! Den här gången var det för poäng jag skrapat ihop genom hushållspanelen hos GfK Sverige. Där har jag varit med i drygt ett år och det är ibland rätt så ansträngande att vara med just där.
Dammsugaren var ju tvungen att laddas så just nu står den provisoriskt på hyllan bredvid mig. Normalt sett ligger det fullt med papper där, men jag tog bort dem när jag skulle fota så det såg mindre rörigt ut! ;0)

Det innebär nämligen att när jag varit och handlat mat så har jag en liten scanner hemma som jag scannar av varorna med när jag packar upp kassarna. Sen är det en adapter som kopplas ihop med datorn och så skickar jag över mina scanningar till en speciell sida. Där får jag sen gå in och så går man igenom vara för vara och skriver upp pris och annat. Det tar alltså en hel del tid men är ganska roligt. Gissa om jag fått koll på vad olika matvaror kostar! Inte exakt pris, men ungefär.
Jag har redan bestämt att det lilla borstmunstycket är mitt favoritmunstycke! Har räknat ut att man kan använda det istället för dammtrasa eller dammvippa. Damma är något jag hatar så nu kanske det blir lite roligare! Jag har redan testat men eftersom dammsugaren bara var pyttelite laddad så hann jag inte mer än ovansidan på en tavelram.
Man belönas med ett visst antal poäng varje månad beroende på om man skannar och skickar in varje vecka eller ej, och ibland kan man få extrapoäng genom att svara på extraundersökningar. Men jag tycker som sagt enkäter och undersökningar är roliga, och sen när man kan byta ut sina poäng mot bra grejer så är ju inte det helt fel. Nu lär det ta ett tag innan jag kan beställa något från någon av de paneler jag är med i, och nästa gång är det nog dags för lite välgörenhet istället för prylar till mig själv.

Är resten användarovänligt?

Även om jag inte är i behov av de varor som erbjuds av stora - eller små - butiker som säljer hemelektronik så tycker jag det är roligt att titta i deras reklamutskick. Då har man ju lite koll på läget över vad som finns den dag man kanske behöver köpa något. Hör jag någon som pratar om att de har en LCD-tv eller en plasmaskärm så vet jag ju hur såna ser ut, men jag har ingen aning om skillnaden mellan dem vilket inte spelar mig någon roll. Jag vet också att det finns något som heter BlueRay vilket är det som kommer efter vanlig dvd, men att jag inte vet exakt vad skillnaden är gör mig inget det heller. (Jag har däremot sett att BlueRay-filmer är dyrare än att köpa samma film på dvd och det tycker jag är lite konstigt.)

En sak som däremot verkligen oroar mig är att i det reklamblad som jag just tittat igenom idag hittade jag bara EN vara som enligt beskrivningen är användarvänlig. Är inte det hemskt! Den användarvänliga varan var dessutom inte en dammsugare eller en brödrost, utan någon sorts tv-skärm med något inbyggt. Då kan man ju undra om det följer med kunnig personal med alla andra varor de säljer. Får man med sig en tekniker hem som sköter om den användarovänliga vara man köpt?

2009-09-09

Bara efter

Tänk så mycket bättre det blev på en gång idag när de tog bort det här buskaget. Det bara stod där och var skitfult. Enda funktionen jag kan komma på att det fyllde var väl att det ibland fångade upp skräp, och ibland kissade Higgins på det. I övrigt var det alltså bara skitfult.
- - -
Angående rubriken så blev det så eftersom jag bara har en efter-bild.

Än blommar det i rabatterna

Även om hösten börjar närma sig så blommar det fortfarande fint i rabatterna i parkerna. Nere i Rothoffsparken så lär det blomma ett tag till med tanke på det ni ser på bilden.
Enligt skylten som fanns vid rosorna så är det Ingrid Bergman som står här i rabatten. Just Ingrid Bergman nämnde jag ju häromdagen, men då handlade det ju om skådespelerskan. Hon fick alltså en ros uppkallad efter sig, och hör och häpna med förra året blev den utsedd till "Årets ros"! Det kan man läsa om till exempel här eller här. Nu är nog mitt te färdigt.

2009-09-08

Jaha...

... är de redan färdiga?
Vet inte om jag tycker det blev så himla bra, och kunde de inte ha valt någon annan färg än orange?

Hänga upp foton - någon som har bra tips?

