Idag var det segt

Ojoj vilken seg dag det har varit idag, jag har verkligen inte gjort någonting förutom läst och gått med Higgins. Jag var ju på kalas igår hos min syster, och det var väldigt trevligt. När jag laddade över bilderna från kamerans minneskort såg jag att de sista var tagna efter 3 inatt/imorse. Nu är jag inte helt säker på om tiden i kameran är rätt inställd, men jag tror det. Det var heller inget stort kalas, förutom då födelsedagsbarnet själv och hennes man var det jag och mina föräldrar och naturligtvis Higgins som var där. 

När vi ätit så kom det hem ett benrangel också. Benranglet hade varit på halloweenparty men såg ändå fram emot att äta födelsedagstårta.

Higgins har varit lika trött som jag idag så han har inte haft något emot att ligga i soffhörnet eller i sängen och bara slappa. Ska väl ta en tur med honom igen strax så att vi får den tidiga kvällspromenaden avklarad också. Sen visar det sig om han överhuvud taget vill gå ut ens för en snabbkissning innan läggdags.

Kalas

Om ungefär en timme bär det iväg till min syster som alltså fyller år idag. Av mig kommer hon att få en ... och en ..... plus att jag gjort ... ..... också. När jag skulle slå in ....så visade det sig att det inte alls var så mycket papper kvar på presentpappersrullen som jag tyckte häromdagen när jag tittade efter. Hade kanske varit smart att slå in ..... då istället,  för då hade jag hunnit fixa nytt papper. Men jag tycker det är roligare att göra saker i sista minuten, så då fick det bli att jag vände julpapper ut och in så det blev ett vitt paket. Fast det var inte så fint så då tog jag presentpappret och la om det vita så då blev det lite bättre. Nu råkar det ju dessutom vara så att det inte är det yttre som räknas, utan insidan.

Jag har också för ungefär andra gången i år använt hårfönen när jag skulle torka mitt hår. Normalt sett låter jag det alltid lufttorka, men jag insåg att då skulle det inte hinna torka tills det är dags att ge sig iväg. Dessutom måste jag hinna ut en sväng med Higgins innan avfärd och man ska inte gå ut med blött hår den här årstiden. Visst hade jag kunnat tvätta håret tidigare idag, men då hade jag annat för mig. Hade jag tvättat håret tidigare hade jag heller inte fått förmånen att se Higgins irritera sig på hårfönen genom att springa fram och tillbaka i hallen och skälla på mig när jag försökte torka håret. Inte vet jag vad jag ska ha på mig heller, men det löser sig väl. Men nu måste jag i alla fall ta på mig och gå ut med Higgins så att han inte säger till att han måste ut det första han gör när vi kommer till syrran. Vad jag ska ha på mig när vi sticker iväg dit får alltså bli en senare fråga! Nä, nu är det bäst att jag lägger på ett kol...

Grattis Camilla!!

Inte för att jag vet om min syster läser min blogg, men det spelar ju egentligen ingen roll. Oavsett om hon läser den eller inte så fyller hon år idag.
Så om du läser min blogg Camilla, här kommer ett ...

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

För att Camilla inte ska känna sig utpekad kastar jag upp en bild där vi är med bägge två. Den är alltså inte helt nytagen utan från sommaren 1970. Det är min syster som sitter i vagnen med mössan käckt på sned. Hon brukade göra så, dra mössan så att hon fick en annan stil. Stiländringen har hon fortsatt med genom åren, fast istället för att vrida en blommig mössa i olika vinklar har hon ändrat frisyrer.

Just ja, en annan sak som jag inte är helt säker på är hur Camilla ställer sig till är det här med hur gammal hon är. Tänk om hon håller stenhårt på att man inte ska fråga en kvinna om hennes ålder?! Ifall att det nu är så ska jag inte tala om hur mycket hon fyller. Men själv har jag inga problem med att prata ålder, så jag kan tala om att i somras när jag fyllde år blev jag 44 år. Camilla är fyra år yngre. Grattis!!

En massa öl

Tidigare idag pratade jag med min syster i telefon. Hon hade en ledig dag men skulle ändå åka ut till sitt jobb eftersom det skulle "komma en massa öl".

Min syster är butikschef i en klädaffär, så jag förstod inte riktigt kopplingen mellan kläder och öl och varför det skulle komma så mycket öl just till hennes jobb. Visserligen ligger Systembolaget inte så långt från butiken, men ändå. Varför skulle syrran tvingas åka till sitt jobb på sin lediga dag för den skull? Kunde ingen annan ta hand om den? Hade ölen något att göra med min systers födelsedag som inträffar imorgon? När jag hunnit tänka allt det där insåg jag av resten hon berättade att det inte handlade om en massa öl, utan det var en massör som skulle komma till hennes jobb! Det är ju trevligt det också.

Ölen på bilden drack jag förresten upp i maj förra året när jag var och hälsade på min kompis i Tyskland, så den har ingenting med eventuella massörer att göra.

Skogspromenad - eller kanske inte

Igår var det en solig och fin höstdag efter några dagars mulet och trist väder. Faktiskt så kändes det som att det varit mulet och trist i flera månader, men så var det nog inte när jag tänkte efter.

Så här fint var det på första promenaden igår, och visst ser det ut som vi är ute på värsta skogspromenaden? Nu var vi ju inte det, utan det här är en skogsbacke vi brukar promenera rätt över lite då och då. Den ligger knappt 5 minuters promenad från Eskilstuna centrum. Vi bor ju inne i centrum, men naturligtvis gick inte Higgins och jag raka vägen hit. Vi hade som vanligt varit ute och promenerat i drygt en timme innan vi kom fram till skogsbacken och eftersom vi fortsätter att gå omvägar och kringelkrokar hit och dit tar det ytterligare 20-30 minuter innan vi är hemma igen. Idag gick vi inte förbi den här skogsbacken, och inte sken solen heller, men det är i alla fall torrt på marken vilket både Higgins och jag uppskattar.

Inte de vassaste knivarna i lådan

Varje dag kan man i tidningarna läsa om brott som begåtts, rättegångar som genomförs, konsekvenserna brotten har för de inblandade och så vidare. Många gånger har ett brott tragiska följder, andra gånger häpnar man över hur otroligt korkade vissa brottslingar verkar vara. Då är det för det mesta brott där inga människor kommit till skada, utan det rör sig oftast om stölder. Bara de senaste dagarna har det stått i lokaltidningarna om två totalt blåsta brottslingar som nog fått de flesta att skratta. Jag har i alla fall skrattat högt när jag läst morgontidningen i samband med frukosten efter hundpromenaden.

Ena dagen var det killen som på två olika ställen - Claes Ohlson och Myrorna -  stulit varor för sammanlagt 2900:-. Till sitt försvar sa han att han trodde allemansrätten gällde även i affärer. När jag fick ett mail från mamma som nämnde något om allemansrätten i en affär trodde jag först att någon försökt sig på att campa inne på Coop eller Ica. Men det visade sig alltså att någon trott man kunde plocka varor i affärerna ungefär som man plockar bär eller svamp i skogen.

Idag kom nästa skrattanfall som nästan gjorde att jag fick ut kaffet genom näsan. Den här gången var det en tjej som i tingsrätten försökte sig på att få lite rabatt. Hon var åtalad för tio brott och fälldes för fyra. Ett av brotten hon fälldes för var det hon försökte snacka sig ifrån på ett ...ehh .. intressant vis. Hon hade stulit tre par skor inne i en affär som har erbjudandet att man kan köpa tre par skor men bara behöver betala för de två dyraste paren. Nu har ju tingsrätten inget erbjudande av formen "stjäl tre, straffas för två" som det står i artikeln, så det blev inget mildare straff för den här tjejen.

