Men hur tänkte jag där?

Ibland svarar man så himla korkat och sen kommer man inte på det förrän efteråt. När Higgins och jag började närma oss slutet av dagens första promenad stod det en man på klaffbron nere på Faktoriholmarna och såg lite fundersam ut. När vi gick förbi ursäktade han sig och frågade om det fanns någon bro längre bort som man kunde gå över, samtidigt som han pekade åt ena hållet. Det finns en bro åt det hållet så jag svarade "ja, fast det blir längre", och sen förklarade jag att bron jag menade "ligger ungefär borta vid den där höga skorstenen". Mannen frågade då om det kanske skulle ta ungefär en halvtimme att gå där, och då sa jag att det nog stämde på ett ungefär. Sen fortsatte jag gå. Jag kom också på hur himla korkat jag svarat. Vaddå längre liksom? Jag hade ju inte ens en aning om vart han skulle! Men strunt samma, en halvtimme stämde nog på ett ungefär, först en kvart bort till bron på ena sidan, över bron och en kvart tillbaka längs med ån fast på motsatta sidan. Hur länge han sen fick lov att gå är väl inte mitt problem heller.