Idag har Higgins och jag hälsat på brevbäraren eftersom han ringde på dörren när min post inte gick in genom brevinkastet.
Jag förstod vad det var på en gång, var faktiskt lite småsur igår när det inte kom då eftersom jag fått ett mail i fredags kväll om att min beställning var färdigbehandlad och ivägskickad. En beställning jag gjort i fredags förmiddag. Egentligen var det en beställning jag tänkt göra i flera år, några förstoringar av bilder jag tagit själv. Det blev totalt 17 stycken, och det är bara bilder som jag tagit under våren och sommaren.
Tanken har hela tiden varit att jag på något vis antingen ska rama in eller på något annat vis hänga upp bilderna istället för det jag har på väggarna nu. Har också tänkt att man lätt ska kunna byta ut bilderna för att få lite variation. Jag beställde mina utskrifter från Photobox den här gången. Varje bild är 20x27 cm och kostade 5:- styck, så  för 17 bilder och fraktkostnad gav jag 104:-. Det är ju definitivt överkomligt. Vad som däremot inte är lika överkomligt är ramar, men så långt hade jag inte tänkt...

Jag vill antingen ha vanliga enkla såna där glasramar med metallhörn eller någon enkel träram där man lätt kan byta ut bilden. Eller någon annan typ av smart och billig ram. En tanke är ju att kanske spänna upp något sorts snöre/ståltråd över en vägg och sen använda några sorts klämmor att hänga upp bilderna med. Men då kanske det måste vara någon sorts specialklämma så att inte fotona blir förstörda. Ett tag var jag inne på att laminera fotona för att inte behöva vara så rädd att förstöra dem, men så kom jag på att då måste jag ju köpa en lamineringsmaskin! Hahaha! Sen hittade jag något som heter fotoclips som man kan köpa för en billig penning, men vad jag inte förstår då är hur man sätter fast sitt montage på väggen när man är färdig.

Någon som har några tips och idéer??

2009-09-07

Jag bor tillsammans med en brottsling

Jag har en tid gått och funderat på min mentala hälsa. Ett tag var det ungefär som i "Gasljus", filmen från 1944 som gav Ingrid Bergman hennes första Oscar. Där spelar hon en kvinna vars man försöker få henne att tro att hon är sinnessjuk. Saker försvinner fast hon är helt säker på att hon lagt dem på rätt plats och när det hänt tillräckligt många gånger börjar hon naturligtvis tro att det är något fel på henne. Mannen lyckas alltså nästan med sitt uppsåt, men i slutscenerna av filmen kan hon använda det mot honom. "It isn't here, you must have dreamed you put it there. Are you suggesting that this is a knife I hold in my hand? Have you gone mad, my husband?"

Jag har sett filmen flera gånger, det är nämligen en av mina favoriter med min favoritskådelspelerska och ett tag började alltså min tillvaro likna hennes. Saker och ting försvann, eller jag trodde mig komma ihåg att de funnits på ett speciellt ställe, men när jag kontrollerade det så fanns de inte där. Vad jag hade glömt var att jag bor tillsammans med en brottsling. Eller kanske ska man kalla honom för vad han är, en knarkare, närmare bestämt en levergodisknarkare. Det är alltså Higgins jag menar. Till saken hör att jag trodde han slutat med sitt brottsliga beteende den gången - tror det var omkring 2002 när han alltså var två år - jag kom på honom mitt i stöldögonblicket. Där kan man snacka om handen i kakburken, fast i det här fallet var det nosen i jeansfickan. Jag lyckades den gången också fånga honom på bild, en väldigt skuldmedveten kille.
 
Vad jag kom på honom med att göra var alltså att göra "inbrott" i min jeansficka där levergodiset ligger. Som tur var hade jag alltså kameran i handen och på bilden har han just upptäckt att han är upptäckt. Han försvann snabbt in till vardagsrummet med svansen mellan benen och såg hemskt skuldmedveten ut. Sen efter det hade vi ett snack han och jag om att man inte får stjäla saker. Han argumenterade förstås och menade på att "men du äter ju inte levergodis så jag kommer ju att få det förr eller senare" och "jag tar bara sånt som är mitt". Det där med att han bara tar sånt som är hans kan jag till viss del hålla med om, han har nämligen aldrig stulit någon mat eller något godis ifrån mig. Jag kan lämna min tallrik med mat på bordet för att gå iväg och hämta något utan att behöva oroa mig för att han ska ta något. Eftersom jag oftast äter inne vid tv:n så står ju min mat på soffbordet, alltså lagom höjd för en cocker att bara sno åt sig vad som nu finns där. Men så har Higgins aldrig gjort, han kan ligga i soffhörnet och titta på min tallrik eller så ligger han på golvet och tittar, men det skulle aldrig falla honom in att ta något. 