Sen kan man ju undra om såna här blåsta brottslingar enbart finns i Eskilstuna?

Eftermiddagsfika

När jag var liten älskade jag Falu rågrut med Kalles kaviar på. (Detta var långt långt innan det fanns randiga och prickiga varianter av Kalles!) Jag ville dessutom helst ha "småsmörgås" så mina föräldrar eller vilken annan vuxen som helst som för tillfället var tillgänglig fick sitta och bryta sönder brödet så att varje ruta blev som en liten smörgås. Kaviaren skulle inte vara utbredd på mackan innan den bröts sönder, utan det skulle vara en liten prick/klutt kaviar på varje liten ruta. När jag blev större och kunde bre mina smörgåsar själv så satt jag också och bröt sönder Falu rågrut till småsmörgåsar. Numera har jag helt gett upp småsmörgåsarna, men jag tycker fortfarande om både Falu rågrut och Kalles kaviar. Fast till eftermiddagsfikat idag så hade jag brieost som pålägg i stället. Det var gott det också.

Ett motiv, en bild - sex månader

Då har jag slutligen bestämt mig vilket motiv jag ska använda mig av till den här senaste fotoutmaningen jag tänkt vara med i. Det ni kommer att få se varje månad i sex månader här hos mig är denna vy:

Oktober i Rothoffsparken i Eskilstuna. Jag kan inte garantera att änderna kommer att vara på plats kommande månader, men de brukar vara där. Som man kan se så har jag lyckats välja ett motiv där det ännu faktiskt är ganska så grönt! Man kan ju undra hur jag lyckades med det!

Vill du vara med i utmaningen, anmäl dig hos Lisa med bloggen NuMo's. Hos henne hittar du också länkar till övriga deltagare!

Bygget några dagar senare

En liten uppdatering av min följetong om nybygget vid gamla konstmuseiparken. Här är ett par bilder från igår.

Jag vet inte om man direkt ser några framsteg sen förra veckan, men lite har det väl hänt. Det märkligaste igår när jag gick förbi så var det en jobbare där och märkte ut något. En söndagsmorgon?!

Här på baksidan av gamla museet verkar det ha hänt ännu mindre, jag går ju förbi några gånger i veckan och här har det verkat väldigt lugnt varje gång jag passerat. Kanske ligger arbetsstyrkan hemma i svininfluensa?

Klickar man här är det lättare att jämföra bilderna från de olika tillfällena jag gått förbi.

En påse blandad chokladglass tack!

Higgins fick som varje måndag vara hos mamma och pappa en stund när jag var iväg och veckohandlade.

Spökpromenad

Som hundägare går jag ju flera promenader om dagen, och det innehåller promenader i både dagsljus och kvällsmörker. Just den här årstiden behöver man ju inte vara ute så hemskt sent för att det ska vara mörkt. Nu bor vi ju inne i stan, så det är ju sällan helt kolmörkt, men på vissa platser är det ju lite mörkare än på andra.

För några kvällar sedan så gick vi ner mot ån och promenerade bort mot Nybron och Klosters kyrka. Det var lite duggregn i luften och Higgins tyckte vi skulle ta träbron över till Strömsholmen och gå runt där istället. Jag tyckte också det kunde vara en bra idé så jag gick med på Higgins vägval. När vi väl kommit över till Strömsholmen visade det sig att promenadvägen som går runt där var avstängd, ni ser delar av den i högerkanten av bilden. Anledningen till att det var avstängt var att det stod bilar och grejer uppställda inför gårdagens ljusspel över ån. Så istället för att gå promenadstråket runt Strömsholmen gick vi tvärs över den lilla gräsbeväxta kullen eller vad man nu ska kalla det. Enda problemet med det var mörkret.

Som närsynt har jag dåligt mörkerseende, och att då snubbla sig fram utan gatlyktor bland höga träd vars löv ramlat ner och bildat en halkig matta på gräset var inte det enklaste. Men, jag hade lite hjälp ändå. På kopplet - eller rättare sagt på den lilla väskan som sitter fast på kopplet och som innehåller nödvändiga bajspåsar - har jag i höst hängt en sån där pytteliten lampa på en nyckelring. Liksom en platt sak med en väldigt liten lysdiod som lyser otroligt skarpt och som väl är avsedd för att hitta nyckelhålet i ytterdörren om man bor mörkt, eller för att hitta nyckelhålet i bildörren när man står parkerad på ett mörkt ställe. Men, den här kvällen kunde alltså uppmärksamma hyresgäster på andra sidan ån kanske se ett litet irrande ljussken vingla fram över Strömsholmen. Kanske trodde de att det var ett ufo...

Bilden ovanför är tagen en liten bit ifrån stället jag tog kyrkbilden på, och den visar delar av den lilla kullen jag snubblade fram över. Det ser inte så mörkt ut på bilden kanske, men det är för att jag står bredvid den enda starka ljuspunkten på hela Strömsholmen. Man kan ju undra om det stod några och smög på oss bakom några träd, de hade nog i så fall ganska kul eftersom jag hela tiden gick och pratade högt för mig själv och sa saker som "oj jä**ar, nu halkade jag nästan omkull" och "nämen vem har lagt den här grenen här, man kan ju snubbla på såna!".

Firandet av en 350-åring

Från och med idag har Eskilstuna en egen flaggdag, och kommer fortsättningsvis att infalla på dagens datum vilket alltså är 25 oktober. Det datumet år 1659 fick Eskilstuna sina stadsprivilegier, och i år är det med andra ord ett jubileumsår. Det har varit olika saker på gång hela året och idag var det väldigt många olika evenemang. Jag var på invigningen av det nya Arkivhuset. Där ska sex olika arkiv flytta ihop, ett av dem är arkivet på Eskilstuna stadsmuseum där jag jobbade tidigare, så jag har varit med i delar av planeringen och alltså sett ritningar på huset. Därför var det roligt att få komma på invigningen och se slutresultatet. Än har inte alla arkiv flyttat dit, och inte heller har all personal flyttat dit men nu har jag en uppfattning om hur det blev. Synd bara att jag inte får jobba där!

En annan sak jag var på gick av stapeln nu ikväll, ett specialskrivet musikstycke kallat Tuna 350 skrivet av Martin Sköld och Markus Mustonen från gruppen Kent och som framfördes med en ljusshow över Eskilstunaån. Jag var lite fundersam på om jag skulle våga mig ner med Higgins. Det stod att det skulle vara ljusshow med pyroteknik, och Higgins gillar ju inte fyrverkerier. Men samtidigt så behöver ju inte pyroteknik innebära smällande så jag bestämde mig för att gå dit eftersom det ändå var dags för kvällspromenad. Naturligtvis gick jag inte ner "mitt i smeten" utan såg till att vara på en plats där det inte skulle vara för trångt och också lätt att snabbt ta sig därifrån. Nu visade det sig vara rätt mycket folk dit jag tänkt mig men det var ingen direkt trängsel, Higgins var mest bekymrad över att det regnade. Sen när det satte igång så var det naturligtvis fyrverkerier i inledningen, men det var inga större smällar, det var musik och laserstrålar över ån. Det jag hann se innan jag gick därifrån var klart häftigt! Men jag stannade alltså inte och tittade på hela showen, dels på grund av regnet, men mest med tanke på Higgins. Det visade sig sen också att showen avslutades med ett fyrverkeri, det hörde jag ungefär 10 minuter efter att jag kommit hem med Higgins, så det var ju verkligen tur att jag gått hem.

Vilken koll!

