Samma fast olika

Tänk vad lite solsken spelar in på hur man uppfattar saker. Jag gjorde ett ofrivilligt experiment nu i helgen och nu ska vi se hur det blev.

Igår var en molnig, trist och väldigt blåsig dag. Higgins gick och tittade misstänksamt på mig så fort vi hade vinden i ryggen när vi var ute och gick. Han verkar nämligen tro att det är jag som går och sparkar honom i rumpan hela tiden när det i själva verket är vinden som stör. Det blev ändå rätt så långa promenader igår för det regnade ju i alla fall inte. Men som sagt, det var grått och trist. Fotot ovanför tog jag på eftermiddagspromenaden och tänkte att lite gula höstlöv är ju alltid uppiggande. Visst är det gult, men jag vet inte om det ser speciellt uppiggande ut, jag tycker snarare det ser skräpigt ut.

Idag däremot sken solen hela dagen, det var lite blött på marken när vi tog dagens första promenad, men det måste ha regnat under natten. Inte var det någon direkt vind heller, och dagens promenader har varit riktigt behagliga än så länge. Det var när vi gick förbi samma ställe på första promenaden idag som igår när jag fotade löven som det slog mig att jag skulle göra ett experiment.

Den här bilden visar samma nerfallna gula löv som den övre bilden. Gårdagens bild tog jag på eftermiddagen, och den här är tagen på förmiddagen, men visst blir det skillnad med lite solsken! Här kommer de gula löven till sin rätt, och det är så hösten borde vara hela tiden. Men det är bara nu en tid som vi har alla färgsprakande löv, nästa steg är att allt blir brunt och då får man hitta andra saker som livar upp. Alltså, det gäller att passa på nu och gå ut och njuta av alla färger så länge de finns kvar!