Men för att återgå till Gasljus-liknelsen. Oftast när jag skruttar runt för mig själv hemma i lägenheten har jag någon typ av mysbyxor på mig, och jeansen hänger inne på korgstolen tills det är dags att gå på promenad.  Levergodis har jag alltid vänster framficka, men under den  varmare delen av året är det naturligvis mer godis i byxfickan än under den kalla delen av året. Anledningen till det är förstås att när det är kallare så har jag jackor på mig, och då ligger det mest godis i de fickorna. Jag använder alltså godiset till största delen som uppmuntran på promenader - eller som mutor när jag står och pratar med någon och Higgins tycker vi ska gå därifrån. Senaste månaderna har jag flera gånger slagits av hur lite godis det varit kvar i fickan när jag bytt om, jag har tänkt att "men fyllde jag inte på godis förra promenaden, och så mycket godis fick han faktiskt inte". Sen har jag ryckt på axlarna och tänkt att jag kanske inte fyllt på så mycket godis som jag trott, och så har jag lagt ner mer godis i fickan.

Så har det varit fram tills igår när jag kom på den lille levergodisknarkaren igen! Jag gick in i sovrummet för att hämta något och där står den lille förövaren med framtassarna uppe i korgstolen och nosen i fickan på jeansen och bara glufsar i sig! Jag harklade mig lite fint och fick precis samma skuldmedvetna blick som på bilden ni ser här uppe. Enda skillnaden är väl att jeansen den här gången var svarta, och Higgins har grånat rätt så markant runt nosen. Men det var skönt att få bekräftat att jag inte håller på att bli tokig, jag har förmodligen haft mer godis i fickorna när jag lagt ifrån mig jeansen, och det är inte så att jag lagt dem väldigt konstigt som jag trott ibland. Det är den lille tjuven som fixat och trixat lite för att komma åt innehållet i mina fickor!

Lite senare igår hade vi ett snack igen. En av de roliga sakerna med Higgins är att med åldern har han blivit mer och mer pratsam, han kan sitta långa stunder och ha diverse olika läten för sig. Ibland verkar det helt taget ur det blå, men ibland kan man faktiskt få något som låter som ordentliga svar, i alla fall om man ställer rätt frågor. Det måste vara sånt han kan svara ja eller nej på, men helt klart är att han svarar. Han har även olika tonlägen vilket gör såna här samtal väldigt underhållande att höra. Hans svar är svåra att skriva ut, men jag gör ett försök så kanske ni förstår hur det låter. Ni som har hund kanske har hört era hundar säga samma saker.

Jag: "Har du gått och tagit godis ur mina fickor?"
Higgins: "Uuuaaa"
Jag: "Men man får inte gå och sno saker!"
Higgins: "Eeeääää"
Jag: "Men du har gått och tagit godis ändå?"
Higgins: "Uuuuaaa!"
Jag: "Tar du bara saker du tycker är ditt?"
Higgins: "Uuuuaaaa"
Jag: "Men det är fult att stjäla!"
Higgins: "Uuuueeeeaaaa"
Jag: "Kommer du att sluta sno nu då när jag kommit på dig igen?"
Higgins: "Eeeeeääää"
Efter hans sista svar fick jag en slick på näsan och sen stack han iväg så vi får väl se hur det blir. Men nu ser jag till att inte ha så mycket godis i fickorna när jag lägger ifrån mig jeansen!

(I början av Higgins och min tillvaro tillsammans hade jag ingen digitalkamera, jag har en känsla av att bilden i det här inlägget kommer från den tiden. Den finns på hans hemsida så jag hittade den i foldern där.)