Alltså, jag tyckte jag hade koll på det här med tidsomställningen, men tydligen inte. Jag har redan lyckats ställa om mitt armbandsur tre gånger. Det var igår kväll innan jag skulle gå och lägga mig. Först tänkte jag fel och flyttade fram den. En halvtimme senare kom jag på att den ju skulle ställas tillbaka, så då gjorde jag det. Fast bara en timme. Så, ytterligare en halvtimme senare kom jag på att jag skulle dra tillbaka den en timme till. För säkerhets skull har jag ringt till Fröken Ur idag och kollat så att jag ligger någorlunda rätt i tiden. Suck!

Där floden flyter fram

Det finns ju en film som heter Där floden flyter fram och jag vet inte om det var den kommunen tänkte på när de placerade ut den här bänken bredvid ån.

Kanske tänkte de på hur fint det skulle vara för flanörer längs med ån att sätta sig en stund och titta ut över Eskilstunaån som flyter förbi. Den här bänken måste ha en av de bästa placeringarna som finns. Sätter man sig på den och tittar rakt ut så ser man i alla fall ett träd som står i vägen för ån. Jättefint, verkligen!

Små knallrosa byggnader

Lite här och var inne i centrum står det för tillfället små knallrosa byggnader som den här. Visst är det lite ovanliga utställningsaffischer!

Äntligen en vinst

Inatt vinner vi tillbaka den där timmen som togs ifrån oss i våras! Vilken tur att de skriver om det i tidningen, annars hade jag nog missat det. I och för sig hade jag då kanske fått uppleva att komma för tidigt till något, men jag vet inte om det hade varit värt det.

En man av guld - ser det i alla fall ut som

Här i trakterna har det bott hedningar. Det var ju så förr i tiden, då bodde hedningar lite här och var och så skickades det ut icke-hedningar för att sprida sina läror. Man kan ju undra vem som bestämde sånt, men det var väl likadant då som det är nu, att folk gärna ville säga åt andra vad de skulle tro och tycka.

På 1000-talet kom det i alla fall en man hit som hette Eskil. Enligt vad som sägs så var han en munk från England. Vanligtvis när jag nämner eller tänker på munkar så är det såna man äter - typ vaniljmunkar - men det här var alltså en munk från benediktinerorden. Jag tycker det är lite konstigt att han hette just Eskil. Jag har träffat många engelsmän men aldrig någon vars namn varit Eskil.

Statyn på bilden ska föreställa munken Eskil, eller biskop Eskil som det står på plaketten. Klädseln ser ju definitivt mer biskopsaktig än munkaktig ut. Det står också att han är martyr. Det var så att i juni år 1080 han begav sig till trakterna där nuvarande Strängnäs ligger, och han hade lite taskig tajming med sitt besök. Han lyckades komma precis när hedningarna höll på med någon sorts offerfest eller blot, och de blev lite sura på Eskil som kom och tyckte de skulle sluta vara hedningar. Människor genom alla tider har ju haft en viss förmåga att ta till övervåld och det var precis vad som hände här också. Hedningarna började kasta sten på Eskil tills han dog. De övriga i Eskils resesällskap fick sen släpa tillbaka Eskils kropp hit till Eskilstuna där han också begravdes, fast då hette det inte Eskilstuna utan det är just Eskil som fått ge namn åt staden. Tack vare - eller på grund av beroende på hur man ser det -att Eskil blev stenad av hedningarna så blev han utnämnd till helgon på medeltiden och är ett av Sörmlands två skyddshelgon.

Skrämmande

Det är faktiskt lite otäckt att gå ut i köket för tillfället.
Jag känner inte riktigt igen mig när jag kommer ut dit.
Man kan se hela bordsytan istället för bara ett hörn.
Riktigt otäckt.

Trädkramare och båtar på sned

Idag har varit en sån där dag då man nästan fått lov att ha lamporna tända hela dagen. Grått, mulet och trist med andra ord. Men om man ska se det positivt så har det ju i alla fall inte regnat! En annan positiv sak kanske kan vara att jag äntligen kom mig för att fota bilden nedanför.

För att ni inte ska missa det viktiga i den har jag satt dit pilarna, och klickar ni på bilden får ni ju upp den i lite större format. Då kanske det är lättare att se dockorna som sitter däruppe! Jag fick se dem första gången någon gång i somras, och de sitter kvar än däruppe i toppen av den stora busken. Eller om det kanske är ett träd, jag har inte tittat så noga.

En annan sak jag sett i flera måndader och faktiskt fotat tidigare fast från andra sidan är den här båten.

Jag har gått och väntat på att någon ska ta sig an den, men den har legat på samma sätt nu hela våren, sommaren och hösten. Vore det inte läge att någon tog hand om den, eller är det bra för träbåtar att ligga sådär lite på sniskan i vattnet?

Mässbesök är tröttande

Idag var det rekryteringsmässa här i Eskilstuna och i Västerås, och som arbetssökande var jag naturligtvis dit. Först kollade jag runt i mässhallen här i Eskilstuna, och sen åkte jag gratis buss till Västerås och gick runt på mässan där innan jag tog bussen tillbaka till Eskilstuna igen. Man blir väldigt trött av att gå på mässor, speciellt när de är fullpackade med folk.

Nu är jag med i en ny utmaning - var med du också!

I våras jagade jag vårtecken tillsammans med en massa människor över hela landet - och även en del i utlandet - i en utmaning som Viveca på Humlebacken dragit igång. I somras var det utmaningen sommarSverige som upptog en del av min tid, men om man ändå i princip alltid går runt med kameran i fickan så är det ju inget extra jobb. Sommarutmaningen hade Lisa med bloggen NuMo's dragit i gång, och vi var ett gäng som visade upp våra sommarspaningar under några veckor.

Nu har Lisa en ny utmaning, den här gången håller den på i 6 månader och temat är "Ett motiv, en bild - sex månader." Det låter ju plättlätt! Så här skriver Lisa om reglerna:

Utmaningen går ut på att fota ett motiv och sedan publicera en bild på detta motiv på sin blogg under sista veckan i månaderna oktober-mars. Alltså samma motiv, fotat från samma ställe men under sex olika månader. På så vis kommer man se skillnaderna i naturen under detta halvår. Är ni med?



Vi kör igång nu i oktober så första bilden ska alltså publiceras sista veckan i oktober. Sista veckan i november publicerar man bilden från oktober igen + november-bilden för att man lätt ska kunna se skillnaden.


Bilden man publicerar kan vara tagen när som helst under månaden och måste alltså inte vara fotad just sista veckan i månaden.

Visst låter det kul!? Vill du vara med i utmaningen så gå till Lisa och anmäl er hos henne! Det svåraste kommer väl att bli att komma ihåg att lägga ut bilden sista veckan varje månad...

Dimmig morgonpromenad

Idag har det varit både dimma och klart väder, i alla fall här i Eskilstuna. Det måste ha regnat under natten, för dagens första promenad fick vi kryssa mellan vattenpölar och Higgins var ganska så blöt om mage, ben och tassar när vi kom in. Inte blev promenaden så lång heller just på grund av vätan, det lilla kexmonstret tycker ju inte om när han blir blöt.

Vi kom ut på promenaden någon gång mellan 9 och 9.30, men det var fortfarande dimmigt och jag tror inte den lättade förrän långt in på förmiddagen.

På broarna vi gick över satt det såna här vackra, gnistrande nät överallt. Eller det var väl förstås spindelnät med daggdroppar på. Riktigt snyggt faktiskt!

Igår kväll när Higgins och jag var ute och gick så fick jag se en sak som nästan fick mig att trilla omkull. Det är lätt att nästan trilla omkull om man går och blåstirrar på något, speciellt när det är mörkt och man inte har så bra mörkerseende.

