Idag började mitt sommarvikariat och det var lite som vanligt fast nytt. Jag kommer att göra lite olika saker om dagarna och vara på olika platser så det gäller att jag håller ordning på vilken dag jag ska vara på vilken plats. Just idag - och även imorgon - var det arkivjobb, precis det jag höll på med tills fram för lite drygt ett år sedan då min visstidsanställning tog slut. Sen jag jobbade där senast har hela arbetsplatsen flyttat till nya och mer ändamålsenliga lokaler, så själva arbetsmaterialet är bekant men eftersom jag inte varit med och flyttat och packat upp så får jag anstränga mig lite mer för att hitta. Där jag tidigare nästan kunde gå in i arkivet utan att tända och plocka fram det som efterfrågats måste jag nu faktiskt både tända och ha ögonen öppna så jag inte går till fel plats. Men det löser sig nog snart. Måste komma ihåg att ta med mig en tjock tröja, jag hade förträngt hur kyligt det är inne i ett klimatarkiv. Kan säga som så att man tillbringar inga längre stunder därinne i kjol, kortärmad top och sandaler.
När han åt sin frukost talade jag om för honom att vi bara skulle hinna gå runt Rinmansparken eftersom jag skulle och jobba, så han skulle få gå längre med mamma och pappa sen. Kanske låter fånigt att berätta saker för sin hund, men jag brukar göra så med Higgins för att se hur mycket han snappar upp. När vi kom ner till porten gjorde jag inget speciellt för jag ville se hur Higgins skulle bete sig, och han gick utan att tveka åt vänster och ner mot Rinmansparken. Totalt tvärt emot hur vi gått senaste året. När vi kom upp i lägenheten igen låg han och kollade när jag drack kaffe och packade väskan, och sen var det dags att gå och lämna honom hos mina föräldrar. Innan vi gick så sa jag igen att han skulle vara hos dem under tiden jag jobbade och sen skulle jag hämta honom när jag slutade jobba. För säkerhets skull la jag till att han skulle få äta sin kvällsmat där. Det är nämligen lite märkligt, de gånger jag inte klart och tydligt säger att Higgins ska vara hos mina föräldrar mer än ett par timmar har han svårt att slå sig till ro och går och kollar mer om jag inte kommer snart. Han blir också "klängigare" på mig när jag väl kommer och hämtar honom, då har jag hans nos i knävecket hela tiden, vilket väl i och för sig är rätt rart, men man får gå med så små steg.
Nu ska vi ge oss ut på tidiga kvällspromenaden så vi hinner hem och jag hinner göra kvällsmat innan jag ska se på Miss Marple!