Jag är inte hos tandläkaren!

Just nu borde jag sitta hos tandläkaren och allvarligt fundera på om jag kommer att överleva, men det gör jag inte. Sitter hos tandläkaren alltså. För knappt en timme sen ringde de från mottagningen och bad så hemskt mycket om ursäkt men de var tvugna att avboka min tid. Tandhygienisten - som det tydligen var jag skulle träffa den här gången - hade precis fått ett samtal från dagis att hennes barn blivit sjukt. Jag blev inte det minsta ledsen men sen klantade jag mig. När jag blev erbjuden en tid imorgon klockan 11.10 sa jag ok på en gång! Insåg först när jag lagt på att jag skulle kunnat skjuta upp mitt besök ett tag till genom att säga att jag inte kunde imorgon.

Det är nämligen så jag brukar göra eftersom jag inte tycker om att gå till tandläkaren. Jag är fullt medveten om att man bör gå dit, men efter att under skolåren gått hos en tandläkare som förmodligen skrämt slag på två generationer hör det inte till mina favoritsysselsättningar. Eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att ringa tandläkaren frivilligt för att boka tid så har jag sett till att det står inskrivet i min journal att de måste ringa och kalla mig. Då brukar jag alltid säga att jag inte kan komma den första föreslagna tidpunkten eftersom det oftast innebär att de vill att jag ska komma redan nästa dag. Sen brukar jag hinna boka om tiden några gånger också, antingen med riktiga eller påhittade undanflyker. Jag har väl blivit lite bättre senare år och det här var faktiskt andra gången jag inte ringt och bokat om mitt besök. Men nu när de alltså ringde från tandläkaren och avbokade tänkte jag mig alltså inte för. Jag tänkte nog mer på att "stackars barn som blivit sjukt" och så gick jag med på att gå dit imorgon.  Nåja, jag får i alla fall en dag till på mig att tandtråda!