Jag tycker inte om müsli

Titt som tätt genom åren har jag scannat av hyllorna med müsli i mataffärerna eftersom jag fått för mig att det kanske vore trevligt att äta sånt till frukost. Efter mycket letande fram och tillbaka har jag köpt något paket, sen har jag ätit müsli med fil vid två tillfällen. Sen har det plötsligt gått två år och jag hittar det där müslipaketet längst in i skafferiet. Att jag slutat äta av müslin är för att jag kommit på att det faktistk inte var speciellt gott. Kan hända att det ska vara nyttigt, men absolut inte gott. Samma sak när jag fått för mig att köpa vanliga flingor.

För några månader sedan hittade jag min favorityogurt efter att ha ätit diverse fruktyogurtar i perioder. Men nya favoriten blandad med lite socker eller honung håller i sig än. Dessutom hittade jag en müsli som jag gillade. Det är Risenta som har en lösviktsmüsli. Helt perfekt för mig, då kan jag ta de frön och grejor jag tycker om och slipper tråkiga havregryn, otäcka russin och sånt som finns i färdiga blandningar. Bland de olika saker man kan välja mellan finns alla möjliga roliga gryn och frön. Idag tog jag det hela ett steg längre. Jag kom på att jag ju kunde göra min müsli själv. Att man kan göra det är ju ingen direkt nyhet, men jag kom på att de flesta saker jag plockat ihop bland Risentas lösviktsmüsli är sånt man kan köpa i lite större förpackningar.
Nu vet jag inte om kruskakli är speciellt gott, men det var billigt i alla fall. (Det fanns några andra intressanta kli-liknande saker som även finns bland Risentas plockmüsli, men de kostade löjligt mycket.) Däremot tycker jag om linfrön och solrosfrön och jag fullkomligt älskar puffat ris! Hade för mig att jag köpt pumpakärnor också, men tydligen la jag tillbaka paketet i hyllan. Men det går ju att komplettera med det nästa gång jag handlar.

Så varje dag - numera varje dag efter lång hundpromenad eftersom jag går arbetslös - så dricker jag kaffe, äter ett par mackor och äter turkisk yogurt blandad med flytande honung och från och med imorgon med egengjord müsli. Men officiellt tycker jag alltså inte om müsli. Jag är heller inget hälsofreak. Under tiden jag skrivit det här har jag lyckats trycka i mig en hel påse Ahlgrens bilar. Jag som inte ens ätit kvällsmat än!

2009-09-06

Tyska maträtter

Lisa undrade vad den där märkliga maträtten i inlägget under egentligen är. Den ser ju lite underlig ut och man kan väl säga att det inte är någonting man äter till middag, däremot gärna när man sitter och dricker öl. Obatzda är alltså en specialitet från Bayern - södra Tyskland - man kan väl säga att det är en sorts ostkräm. Den är gjord av flera olika sorters ostar - bland annat camembert - och smör. Sen blandar man med paprikapulver, salt och peppar samt rå lök. Man äter det med dels den där pretzeln som ligger ovanpå - smakar som salta pinnar - och sen var det bröd till också. Hittade en länk på engelska och sen en annan länk på svenska om just Oktoberfesten här.

Maten ni ser på bilden ovanför är också en maträtt som tydligen är ett signum för just München. Den heter Weisswurst och är också en maträtt som man inte direkt väljer att äta till middag. Från början var det visst till och med så att den bara fick serveras på vissa restauranger och enbart fram till klockan 12 på dagen! Det är i alla fall en sorts korv som kokas, en viktig krydda för korven är visst gräslök. På just den här restaurangen kom de in med en liten kastrull där korvarna låg i kokvattnet, vet inte om de gör så överallt. Korven äts med söt senap och bröd. Just ja, man äter inte skinnet!

Jag är egentligen väldigt kräsen och petig med mat och kände mig inte så lockad att testa Weisswurst men min tyska kompis som jag var och hälsade på mer eller mindre tvingade mig. Det var inte alls så hemskt som jag inbillat mig, det smakade ungefär som kokt fläskkorv.

FUJI är inte bara Japans högsta berg

Det är ett fotoföretag som gör fotoböcker också!
Bild lånad från Fuji

Hos Bia hittade jag en länk till Fuji där man erbjuds att i sin blogg eller på sin hemsida skriva om de fotoböcker man kan beställa genom dem. Som uppmuntring eller belöning för att skriva en text får man beställa en fotobok alldeles gratis. En fotobok med bilder man tagit själv! Ungefär som ett fotoalbum fast man behöver inte kladda med klister eller fotohörn eller vara rädd att råka klippa av huvudet på de kompisar som stod upp på gruppbilden från julfesten. Man behöver inte bli arg för att man smetat ut bildtexten man just plitat ner med guldpennan, för att man stavat fel eller skrivit att bilden visar Eiffeltornet i Paris när det i själva verket är BMW's högkvarter utanför München.

