Nyfikna??

Av kommentarerna till det här inlägget förstår jag att det uppstod en viss nyfikenhet. Därför tänkte jag stilla den något. Till att börja med, jag skulle aldrig i livet brodera något frivilligt, inte ens under pistolhot. Möjligen att jag skulle kunna sträcka mig till det om jag fick 300 000 kronor innan jag ens började, och 700 000 kronor efter avslutat broderande av något på max 2x2 cm. Men broderitanken borde få de som känner mig att skratta så de ramlar ur stolarna...

Jag hade som ni ser redan stoppat ner mitt projekt i sitt emballage, och har faktiskt inte tid att ta upp det igen. Jag borde redan gått ut med Higgins den halte så han får kissa innan vi ska fira mamma. (Klockan är nu 13:51 och jag har inte ens bytt om, vi skulle komma runt 14, men först måste jag ju förbereda och schemalägga det här!)

Här är mitt projekt som det ser ut just nu, förutom då att jag nu även pillrat in ett kuvert med ett kort under snörena. Lägg märke till hur mycket krusiduller jag fått till också!

Nu måste jag gå, men jag schemalägger det här och hoppas att det kommer att publiceras 14:32 eller omkring där. Då bör mamma ha öppnat och hittat den digitala fotoramen som det alltså är i paketet. Mitt projekt igår - som jag mycket väl skulle kunnat fixat med i en månads tid - var alltså att leta bland mina egna bilder och välja ut några att fixa till och föra över till ett minneskort som man pillrar in i ramen. Sen finns det massor med utrymme kvar på minneskortet som mina föräldrar kan lägga över egna favoritbilder på.