"Ninas resa" av Lena Einhorn

Jag har nyligen läst ut boken "Ninas resa" av Lena Einhorn. För några år sedan såg jag filmen och bestämde redan då att jag måste läsa boken också, men det är inte förrän nu det blivit av. Både filmen och boken bygger på Lena Einhorns mamma Ninas berättelser om sina upplevelser under andra världskriget, och hur hon mot alla odds överlevde Warszawagettot som en av cirka 300 personer. Innan nazisterna började sin likvidation av judarna där bodde det omkring 400 000 människor i gettot.

Jag har läst många berättelser, både verkliga och i romanform, om koncentrationsläger, Warszawagettot och andra fasor från andra världskriget. Men alla berättelser är olika, även om de egentligen handlar om samma sak. Det här är ju en sann berättelse där man som läsare vet att den som berättat kommer att överleva, men ändå kom jag på mig själv med att flera gånger undra om Nina - förr Rajmic - skulle överleva olika situationer hon hamnade i. På något vis undkommer hon med nöd och näppe en säker död, inte bara en utan flera gånger. Nina lyckas tillsammans med sin bror Rudek och sin mor Fanja vara bland de sista som tar sig ifrån gettot och de sista krigsåren lever de gömda hos olika polska familjer. I slutändan är det bara Nina och hennes bror som överlever kriget.

Boken är lätt att ta till sig och en bok man inte gärna släpper när man tagit upp den för att läsa. Det är ett fascinerande livsöde om en fruktansvärd tid, och av de fåtal personer som överlevde tiden i gettot hade säkert alla liknande historier. Skillnaden är att inte alla orkade berätta.