Spökpromenad

Som hundägare går jag ju flera promenader om dagen, och det innehåller promenader i både dagsljus och kvällsmörker. Just den här årstiden behöver man ju inte vara ute så hemskt sent för att det ska vara mörkt. Nu bor vi ju inne i stan, så det är ju sällan helt kolmörkt, men på vissa platser är det ju lite mörkare än på andra.

För några kvällar sedan så gick vi ner mot ån och promenerade bort mot Nybron och Klosters kyrka. Det var lite duggregn i luften och Higgins tyckte vi skulle ta träbron över till Strömsholmen och gå runt där istället. Jag tyckte också det kunde vara en bra idé så jag gick med på Higgins vägval. När vi väl kommit över till Strömsholmen visade det sig att promenadvägen som går runt där var avstängd, ni ser delar av den i högerkanten av bilden. Anledningen till att det var avstängt var att det stod bilar och grejer uppställda inför gårdagens ljusspel över ån. Så istället för att gå promenadstråket runt Strömsholmen gick vi tvärs över den lilla gräsbeväxta kullen eller vad man nu ska kalla det. Enda problemet med det var mörkret.

Som närsynt har jag dåligt mörkerseende, och att då snubbla sig fram utan gatlyktor bland höga träd vars löv ramlat ner och bildat en halkig matta på gräset var inte det enklaste. Men, jag hade lite hjälp ändå. På kopplet - eller rättare sagt på den lilla väskan som sitter fast på kopplet och som innehåller nödvändiga bajspåsar - har jag i höst hängt en sån där pytteliten lampa på en nyckelring. Liksom en platt sak med en väldigt liten lysdiod som lyser otroligt skarpt och som väl är avsedd för att hitta nyckelhålet i ytterdörren om man bor mörkt, eller för att hitta nyckelhålet i bildörren när man står parkerad på ett mörkt ställe. Men, den här kvällen kunde alltså uppmärksamma hyresgäster på andra sidan ån kanske se ett litet irrande ljussken vingla fram över Strömsholmen. Kanske trodde de att det var ett ufo...

Bilden ovanför är tagen en liten bit ifrån stället jag tog kyrkbilden på, och den visar delar av den lilla kullen jag snubblade fram över. Det ser inte så mörkt ut på bilden kanske, men det är för att jag står bredvid den enda starka ljuspunkten på hela Strömsholmen. Man kan ju undra om det stod några och smög på oss bakom några träd, de hade nog i så fall ganska kul eftersom jag hela tiden gick och pratade högt för mig själv och sa saker som "oj jä**ar, nu halkade jag nästan omkull" och "nämen vem har lagt den här grenen här, man kan ju snubbla på såna!".