Till slut blev det så otäckt att han inte ens vågade titta utan försökte att gömma sig helt under mina ben. När tvättningen var över hade jag fullt sjå med att få honom att flytta på sig, det går ju liksom inte att köra bilen om man har en cocker spaniel sittandes mellan knäna! Jag lyckades till slut få honom att gå tillbaka till baksätet så vi kunde åka därifrån. Jag tog med honom en gång till något år senare, men sen dess har jag sett till att de få gånger jag tvättar bilen får Higgins vara någon annanstans. Han börjar ju bli till åren kommen nu, och jag vill ju inte ge stackarn en hjärtattack. Sen älskar han ju att åka bil, så det vore ju synd om han skulle börja förknippa bilturer med hemska monster som försöker ta sig in in bilen.
2009-11-10
Monster i tvätten i november 2005
Läste hos favoritbloggaren Lotten om biltvättning och kom då direkt att tänka på när jag för första gången tog med mig Higgins till en biltvätt. Det var alltså inte han som skulle tvättas utan min dåvarande bil. Higgins sitter normalt sett i baksätet och tittar ut genom sidorutan. När biltvätten satte igång kom han sättande mellan framsätena för att komma undan alla hemska monster som försökte ta sig in i bilen!
Istället för att trösta och tycka synd om honom tog jag elakt fram kameran. Tänkte det kunde vara intressant att ha bilder på hur en skräckslagen cocker spaniel ser ut. Samtidigt som jag fotade pratade jag glatt och uppmuntrande för att visa att det är fullkomligt normalt att sitta i en stillastående bil samtidigt som hemska monster krälar sig över den.
Till slut blev det så otäckt att han inte ens vågade titta utan försökte att gömma sig helt under mina ben. När tvättningen var över hade jag fullt sjå med att få honom att flytta på sig, det går ju liksom inte att köra bilen om man har en cocker spaniel sittandes mellan knäna! Jag lyckades till slut få honom att gå tillbaka till baksätet så vi kunde åka därifrån. Jag tog med honom en gång till något år senare, men sen dess har jag sett till att de få gånger jag tvättar bilen får Higgins vara någon annanstans. Han börjar ju bli till åren kommen nu, och jag vill ju inte ge stackarn en hjärtattack. Sen älskar han ju att åka bil, så det vore ju synd om han skulle börja förknippa bilturer med hemska monster som försöker ta sig in in bilen.
Till slut blev det så otäckt att han inte ens vågade titta utan försökte att gömma sig helt under mina ben. När tvättningen var över hade jag fullt sjå med att få honom att flytta på sig, det går ju liksom inte att köra bilen om man har en cocker spaniel sittandes mellan knäna! Jag lyckades till slut få honom att gå tillbaka till baksätet så vi kunde åka därifrån. Jag tog med honom en gång till något år senare, men sen dess har jag sett till att de få gånger jag tvättar bilen får Higgins vara någon annanstans. Han börjar ju bli till åren kommen nu, och jag vill ju inte ge stackarn en hjärtattack. Sen älskar han ju att åka bil, så det vore ju synd om han skulle börja förknippa bilturer med hemska monster som försöker ta sig in in bilen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men stackars liten!
"Istället för att trösta och tycka synd om honom tog jag elakt fram kameran."
Precis som jag när Nioåringen för första gången ställde sig upp och skrämde livet ur sig själv för att hon inte kunde lista ut hur hon skulle komma ner igen. Bilden är förfärlig: bebis med tårarna sprutande, med blicken bedjande sin mor om hjälp.
ab: Lite synd var det faktiskt om honom.
Lotten: Kanske kan bilden komma till användning i utpressningssyfte någon gång i framtiden. Det skulle ju också bli en bra boktitel, "Flickan som skrämde sig själv".
Ojojoj! Stackars Higgins!
Cina: Jag har blivit snällare mot honom nu.
Gud vad söt han är, stackarn:)
Gun: Han vet om det också!
Hahaha nämen stackarn!
wtfdc: Det var ju lite synd om honom, men det kunde jag ju inte låta honom märka. :0)
Skicka en kommentar