Det är inte alltid Higgins lipar åt mig när jag tar kort på honom. För det mesta håller han tungan rätt i mun och han brukar inte gilla att få kameran uppkörd i ansiktet alltför länge. Igår kväll fick han agera modell en stund.
Tänk när han var yngre och hela han var korpsvart, nu har nosen och öronen blivit grå, men det ser ju bara charmigt ut. Sen kan det ju vara trevligt att tiden då han mest såg ut som svart fluff framför kameran är över!
Den här nosen är bra till mycket. Man kan följa intressanta spår efter löptikar - som det verkar krylla av just nu - och man kan känna doften av levergodis och annat smaskens på flera mils avstånd! Man kan också använda den till att putta på sin matte när hon sover så att hon lägger sig lite bättre så man kan ha henne som huvudkudde. Enligt Higgins är det ju huvudsaken att han har det bekvämt, om jag får lov att ligga mer eller mindre obekvämt är väl inte hans problem. Nosen kan också användas till att försiktigt peta på sin matte eller annan människa man tycker om för att tala om att man finns.
5 kommentarer:
Jag tycker att nosen på hundar är det mest underbara på hela de. Särskilt med svarta och mörkbruna och så skall de se fuktiga ut. Hahaha, jag har lite knäppa idéer. På bebisar älskar jag fötterna och tårna.
Silver i pälsen är vackert :)
Em: Visst är hundnosar härliga!
Mille: Mycket vackert! Higgins sträcker på sig lite extra nu. ;0)
Hundnosar är bra mysiga, liksom mulen på en häst som är så mjuk och varm och go.:)
Gun: Mycket mysiga! Fast ibland mycket påträngande! ;0)
Skicka en kommentar