Igår hade tagit ur kameran ur fickan, så den här bilden tog jag ikväll, men det ni ser på bilden är alltså det som nästan fick mig att stå på näsan. Känner man inte till stan så verkar det förmodligen helt vansinnigt att lite lampor och grejer skulle få någon att ramla omkull. "Har människan aldrig sett lampor tidigare, är de helt efter i den där stan??" Men, mitt i bilden ser ni en vågrät linje av lampor, och de är nya! De sitter monterade under den nya gångbron  från Faktoriholmarna över till Munktellstaden och som invigdes någon gång i vintras. Min kompaktkamera tar väl inte världens bästa mörkerbilder, men man får en aning om hur det ser ut i alla fall. Skenet från den nya belysningen ser rosaaktig ut i verkligheten ifall någon undrar.

Sett ur en annan vinkel

Jag gillar att lösa korsord, och varje helg löser jag korsordet i lokaltidningen. Ofta blir jag färdig redan på lördagen, men ibland kör man ju fast totalt. I lördags var en sån dag, och till slut struntade jag i det och gjorde något annat. Sen tittade jag lite på det igår också, men det var fortfarande totalstopp i hjärnan. Mina föräldrar och jag brukar överlägga med varandra, men jag tänkte att det kunde vänta tills idag. Men idag hamnade saken i ett helt annat läge. När jag varit ute med Higgins fixade jag som vanligt iordning min frukost, och när jag ställde fram min yogurt och assietten med mackorna såg jag plötsligt att "barometer" så klart skulle bli "mätinstrument"! Hela helgen har jag klurat på andra namn för barometer, och jag var bergsäker på att jag vid något tillfälle hört något väldigt konstig benämning för just en sån. Det är möjligt att jag har hört det någon gång, men i så vall var det inte det som passade i korsordet. Ett mätinstrument är ju faktiskt vad en barometer är, även om det kanske inte är det första man tänker på när man hör det. I och med att jag fick klart för mig att det skulle stå mätinstrument så löste sig resten av korsordet också. Allt detta bara för att jag stod upp och såg bokstäverna ur en helt annan vinkel.

Så är det med mycket annat också här i livet. Ser man plötsligt något ur en helt annan synvinkel eller på ett annat vis mot vad man är van vid kan företeelsen få en helt annan betydelse än vad man hittills tänkt sig.

Samma fast olika

Tänk vad lite solsken spelar in på hur man uppfattar saker. Jag gjorde ett ofrivilligt experiment nu i helgen och nu ska vi se hur det blev.

Igår var en molnig, trist och väldigt blåsig dag. Higgins gick och tittade misstänksamt på mig så fort vi hade vinden i ryggen när vi var ute och gick. Han verkar nämligen tro att det är jag som går och sparkar honom i rumpan hela tiden när det i själva verket är vinden som stör. Det blev ändå rätt så långa promenader igår för det regnade ju i alla fall inte. Men som sagt, det var grått och trist. Fotot ovanför tog jag på eftermiddagspromenaden och tänkte att lite gula höstlöv är ju alltid uppiggande. Visst är det gult, men jag vet inte om det ser speciellt uppiggande ut, jag tycker snarare det ser skräpigt ut.

Idag däremot sken solen hela dagen, det var lite blött på marken när vi tog dagens första promenad, men det måste ha regnat under natten. Inte var det någon direkt vind heller, och dagens promenader har varit riktigt behagliga än så länge. Det var när vi gick förbi samma ställe på första promenaden idag som igår när jag fotade löven som det slog mig att jag skulle göra ett experiment.

Den här bilden visar samma nerfallna gula löv som den övre bilden. Gårdagens bild tog jag på eftermiddagen, och den här är tagen på förmiddagen, men visst blir det skillnad med lite solsken! Här kommer de gula löven till sin rätt, och det är så hösten borde vara hela tiden. Men det är bara nu en tid som vi har alla färgsprakande löv, nästa steg är att allt blir brunt och då får man hitta andra saker som livar upp. Alltså, det gäller att passa på nu och gå ut och njuta av alla färger så länge de finns kvar!

Sista bygginlägget för idag

Jag måste ju "komma ifatt" i min byggnadsserie, så här kommer två bilder jag tog idag som visar vad som hänt sen förra veckan, alltså de bilderna som är med i förra inlägget!

Här är alltså det som tidigare var en grusplan man kunde spela fotboll på eller ägna sig åt annan idrott, och i bakgrunden ser man tornet på Fors kyrka.

De verkar hålla på med någon sorts bottenplatta eller grund om jag förstår saken rätt. Men det är inte säkert, jag är inte i byggbranschen, bara i de nyfiknas bransch!

Hamnar någon direkt i det här inlägget kan ni följa hela serien genom etiketten "ettbygge".

Mer byggande

Nu kommer två bilder som jag tog den 11 oktober, och jag ska försöka komma ihåg att fota på ungefär samma plats en gång i veckan så man kan följa det hela tills allt är färdigt. Tänk på att bilderna blir lite större om man klickar på dem!

Så här såg det alltså ut på det som tidigare var en idrottsplan framför gamla konstmuseet den 11 oktober.

Samma dag såg det ut så här på baksidan, det är alltså delar av den gamla parken som man bygger i här.

Se hur bygget går framåt genom etiketten "ettbygge".

Gräver man kan man hitta lera

Tar direkt och visar del två i min nya serie om bygget vid gamla konstmuseet.

En dag när vi promenerade längs med ån vid gamla konstmuseet så hade de grävt en hel del, och Higgins stod och studerade leran länge och väl. Eller om det möjligen var hålen han studerade.

Kanske tänkte han att han gärna velat gräva ett sånt här rakt och djupt hål.

Antar att det ska läggas ner något i hålen som grävdes, kanske elledningar, vatten- och avloppsledningar?

Fler delar följer. Håll koll på etiketten "ettbygge".

Från lasarett till konstmuseum till bostäder

Vi har ju en del gamla fina byggnader här i Eskilstuna, och jag har gått och funderat på att följa en speciell byggnad och området däromkring ett tag nu. Naturligtvis har jag fotat under tiden jag funderat, så nu tänkte jag se till att komma igång innan jag får alltför många bilder. Så, här kommer del ett av det som är tänkt att bli en serie av det många numera kallar "gamla konstmuseet" här i Eskilstuna. Helt omöjligt är det inte att det fortfarande finns människor som kallar byggnaden för "gamla lasarettet". Det var nämligen som det byggnaden uppfördes i slutet av 1800-talet, invigningen var i oktober 1871.

Byggnaden ligger längs med ån, och det som man ser på bilderna ovanför är ena gaveln där entrén till museet var. Jag skulle tro att entrén till lasarettet var på samma plats, men man gjorde rätt stora ändringar av byggnaden när den gjordes om till konstmuseum. Den stora planen längst fram i bild har använts som idrottsplan av Sankt Eskils gymnasium som ligger inte så långt ifrån, men nu ska det byggas hus där. Arbetet påbörjades i augusti.

Här ser man den andra gaveln och dörren där var personalingång under museitiden. Anledningen att jag vet det är att jag jobbade som extravakt på konstmuseet under mina år i gymnasiet, och sen arbetade jag halvtid där under några månader för några år sedan. Då med att gå igenom och organisera registret för depositionskonst. Under augusti så höggs det ner en hel del träd i parken omkring byggnaden, det ska byggas där också.

