Seg kola

Idag är en dag som känns seg som kola och allt går i slow motion. Men allt har sin förklaring. Higgins har ju inte varit så mycket för att promenera de senaste dagarna eftersom det regnat och varit blött. Sånt väder vill han helst inte gå ut i alls vilket i sig är ganska komiskt. Som cocker spaniel hör han nämligen till stötande och apporterande raser och cockrar används ofta vid till exempel andjakt. De stöter upp änderna, jägarna skjuter, änderna trillar ner i vattnet och cockern simmar ut och hämtar. Higgins skulle aldrig i livet gå ner i vattnet frivilligt. Han är dessutom skotträdd.

Strax innan 4 imorse vaknade jag till, av vad vet jag inte, men jag hörde Higgins tassa runt. Jag gick upp för att se vad han höll på med, och han blev överlycklig över att se att jag var vaken och visade tydligt att han behövde UT och det genast. Det var alltså bara att kasta på sig kläder och ge sig ut i vätan. Det störtregnade fortfarande. Higgins pinnade på som om han hade eld i rumpan - något var det ju i alla fall som skulle ut - tills han hittade rätt plats, gjorde det han skulle och sen hade han knappt tid att vänta på mig som yrvaket stod och fumlade med den svarta påsen. När jag plockat upp efter honom så pinnade han vidare och nu gick promenaden hemåt. Väl hemma hade Higgins hunnit bli genomblöt trots att vi inte var ute längre än en kvart, men det störtregnade som sagt. Torkade av Higgins och sen var det bara att gå och lägga sig igen. Trots att jag i princip gått i sömnen när vi var ute och jag var fortfarande halvsovande hade jag hemskt svårt att somna. Därav den sega kolan. Jag kommer säkert att vara jättepigg ikväll.