Inte Eiffeltornet i Paris utan BMW i München.
Genom att ladda ner ett program från Fuji kan man i lugn och ro gå igenom sina digitalbilder för att sen arbeta fram sin fotobok. Man kan testa sig fram med olika utseenden på olika uppslag, lägga till och ta bort bildtexter, byta ut och flytta runt bilderna man valt och när man är nöjd gör man sin beställning. Sen dröjer det några dagar innan man får hem en jättefin bok där man gjort allt själv, från fotografering till layout.

Kanske en fotobok med mat man ätit? Här något jag åt på min Tysklandsresa förra året och som jag har för mig hette Obatzda, en bayersk specialitet.

Bilder är något som jag inbillar mig har funnits alltsedan den första människan. Önskan eller behovet att avbilda något i sin omgivning har nog alltid funnits där. Allt från primitivare grottmålningar till detaljrika renässansmålningar gjorda av till exempel Leonardo da Vinci, till de första "riktiga" fotografierna. Vartefter tekniken gått framåt i samhället har även fotografitekniken utvecklats. Inte bara själva tekniken inuti kameran utan också tekniken att kunna dela med sig av sina bilder.

Exempel på hur fotoböcker kan se ut. Bild från Fuji.

Till att börja med var ju kamerorna något otympliga och inget som man enkelt tog med sig när man gick ut på promenad. Men som sagt, tekniken utvecklades och idag finns tack vare den digitala tekniken kameror till och med i telefoner. Numera är vi många som fotograferar varje dag, men vad gör vi med våra bilder? Själv lägger jag ut många av mina bilder antingen här i bloggen för att illustrera något eller så lägger jag dem i bilddagboken på min hemsida. Somliga av bilderna hamnar på bägge ställena, och andra bilder raderar jag direkt. Det är ju därför digitala bilder är så bra, man kan ta 223 bilder av ett och samma motiv utan att det kostar något extra. Upptäcker man sen när man laddar upp bilderna till datorn att det bara är en eller två som är något att ha är det ju bara att radera övriga bilder.

Kasta bilder är enkelt när man har digitalkamera.

Annat var det ju tidigare när man var tvungen att ta slut på en filmrulle, gå till en fotobutik eller skicka iväg rullen för framkallning och sen vänta någon vecka på sina bilder. Det var alltid spännande att se vad som låg i kuvertet man hämtade ut, hade bilderna blivit som man tänkt sig? Eller hade man misslyckats med alla bilder på hela rullen?

Från 2003 har jag den här bilden på Higgins och hans kompis Rusty som tyvärr inte finns längre. Inte så välkomponerad bild och så ser ju killarna helt imbecilla ut bägge två! Kanske ändå något för en fotobok om Higgins. Bara för att bilden är kul.

Nu kan man via några klick på nätet beställa hem papperskopior eller så tar man med sig sitt minneskort eller en cd-skiva med de bilder man vill ha och beställer i fotobutiken. När man väl fått sina bilder på papper skiljer sig nog inte tiderna så mycket åt. Antingen hör man till den ordentliga sorten som sätter in sina bilder i album och skriver bildtexter eller så är man lite mindre ordentlig och låter bilderna ligga i det kuvert de levererades i, med tanken att man ska ta hand om dem sen. Men det gör man ju oftast inte. Åtminstone gör inte jag det, men nu ska jag sätta mig och gå igenom en massa digitala bilder och se vad jag ska göra för fotobok. Då är ju bilderna insatta och texterna skrivna redan när jag får hem min beställning!

Kanske en fotobok med sommarens blommor!
Kanske blir det en bok med bara naturbilder, eller bilder på hus, eller så går jag tillbaka och gör en bok med bilder från min resa till Tyskland förra året. Eller varför inte en bok med bilder på Higgins från det att han var valp fram till idag, eller kankse en bok med bilder på saker jag ätit... Det enda som sätter stopp för vilken typ av fotobok jag ska göra är min egen fantasi.

En fotobok med gamla hus, eller alla med vattenreflektioner är ju också en idé.
Vad skulle du göra för typ av fotobok?