Här är en annan bild på samma gavel, dels tagen från parken och utifrån gatan. Konstmuseet huserade här från invigningen 1937 fram till juni 2006 då det nya museet invigdes nere i Munktellstaden. År 1937 när Prins Eugén invigde Eskilstuna konstmuseum var det landets första konstmuseum utanför de större städerna. Är du intresserad av mer historik kring just konstmuseet kan du läsa mer här.

Här ser man entrén, dels från å-sidan och från gatan. Eftersom det inte varit någon direkt verksamhet i byggnaden sen konstmuseet flyttade ut så har det tillkommit en del klotter på fasaden, men nu ska väl det åtgärdas samtidigt som det ska byggas om till lägenheter.

Här var det en bild till på "baksidan" tagen på lite närmare håll. Nedanför går en promenadväg längs med ån.

Då var det första inlägget i min nya serie slut. Jag har tänkt följa bygget så vill du se hur det kommer att bli så klicka på etiketten "ettbygge".

Oj, det kommer att göra ont!

Igår ringde de ju från tandläkarmottagningen och avbokade samt bokade om min tid. Jag blev så paff att det var de som ringde och ändrade att jag inte ens kom mig för att säga att jag inte kunde komma idag. Därför var jag alltså där på förmiddagen. Det visade sig att jag har ett hål i en kindtand i överkäken. Nu när jag tänkt efter ett tag så har nog det hänt som tandläkaren och tandhygienisten sagt i flera år. De har nämligen flera gånger - typ varje gång jag varit där de senaste 10 åren - föreslagit att mina tre kvarvarande visdomständer nog borde tas bort. Jag har sagt att jag inte vill eftersom jag är väldigt fäst vid mina visdomständer, och jag har heller inte haft ont av dem och då vill jag inte ta bort dem. Men nu har det blivit ett hål på sidan av kindtanden. Kortsidan alltså så det sitter ju totalt idiotiskt till ur lagningssynpunkt. "Har du inte haft ont" frågade tandhygienisten när hon fått syn på hålet på röntgenbilden. Mitt svar var "ehhh, borde jag det?" eftersom jag inte känt någonting.

För några år sedan togs visdomstanden i vänstra nederkäken bort, och det var fruktansvärt! Jag blev opererad hos tandkirurgen uppe på lasarettet och sen kunde jag inte äta normalt på flera veckor kändes det som. Det var som en stor krater där tanden suttit och man skulle vara försiktig på grund av infektionsrisken. Men soppa och potatismos och annat som inte behöver tuggas är ju gott det också. I alla fall ibland. Dessutom gjorde det ju djävulskt ont i flera dagar efter att bedövningen släppt. Plus att jag såg ut som om jag gått en titelmatch mot någon tungviktsboxare. Men nu har det alltså blivit ett hål i den tand som "bor granne" med visdomstanden i vänster överkäke. Hålet sitter där det är som mest trångt och svårt att komma åt. Först var förslaget att ta bort visdomstanden och sen laga hålet, men efter närmare undersökning av röntgenbilderna bestämde tandläkaren att det är bäst att ta bort tanden med hålet i eftersom det annars kan bli fråga om rotfyllning vilket kan bli svårt att genomföra i just den tanden. (Tror det var så, jag blir lite avtrubbad när jag är hos tandläkaren och lägger inte alla detaljer på minnet!) Har jag riktig "tur" följer visdomstanden med på en gång. Detta om det visar sig inte finnas tillräckligt fäste kvar efter att de tar bort boven i dramat, dvs kindtanden med hål i. Det enda "positiva" i det här är väl att jag har den där frisktandvårdsförsäkringen och betalar en fast summa varje år så jag tror inte det kommer att kosta något. Ligger faktiskt i den lägsta prisklassen för min åldersgrupp som är 570 kronor per år. Sen blir det ju en - eller i värsta fall två - tänder mindre att borsta...

Nu har jag i alla fall drygt en månads frist kvar innan tanden ska bort, så jag hinner ju tänka ut en massa skräckscenarier över hur det kommer att gå till. Jag vet ju hur besvärligt de hade på tandkirurgen med att få bort visdomstanden då för några år sedan, och tänk om det blir samma sak nu?! Kanske blir det lika synd om mig som det var om Higgins för ett par månader sedan. Förhoppningsvis är jag i alla fall på fötter igen lagom till jul...

Passande namn

Namn är ju något som kan diskuteras fram och tillbaka. Tycker man bra eller illa om sitt namn, vad är lämpligt att döpa sina barn till och visst är det märkligt att den där människan heter Brunhilde när hon egentligen ser ut att heta Rullgardina. Att jag kom att tänka på det var naturligtvis artikeln i Aftonbladet som tar upp det här med unisexnamn och vad man får och inte får döpa sina barn till. Det jag tyckte var lite roligt var den namnexpert som intervjuats, hon heter Eva Brylla och det tycker jag var ett ovanligt passande namn för just en namnexpert!

Det var ju en..... ehhh.... gräslig bild

Ibland när man laddar upp bilder från kameran till datorn blir man besviken. Det som sett ut som en väldigt bra bild visar sig vara helt misslyckad. Sen andra gånger blir det som igår när jag laddade upp bilder och då ser en av bilderna ut så här!?

Jag tror det är gräs, men jag har inget minne av att ha tagit en bild på just gräs. Ibland har det hänt att jag av misstag knäppt av kameran och fått en lyckad bild, men den här är ju inte ens i närheten av att vara bra.

Ikväll har Higgins och jag haft ett litet uppdrag. Min syster och svåger är bortresta i sina respektive jobb, så min systerson Martin som är 7 år ska vara hos mina föräldrar tills imorgon. Nu var det så att mina föräldrar redan hade en grej inplanerad ikväll, så då bestämdes det att jag skulle hoppa in som sällskap åt Martin några timmar. Higgins och jag gick dit, och jag fick instruktioner av mina föräldrar om mat och lite sånt. Jag fick också veta vart det fanns en reservnyckel om det skulle bli så att Higgins desperat behövde ut vilket jag tvivlade på. Jag hade rastat honom ordentligt tidigare, så även om han bara gjort en låtsaskissning när jag tog ut honom en kortis innan vi gick för att utföra vårt uppdrag borde det inte vara några problem. Så jag sa "Äsch, blir han för desperat får jag väl hålla honom över balkongräcket", varvid Martin tittade på mig, sen fnissade han och sa "Då kanske de som går därnere får bajs i huvudet!". Nu blev inte Higgins desperat så det var alltså ingen som behövde få bajs i huvudet. Vilken tur va?!

Om min insamling till Rosa bandet - gåvor via sms

Fick ett meddelande från en kompis att det varit svårigheter att komma in på min sida hos Cancerfonden där jag har min insamling till Rosa bandet. Tydligen hade hela Cancerfondens sida varit seg att komma åt. Nu testade jag nyss, och då var det inga problem, men ifall samma sak uppträder igen kan jag ge ett litet tips. I alla fall om man kan avvara 50 kronor och har en mobiltelefon. Man kan nämligen via sms skänka just 50 kronor.

Så här gör du då:
SMS:a BESEGRA 1917 till 72988 så skänker du 50 kr till insamlingen. Skriver du sen ditt namn efter insamlingens id-nummer syns det vem gåvan kommer ifrån, annars står du som anonym givare. Så om Higgins skulle vilja skänka pengar skulle han skriva "BESEGRA 1917 Higgins".

När man utan problem tar sig in på min insamlingssida genom att klicka på den rosa kampanjknappen jag har högst upp till höger under headern så finns det möjlighet att skänka pengar via internet. Då klickar man bara på den stora gula knappen det står "Skänk via internet" på, och så kan man välja att lämna en gåva via sin internetbank eller via betalkorten Visa eller Mastercard. Antingen kan man välja ett förutbestämt belopp som finns från 50-5000 kronor, eller så kan man välja ett valfritt belopp, och då kan man ju välja belopp både lägre än 50 och högre än 5000 och sen allt däremellan.

Som jag sagt tidigare, jag blir inte arg eller ledsen om ni inte bidrar till just min insamling, alla bidrag - oavsett hur stora eller små - som kommer in från de olika kampanjer som finns hjälper till! Sen kan det faktiskt också vara så att man måste vända på slantarna för att få sin egen tillvaro att gå ihop, och då tycker jag att man ska se till att man klarar sig själv först. Så gör jag när jag blir tillfrågad om att bidra till olika välgörande ändamål. Har jag möjlighet så skänker jag gärna en liten summa till olika kampanjer som pågår, känner jag att jag inte klarar av det just då så hoppar jag över.

Hittills har i min lilla insamling har det i alla fall kommit in 50:- anonymt utöver de 100:- Higgins och jag skänkte, och jag är säker på att det blir väl använda pengar i kampen mot bröstcancer! I Rosa bandet-kampanjen är ju pengarna öronmärkta just för bröstcancer. De går till forskning samt till att öka kunskapen om sjukdomen. Vill du läsa mer om vart pengarna som kommer in i kampanjen tar vägen gör du det här på Cancerfondens sida.

Jag är inte hos tandläkaren!

Just nu borde jag sitta hos tandläkaren och allvarligt fundera på om jag kommer att överleva, men det gör jag inte. Sitter hos tandläkaren alltså. För knappt en timme sen ringde de från mottagningen och bad så hemskt mycket om ursäkt men de var tvugna att avboka min tid. Tandhygienisten - som det tydligen var jag skulle träffa den här gången - hade precis fått ett samtal från dagis att hennes barn blivit sjukt. Jag blev inte det minsta ledsen men sen klantade jag mig. När jag blev erbjuden en tid imorgon klockan 11.10 sa jag ok på en gång! Insåg först när jag lagt på att jag skulle kunnat skjuta upp mitt besök ett tag till genom att säga att jag inte kunde imorgon.

Det är nämligen så jag brukar göra eftersom jag inte tycker om att gå till tandläkaren. Jag är fullt medveten om att man bör gå dit, men efter att under skolåren gått hos en tandläkare som förmodligen skrämt slag på två generationer hör det inte till mina favoritsysselsättningar. Eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att ringa tandläkaren frivilligt för att boka tid så har jag sett till att det står inskrivet i min journal att de måste ringa och kalla mig. Då brukar jag alltid säga att jag inte kan komma den första föreslagna tidpunkten eftersom det oftast innebär att de vill att jag ska komma redan nästa dag. Sen brukar jag hinna boka om tiden några gånger också, antingen med riktiga eller påhittade undanflyker. Jag har väl blivit lite bättre senare år och det här var faktiskt andra gången jag inte ringt och bokat om mitt besök. Men nu när de alltså ringde från tandläkaren och avbokade tänkte jag mig alltså inte för. Jag tänkte nog mer på att "stackars barn som blivit sjukt" och så gick jag med på att gå dit imorgon.  Nåja, jag får i alla fall en dag till på mig att tandtråda!

Där satt de och försökte se oskyldiga ut!

Första promenaden idag var ju lite avslöjande för vissa. Ute på en flytbrygga som änderna gjort till sin egen satt några änder och försökte se oskyldiga ut. Men Higgins och jag såg minsann vad de haft för sig!

Onsdagar kallas ju Lill-lördag, så antingen tog änderna fel på dag och hade sin fest igår kväll, eller så bestämde de sig för att starta förfesten redan på morgonen...

Higgins tyckte att jag skulle fota honom istället för några överförfriskade änder så han satte sig och poserade lite snyggt. Solskenet och reflektionerna i vattnet bakom Higgins gör att hans nos och haka ser helt vita ut. Det är väl inte riktigt sant, men han har ju blivit grå kring nosen och på öronen. Han är ju trots allt 9 år! Tänka sig att när jag hämtade hem honom i början av december år 2000 var han korpsvart hela han.

Nu ska jag koncentrera mig på en av mina favoritdokumentärer som jag sett ett par gånger tidigare. Den handlar om fridlysta åsnepingviner som bosatt sig på Boulders beach, inte långt ifrån Kapstaden i Sydafrika. Åsnepingvinerna är fridlysta, och deras intåg i civilisationen har väl inte gått helt smärtfritt.

Så glider det in en räkmacka!

Jag kom på att jag faktiskt har en bild på en räkmacka, så varför inte visa upp den såhär på den första "Räkmackans dag" som jag nämnde i förra inlägget. Visst, jag kan lägga in bilden där såhär i efterskott, men det här var en så god macka att den förtjänar ett eget inlägg.

Jag var i Göteborg tillsammans med kollegor från mitt dåvarande jobb, och man kan ju inte bara ägna sig åt  studiebesökande och konfererande, man måste ju äta också! Så lunchen dag två var dessa enorma räkmackor tillsammans med en fantastisk utsikt från 18 våningen på Gothia Towers.

Den här räkmackan åt jag innan jag hade den här bloggen, annars hade nog bilden varit med här tidigare. Men, tittar man in på min hemsida finns den här och några fler bilder från vår Göteborgsresa att titta på i bilddagboken.

Saker man inte kände till eller inte kom ihåg

Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag, och många gånger stämmer det. Jag har nämligen precis lärt mig att idag firas för första gången någonsin "Räkmackans dag". Det finns ju Kanelbullens dag, så varför ska inte räkmackan ha en egen. Undrar om det kommer att komma en "Napoleonbakelsens dag" någon gång...

En annan sak jag fick veta genom att läsa lite nyheter på nätet är att det kan bli ett enormt i-landsproblem i landet någon gång omkring jul. Saffransskörden har nämligen slagit fel så inte nog med att en liten saffranspåse kostar massor av pengar i år så kan saffranet - heter det verkligen så i bestämd form? - faktiskt ta slut till jul! 

För att inte bara nämna saker som jag lärt mig eller som går att äta så upptäckte jag för någon timme sen en grej som jag glömt bort. Troligtvis glömde jag bort det någon gång 2005 eller 2006. Jag var nämligen in på en sida jag är kund på men inte använt på länge, och vid kontroll av mitt konto upptäckte jag att jag hade pengar tillgodo på ett presentkort. Det var 136 kronor kvar. Problemet var att presentkortets giltighetstid gick ut i mars 2006. Attans också! Eller "scheisse" som tillsammans med "hilfe" är mitt favorituttryck på tyska.

Nu förstår jag inte....

Nu hänger jag inte med riktigt, men kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth tycker att man ska ta bort ordet kultur? Hon anser att begreppet kultur är ett problem eftersom folk tydligen associerar det med symfoniorkestrar. Verkar det inte lite som om kulturministern underskattar sina väljare genom sitt uttalande? Fast det är klart, jag röstade inte på henne så det kanske är därför jag inte tänker på någon symfoniorkester när jag hör ordet kultur. Kanske är det just moderata väljare som sätter ett likhetstecken mellan kultur och symfoniorkester. Eller är det helt enkelt så att kulturministern är rädd för att bli misstagen för att vara dirigent?  Jag är lite för trött för att göra några grundligare undersökningar om vem som sagt vad just nu, men jag hittade en artikel till i ämnet. Tydligen ska man tänka på poesi också när man hör ordet kultur.

Jag vet att ordet kultur får många att rynka på näsan, men jag tror att det är fler människor som vet att kultur innebär så mycket mer än symfoniorkestrar.

Men det ska ju vara roligt!

