Idag skulle garaget städas på morgonen, så alla vi som har våra bilar där fick se till att köra iväg innan städningen började. Att stoppa in Higgins i bilen och bara åka till en parkering innan morgonpromenaden kändes lite larvigt, så jag kom på den lysande idén att åka ut till Vilsta och gå med honom runt i skogen där. Inte för att jag hittar i den skogen, men det finns olika uppmärkta stigar man kan gå, och jag har gått där förut. För kanske 6-7 år sen. En bra sak med att åka dit var ju att det inte kostar något att parkera där.
Det var i alla fall strålande solsken direkt på morgonen, och jag tog med mig vatten till Higgins i hans specialvattenflaska. Vi kom ut till Vilsta, jag parkerade och sen började vi gå. Jag kände ganska direkt att min vindtäta jacka var rätt onödig, så det var bara att ta av sig och gå och släpa på den. En annan sak jag inte tänkt på var Higgins och hans ovilja att gå på "ovanliga" eller nya platser. Speciellt om man åkt bil till något ställe, han verkar tro att bilen kommer att försvinna eller att jag kommer att glömma bort den. Så i stället för en lugn och skön skogspromenad körde Higgins mer stilen "skynda, skynda, vi måste gå jättefort och jag tänker dra hela tiden tills vi är tillbaka vid bilen". Såna promenader är inte speciellt roliga vare sig för honom eller mig, för han tappar dessutom hörseln och hör inga kommandon alls.
Men, vi fick oss en morgonpromenad ute i naturen i alla fall, om än inte så lång som jag tänkt. Anledningen till det var - förutom att Higgins inte var något roligt sällskap - att jag blev osäker på vägen på ett ställe och valde att gå tillbaka till en korsande stig jag kände igen. Jag ville ju inte komma ut ur skogen flera kilometer från parkeringen efter flera kilometer i skogen! Vi fick också med oss ett par fästingar, men de hann aldrig sätta sig på Higgins vilket ju var skönt. Jag hittade däremot en jättefästing på honom imorse, nästan mitt emellan ögonen, och hur jag kunnat missa den har jag ingen aning om. Den var stor som en vindruva idag och ramlade bort av sig själv när jag försökte ta bort den. Snäll som jag är så frågade jag om den ville åka vattenrutschkana, och det ville den så jag spolade ner den i toaletten.
3 kommentarer:
Jag filmade en fästing som ramlade av Madde en gång, har klippet fortfarande. Jätteäckligt när den sakta rörde sig bortöver golvet.
Har du testat att köra någonstans, parkera gå en bit ifrån bilen och sätta dig ner en halvtimme eller så? Han kanske lugnar ner sig? Så länge ni går så får han valuta för att han stressar.
Usch för fästingar!
Härligt att komma ut i naturen i alla fall, även om Higgins inte tyckte det var någon höjdare.
Em: Fästingar är riktigt äckliga!!
Jag har en träningsgrej jag kör med Higgins när han får sådär bråttom vilket han kan bli även på sina normala promenadvägar om han blir väldigt ivrig över någonting. Så fort han börjar dra stannar jag och säger åt honom att komma och gå runt. Då måste han alltså stanna och gå tillbaka bakom min rygg och sätta sig på vänster sida. Beröm, sitt en stund och så får han gå. Varje gång han börjar stressa får han gå runt igen. Till slut inser han att det går snabbare att komma dit han vill genom att gå normalt utan stress. Imorse funkade det inte så bra, jag hade för mycket att bära på och allt blev ett enda trassel av koppel, vattenflaska och överflödig jacka. Han kände väl dessutom av att jag på ett ställe tvekade om vilken väg vi skulle gå, vi hade ju inte varit där på några år så jag hittade inte riktigt.
Gun: Fästingar är helt värdelösa och jätteäckliga! Nästa gång jag åker till skogen ska jag se till att vara lite mer välplanerad och inte komma på idén 3 minuter innan vi ska gå ut!
Skicka en kommentar