Nyårsfirandet

Jag hade ju inte riktigt klart för mig igår när jag skrev vad jag skulle laga för mat till kvällen, men jag visste ju vad jag hade hemma. Kött och potatis.

Det blev ugnsrostade rotfrukter - potatis, sötpotatis och palsternackor - och helstekt fläskfilé med vitlökssmör. Hade också gjort varsin liten sallad i små skålar för att slippa ha en stor salladsskål stå på bordet. Dessutom brukar det alltid bli sallad kvar som bara blir tråkig. Efteråt hade jag lite kex och en brieost. Ännu lite senare när vi drack kaffe så blev det björnbärs- och hallonsmulpaj med uppvispad creme fraiche blandad med flytande honung. Alla var nöjda och glada, även Higgins.

Han fick nämligen ett paket som han egentligen skulle fått på julafton, men mina föräldrar och jag hade kommit överens om att det nog inte var så smart att de gav honom det när vi firade hos min syster. Där skulle det nog lätt blivit så att någon tagit hand om kexpaketet och sen gett Higgins alla på en gång. Nu fick han alltså paketet igår kväll, och jag gav honom ett kex vilket han tyckte var lite snålt. Men det är jättestora kex, och jag fick ju hålla honom sysselsatt med diverse saker hela kvällen på grund av smällandet runt omkring. Jag hade förberett med tomma toalettrullar som jag gömt levergodis i, och så har han en boll och en kub man kan stoppa ner godis i och puttar man bollen respektive kuben över golvet trillar det ut godisbitar. Sånt håller honom sysselsatt ett tag, och genom att koncentrera sig på att få ut godiset tänker han inte så mycket på att det smäller utanför.

Jag tycker alltså egentligen att det är fint med fyrverkerier. Vad som gör mig vansinnig är folk som inte visar hänsyn utan smäller av raketer vid alla möjliga tidpunkter, och på ställen där man faktiskt inte får smälla av sånt. Om jag visste att det enbart skulle smälla raketer runt midnatt på nyårsafton skulle jag ju kunna planera Higgins promenader. Som det är nu så finns det inte en chans till något sånt planerande. Men det gick hyfsat bra ändå med Higgins. Är vi inomhus och han hör raketer så blir han arg och skäller, så för att försöka undvika en massa skällande gäller det att ha både stereo och tv på ganska hög volym.

Vid 23:30 igår så gick mamma och pappa, jag hade sagt åt dem att när de nu bor i stan kunde de ju gå ner till ån och titta på det stora fyrverkeriet som skulle gå av stapeln där. Higgins och jag tittade på en dokumentär om Marlon Brando på ganska hög volym samtidigt som vi hörde mullrandet av fyrverkeriet i bakgrunden. Mamma ringde när de kom hem och meddelade att det varit ett väldigt fint fyrverkeri, och att de skulle gå och lägga sig. Själv höll jag mig vaken och väntade på att smällandet ute skulle lugna ner sig ännu mer, för även om det stora fyrverkeriet var över så fortsatte ju privatpersoner med sitt smällande. Framåt halv två inatt så tyckte jag det lugnat ner sig så pass att jag i alla fall skulle få med mig Higgins över gatan. Jag hade inte lyckats få honom med mig på någon tidig kvällspromenad nämligen. När jag tog ut honom vid 17:30 smällde det så fort vi kommit utanför dörren så jag fick med nöd och näppe med honom runt kvarteret, och jag tror inte ens han gjorde sig tid att lyfta på benet då. Han var bara helt koncentrerad på att ta sig hem fortast möjligt när jag nu inte lät honom lägga sig i en snödriva och vänta på våren. Men, vid 1:30 inatt så kom vi äntligen ut, och trots att vi inte var ute längre än 10 minuter hann Higgins göra både det ena och andra vilket kändes bra för oss båda. För hans skull eftersom det måste tryckt på ordentligt i några timmar, och för min skull eftersom jag då visste att det skulle vara ok att ta sovmorgon.