Håller ni inte med om att barn- och ungdomsidrott ska vara roligt för de barn och ungdomar som är med? Jag spelade handboll i Guif upp till jag var 13-14 år, då tröttnade jag och la av. Det kändes inte så roligt längre, och träningarna var alltid sent på onsdagskvällarna och gärna på andra sidan stan. (Jag var ju med i ett flicklag, och de fick ofta sena tider. Numera kanske flicklagen har bättre träningstider, det vet jag inget om, men det här var ju på 1970-talet.) Men fram tills jag la av så tyckte jag det var roligt, vilket till stor del naturligtvis berodde på att vi hade bra tränare. Tränare som gjorde övningarna roliga, som gjorde att man ville försöka göra bättre och bättre ifrån sig. Gjorde man fel eller bara sprang runt och flamsade kunde man visserligen få sig en tillsägning, men man blev inte bestraffad. Framför allt inte kollektivt bestraffad som jag läste om hos Lotten. Som jag skrev i en kommentar till Lottens inlägg så vore det väl en helt annan sak om de som utsattes för kollektiv bestraffning var vuxna elitspelare som dessutom var proffs. Såna har betalt för att göra bra ifrån sig. Barn och ungdomar som idrottar ska ha roligt!!!

Upphittat

Det växer svamp både här och där ser vi på våra promenader, och idag fick jag syn på en väldigt stor svampkoloni.

Higgins bryr sig vanligtvis inte så mycket om svamp, men precis när jag skulle knäppa av kameran så var plötsligt hans huvud i vägen. Men då syns det ju att han faktiskt får följa med på de promenader jag tar!
Svamparna växer förresten i Rothoffsparken, och de verkar trivas i klungor.

En skitsak

Det här med att kampanjen Rosa bandet pågår har väl inte kunnat undgå så många. Häromdagen läste jag hos Bibbi om att hon köpt en skurhink med tillhörande mopp i rosa, och på så vis hamnar nu pengar hos Cancerfonden. Själv är jag dels månadsgivare till Cancerfonden, sen har jag köpt Ahlgrens rosa rattar och idag köpte jag det här:

Alltså kan något som många anser vara en skitsak hjälpa till att stödja forskningen.

Jag har dessutom valt att gå ett steg längre genom att starta min egen insamling genom Cancerfonden. Eller det råkade bli två insamlingar eftersom jag klantade mig och uppdaterade sidan samtidigt som den sparades. Men hur som helst, klickar du inte på länken här ovanför, ute till höger på sidan har du en banner som tar dig till min insamling om du vill hjälpa mig hjälpa. Det går att skänka pengar via sms, internetbank, Visa eller Mastercard.

Känner du att du inte vill stödja kampanjen, eller att du har en egen insamling eller att du stödjer den på annat vis så blir jag inte arg om du inte hjälper min insamling. Var och en får göra precis som den vill!

Känns bra att vara först

Håll med om att många saker här i livet känns det bra att vara först med. Just känslan att kunna säga "ha, jag var före dig!" kan få en att må så himla bra. Man kan liksom sätta en trend. Ett exempel ur min vardag på när jag får den där känslan är detta som hände idag:

Det är inte ofta som Higgins får för sig att läsa tidningen själv, han brukar ligga i mitt knä och läsa den samtidigt som mig, eller så nöjer han sig med att läsa på nätet eller varför inte lyssna på nyheterna på radion. Men idag höll han sig på sin kant när jag läste, och så fort jag var färdig med del ett så kastade han sig över den.

Jag vet inte vad han var ute efter, men han verkade synnerligen ivrig att ta del av innehållet i tidningen. Kanske letade han efter en annons om billiga hundkex eller senaste rapporten om levergodisets goda inverkan på humöret. Vad det än var han letade efter så såg han besviken ut efteråt. Kanske beror det på att han började bläddra från fel sida av tidningen vilket gjorde att han inte hittade det han sökte. Jag fick alla fall genom detta dagens bästa känsla. Jag var först med att läsa dagstidningen!

Nä, det här var inte roligt

Precis så som i rubriken tyckte Higgins om att promenera på eftermiddagen. Då hade jag först hållit på över en timme och borstat honom och rett ut tovor vilket inte var så populärt. Sen skulle vi gå ut och gå och när vi kom ut på gatan så vräkte regnet ner. Promenaden blev väl totalt 50 meter lång. Vi kom alltså ut på gatan och gick 25 meter åt ena hållet, sen vägrade Higgins gå längre. Han gav mig en förorättad blick, tog kopplet i munnen och visade tydligt att det var dags att gå in. Jag var väl heller inte så förtjust regnandet, och för att borstningen inte skulle kännas helt bortkastad så gick vi in igen. Ett par timmar senare så blev det i alla fall en promenad, det regnade fortfarande men inte lika mycket så vi var i alla fall ute omkring 20 minuter så Higgins hann göra det han skulle. Sen fick han ligga och ha det bra inlindad i en filt i soffhörnet, och det trivdes han alldeles utmärkt med.

Higgins ligger fortfarande i soffhörnet, och jag sitter och slötittar på Wallander på Tv4. Det är lite märkligt att se det på engelska, men jag tycker faktiskt det är riktigt bra. Man var ju lite orolig att det skulle bli lite parodi - trots att jag inte är någon större fan av de svenska Wallander-filmerna - men man hör att de engelska skådespelarna verkligen försöker säga de svenska namnen som om det var namn de gick runt och sa för jämnan. Sen att allt - utom när de pratar - verkligen är på svenska, de visade en tv-sida ur en tidning, och det såg ut precis som tv-programmen brukar vara uppställda i min lokaltidning, det står "Polis" på svenska på skyltarna, Wallander visade upp en svensk polislegitimation, och bilarna är svenskregistrerade. Det är ju till och med filmat i Skåne om jag fattat rätt. Så jag är som sagt riktigt imponerad. Men så är det ju ganska så välmeriterade skådespelare med.

Se dig omkring

Man ska se sig omkring när man är ute och går, och det gör jag. Oftast ser jag inte om jag möter någon jag känner, men jag lägger märke till andra saker istället.

Som till exempel tak. Vanliga tak med skorsten och tak med tinnar på! Detta finns mitt inne i Eskilstuna. Taket med tinnar är Assa Stenmans gamla lokaler, numera håller Mälardalens högskola till därinne. De tegelpannetäckta taken är husen i Fristadsreservatet.

Längs med ån på eftermiddagspromenaden var det så här fint, soligt och spegelblank yta på vattnet. På kvällspromenaden som jag tog när de där tre tv-programmen i förra inlägget visades gick jag mest och tänkte på att jag borde haft varmare vantar på mig. Fingrarna var lika kalla som frusna fiskpinnar när vi kom in. Inte speciellt skönt alls!

Alternativ saknas

Ikväll ska man enligt kvällstidningarna välja mellan tre kanaler och program. Både Aftonbladet och Expressen har omröstningar där man kan rösta om vad man kommer att titta på ikväll. Alternativen är "Körslaget", "Här är ditt liv" eller fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark. Jag tycker såna där omröstningar är totalt meningslösa eftersom de oftast saknar ett alternativ som heter "Jag ska göra/titta på något annat". Jag tycker också att när de har omröstningar som exempelvis "Vem tycker du borde vunnit i kvällens idol" eller "Vilken bonde är snyggast" borde innehålla alternativet "Vem bryr sig" eller "Jag tittar inte på Idol/bondeprogrammet". Vi är faktiskt en hel del människor som utesluts i såna här kvällstidningsomröstningar! ;0)


Som kanske framgår tänker jag inte se något av de tre programmen det röstas om. Det enda jag skulle kunna tänka mig att titta på är väl Körslaget. Fotboll intresserar mig inte alls, och när det gäller Här är ditt liv tycker jag för det första att det nog var intressant då när det gick första gången, med Lasse Holmqvist. Numera är det så mycket lättare för vem som helst att få reda på saker om "kändisar" hela programidén känns gammal och smått larvig. Dessutom klarar jag inte av Oldsberg, så hur intressant gäst de än skulle vaska fram till programmet skulle jag inte titta. Om det är någon person jag är väldigt intresserad av så läser jag hellre en auktoriserad biografi eller personens memoarer. Finns inte någon sån så betyder ju det att personen förmodligen vill vara lite mer återhållsam med sitt privatliv, och sånt tycker jag man ska respektera.

Nu ska de döden dö!

För en månad sen äcklades jag av att ha sett tre feta råttor i Stadsparken. I veckan stod det i tidningen att från och med nästa vecka så ska det sättas ut fällor för att bekämpa otäckingarna. Idag när Higgins och jag promenerade vår vanliga runda fick jag se att det satts upp skyltar om det också, så nu ska råttorna döden dö.

Sånt gör att jag precis som Gert Fylking vid annonserandet av Nobelpriset i litteratur vill ropa "Äntligen!". Fast utan att vara iklädd rosa träningsoverall, jag håller mig till min normala klädsel.

En av de där dagarna

Plötsligt blev det en sån där dag igen. Jag hade en i juni och sen en i september. Det började omkring halv två men nu verkar den ha tagit slut. Det har gått åt många pappersnäsdukar och jag måste säga att jag har blivit riktigt jäkla bra på att nysa! Fast nu har jag nog nyst så mycket att ransonen med nysningar tagit slut för den här gången. Det är nämligen två timmar sen senaste nysningen, så nu tänker jag friskförklara mig själv och gå och lägga mig.

Ibland är skillnaden hårfin

"Julafton för pryglade" läste jag bland rubrikerna på lokaltidningens sida på nätet.
Men så stod det naturligtvis inte.
Det stod "Julafton för prylglada".
- - - - - - - - - - - - - - -

Kategori: Nu hade rubriksättaren roligt när Jula öppnade butik i Eskilstuna den 8/10 2009.

Åfynd

Som jag skrev om igår så sänkte de då vattennivån i Eskilstunaån. Idag har polisen gjort sina sökningar - vet inte om de är färdiga än - men de har inte gjort några fynd. Eller visst har det gjorts fynd, men det är inte riktigt vad de letade efter.

Kundvagnar och cyklar verkar höra till de mest frekventa fynden, och här ser man ju en stol också.

Ännu fler kundvagnar och cyklar, och sen ser det misstänkt likt ut en sån där barnstol till en bil de som ligger överst på kundvagnen till höger.

Lysande Nobelpris

Idag var det ju dags för Svenska Akademin att avslöja årets Nobelpristagare i litteratur. Jag hade faktiskt mina aningar om vem som skulle få priset, och ännu en gång hade jag helt rätt! Priset går till ännu en av alla författare i världen som jag varken läst något av eller hört talas om tidigare. I år heter pristagaren Herta Müller, och när jag klickade mig fram på nätet hittade jag hos The Pale Green Woman  en väldigt bra länk som sammanfattar Herta Müllers författarskap.

För övrigt så tycker jag att det var trevligt att det blev en kvinnlig författare, och det betyder att hittills i år har fyra kvinnor tilldelats Nobelpris. Mellan åren 1901-2008 har 789 personer fått Nobelpriset och av dem är endast 35 stycken kvinnor. Med årets hittills fyra kvinnor gör det alltså 39 kvinnliga pristagare, och av dem är det nu alltså 12 stycken som fått just litteraturpriset.

Lökboet del 2

I mitt förra inlägg om lökboet jag införskaffat till min vitlök lämnade Egoinas mamma en mycket befogad fråga i sin kommentar: "Aha! Verkar smart, men möglar den inte lättare? I och med att den inte får luft?" Precis samma sak tänkte jag när jag först såg dessa små lökbon i grönsaksdisken. De ser ju väldigt tillslutna och syrefattiga ut, men efter en noggrann undersökning kom jag fram till att luftcirkulationen är god. Det är nämligen lufthål i botten av varje lökbo!

Det fanns bon som var gula och röda också, men jag vet inte om de tänkt sig att man ska ha gul lök respektive röd lök i dem. Det får ju liksom bara plats en lök, och köper jag gul eller röd lök köper jag faktiskt fler än en. Dessutom får de bo i lådan i kylskåpet. Det är bara vitlöken som får bo ovanpå fläkten. För några år sedan hade jag en annan typ av bo åt min vitlök, det var någon sorts lergods men det gick sönder när det fick för sig att utforska världen utanför fläktens ovansida och tog ett skutt ut rätt ut i tomma intet. Dessutom var det svårt att hålla rent på utsidan så därför blev det inget nytt sånt utan vitlöken i mitt hushåll fick finna sig i att vara uteliggare.

Lökboet bör för övrigt inte förväxlas med Gökboet! Jack Nicholson har vad jag vet aldrig någonsin spelat rollen av en lök, vare sig vit, gul eller röd. Möjligen kan han ha gjort en del lökiga rollprestationer, men ingen som jag kan komma på nu. Dessutom är ju inte den engelska originaltiteln på filmen Gökboet "One Flew Over The Onion's Nest". Då hade det ju varit en helt annan sak. Kanske hade vi då haft en vitlökssort som hette Nurse Ratched.

Ett lökbo

Många av er kanske hört talas om loppbon. Jag vet inte riktigt hur ett sånt skulle se ut, men jag har däremot bott på lopphotell. Lopphotellet jag bodde på fanns i Frankrike och var inte speciellt trevligt men för en natt gick det. Vi överlevde och bilen stod kvar där vi parkerat den kvällen innan.

Enligt rubriken så ska mitt inlägg handla om ett lökbo, och hur ett sånt ser ut vet jag med säkerhet!

Exakt så här ser ett lökbo ut, och det här köpte jag till min vitlök när jag var och handlade i måndags. Vitlöken har länge klagat på att den inte har något eget krypin utan får ligga och skräpa ovanpå fläkten. Som straff för det sprider den ut torrt skal över spisen och fläktkåpan och emellanåt trillar det till och med ner fnösktorrt skal i maten!

Men, nu är problemet alltså löst, vitlöken fick flytta in i sin lilla etta och blev stormförtjust! Den lovade också att aldrig mer sprida skal i maten jag lagar. Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Nivåsänkning

Idag är inte allt som det brukar vara, i alla fall inte nere vid ån. Där har nivån sänkts rejält.

Normalt sett så ser man bara översta delen av den där stora stenen, men nu har alltså vattennivån sänkts ordentligt. Anledningen är att de söker efter en 20-åring som försvann i mars i år och det befaras att hans kropp kan finnas i ån efter att de likhundar som användes för eftersökning vid något tillfälle under våren/försommaren markerade. Det gjordes försök under sommaren att sänka vattennivån, men då fick det avbrytas på grund av att det var för mycket vatten.

Jag både hoppas och inte hoppas att de ska hitta killen som försvann. Om han hittas betyder det ju att hans familj och vänner kan få ett avslut, men hittas han inte så finns ju fortfarande ett svagt hopp - förmodligen väldigt svagt men ändå ett hopp - om att hitta honom levande.

Trots att anledningen till sänkningen av vattennivån inte är så munter så är det lite spännande att se vad som normalt sett döljs under vattenytan. Till exempel kan man se att även fiskar varnas för vägarbeten!