När Nobelpriset delas ut i december varje år brukar medelåldern på pristagarna vara ganska så hög. Det är ju egentligen inte så konstigt när man tänker på vilka kategorier priset delas ut i. Det är inga enkla grejor, utan många saker som premieras har forskarna studerat i decennier. När man tänker så är det kanske inte så konstigt att det tagit mig nästan 10 år innan jag kom på en idé som visat sig vara helt lysande! Naturligtvis är den inte i Nobelprisklass, men för mig är det ett stort steg framåt.
Det handlar om en hundägares måste, bajspåsar. Om en knapp månad är det 9 år sen jag hämtade hem Higgins. Ända sen dess har hundbajspåsar varit en del av min vardag, och förhoppningsvis kommer det att vara det i många år till. Problemet har alltid varit den kalla delen av året. Vissa påsar funkar inte när det är kallt. Eller de funkar för sitt ändamål, men det som ofta inte funkar är att det är i princip omöjligt att hitta öppningen när man har tjocka vantar och handskar på sig! Jag har hittat vissa sorters påsar som man faktiskt utan problem kan ta sig in i och hantera även om man har dubbla tumvantar på sig.
Men häromdagen fick jag en snilleblixt! Jag har en liten väska sittandes på kopplet där jag har bajspåsarna, och fram tills för några dagar sen så har jag alltid fyllt upp väskan när vi kommit in från promenaden. Jag har noga tryckt ner påsarna i den lilla väskan och försökt få plats med så många som möjligt. Sen har jag köpt olika typer av påsar olika tider på året, just för att slippa ta av mig vantar och handskar och förfrysa händerna bara för att jag är manisk när det gäller att plocka upp efter min hund.
Jag fyller fortfarande den lilla väskan med påsar när vi kommer in från promenaden, men nu ser jag till att öppna påsarna lite och sen knöglar jag ner dem i väskan. Den stora skillnaden märks egentligen först när det är dags att använda en påse. Sen jag började förbereda öppningen redan när jag stoppar ner påsarna i väskan så tar det två sekunder innan jag är redo att göra min plikt som matte! Jag behöver inte stå och fumla med vantarna på och försöka hitta vilken del av påsen öppningen sitter i samtidigt som jag försöker hålla koll på vart Higgins lagt sin hög. (Kan vara svårt att urskilja i mörker och bland lövhögar.) Jag fixar det hela utan problem nu! Jag kommer inte att behöva köpa vinterpåsar den här säsongen! Men det har alltså tagit mig 9 år att komma fram till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar