2010-03-12

"Mitt liv med George" av Judith Summers

Då blir det ännu ett inlägg om en bok.

När man läser baksidestexten får man uppfattningen att hela boken handlar om hunden George, en cavalier king charles spaniel. När man däremot läser boken så blir man lite besviken när man upptäcker att det inte alls är så. Jag blev i alla fall lite besviken eftersom jag förväntat mig att det mesta i boken skulle kretsa just kring hur det är att leva med en hund som familjemedlem.

Det är mer en typ av biografi om författaren själv, Judith Summers och hennes son Joshua. Några månader innan de skaffar sig hund har Judiths man dött i cancer så mycket i boken tar upp hennes väg tillbaka. Många gånger så blir därför hunden George en bifigur, inte alls den bild man får när man läser baksidestexten. Visst finns hunden med i handlingen, och visst har han sina egenheter och han är otroligt olycksbenägen. En del saker kunde jag fnissa igenkännande åt, och andra blev jag nästan irriterad av att läsa eftersom Judith Summers som matte verkar vara en rätt neurotisk person. I jämförelse med hennes hund George framstår Higgins som lydnadschampion av första klass.

På ett sätt tycker jag att boken är ganska så tråkigt skriven, men det kan kanske bero på översättningen, vissa meningsbyggnader och val av ord får mig att tro det. Men, den kan ändå vara värd att läsa, i alla fall om man är medveten om att hunden faktiskt inte är huvudperson i boken. Det är också en bok som går väldigt fort att läsa.

2 kommentarer:

Wannabe sa...

visst är det tråkigt när man känner sig snuvad på innehållet? och det värsta jag vet är dåligt översatta böcker! som att man inte kan kosta på sig att be någon utomstående läsa översättningen innan man trycker upp tusentals böcker. Som om de anser att läsarna inte är värda bättre. Usch ja, det irriterar mig!

Yvonnes bärbara blogg sa...

Wannabe: Ja, det är jättetrist när man förväntat sig något helt annat än det man får. Ibland kan ju översättningar bli jättekonstiga, som en helt annan bok!