Så fullkomligt onödigt!

Igår var det strålande sol och varmt och jättefint väder som hade varit helt perfekt att promenera i för det verkade som att trottoarerna började torka upp också. Men eftersom Higgins haltade så blev det nästan inget promenerande alls. När dagen var slut så hade jag bara gått 3746 steg vilket är ungefär 2,5 kilometer, och då är alltså det jag gått i lägenheten inräknat också. Normala dagar brukar enbart morgonpromenaden ligga på i genomsnitt 5500 steg. Men Higgins den halte kan ju inte rå för att han haltar, och det verkar inte vara något som sitter i tassen så jag tror mer och mer på en sträckning.

Idag när vi skulle ge oss ut på morgonpromenaden så var det ju en besvikelse att titta ut genom fönstret och se att det var alldeles mulet, och så såg det ut att komma ner små snöflingor, mer som mjäll kan man väl säga. En positiv sak när vi kom ut på gatan var att det åkte en liten sopmaskin på trottoarerna - och sopade bort lite av allt det grus och skräp som blir mer synligt vartefter snön smälter. Promenaden började väl hyfsat bra, jag försökte få Higgins att gå sakta men han var ivrig att gå så jag fick hålla kopplet riktigt kort. Han pinnade på ändå och jag förstår varför, han var ju tvungen att hitta den perfekta platsen för att göra en hög. Han hade nämligen inte gjort någon sån sen igår morse trots att jag tagit ut honom korta promenader under dagen.

Vartefter vi gick började de där mjällflagorna som kom ner från skyn att bli större och större, och så gjorde Higgins en hög till så att jag fick gå och bära två färgglada påsar innan vi kom fram till en papperskorg som gick att komma åt. Vid det laget började Higgins ta det lugnare, och han haltade sig fram igen. Trots det försökte han få mig att ta den långa vägen, och såg hemskt förorättad ut när jag sa att vi faktiskt inte skulle ge oss iväg runt hela stan eftersom jag inte orkar bära honom hela vägen. När vi gått ungefär 15 meter till så satte han sig ner och så fick jag bära honom resten av vägen hem, fast i omgångar. Emellanåt fick jag sätta ner honom så att han fick gå själv.

När vi var nästan hemma igen kom det ner dasslock från himlen! Jättestora snöflingor som jag tycker var helt onödiga!

Det framgår inte så himla bra på den här bilden , men de vita prickarna man kan tro är defekter i bilden är alltså snöflingor. Fast det är ju en defekt förstås, i alla fall nu när vi haft snö sen i december. Bilden tog jag från balkongen, och även Higgins var ute en vända och skällde lite. Ifall någon granne blev störd kan jag ju säga att han var ute och sjöng jamåduleva för mamma!