För ett tag sedan så läste jag boken "Pojken som överlevde förintelsen" där Thomas Buergentahl skriver sin historia som en av de yngsta överlevarna från Auschwitz och Sachsenhausen. Han är född 1934 så vid krigsslutet var han alltså bara 11 år. Hans historia är med andra ord inte som andra överlevarberättelser, utan det han berättar är ett barns upplevelser av kriget och förintelselägren. Det han berättar är dels minnen från förkrigstiden, sen är det minnen från kriget, både i frihet och från de fyra åren han levde i gettot i Kielce tillsammans med sina föräldrar och så slutligen från Auschwitz.
Man får också en inblick i hans liv efter kriget, först från strax efter befrielsen 1945 när han fick följa med den polska armén i krigets slutskede. Han blev som en slags maskot för trupperna, och sen hamnade han på ett judiskt barnhem för föräldralösa i Otwock. I slutet av 1946 när han var drygt 12 år återförenas han med sin mamma, pappan överlevde inte förintelsen. Thomas Buergentahl berättar sen om sitt liv efter återföreningen med sin mor, bland annat hur han börjar skolan för första gången, och sen om när han emigrerar till USA där han utbildar sig till jurist och blir expert på internationell rätt och mänskliga rättigheter. Sen år 2000 arbetar han som domare i den Internationella domstolen i Haag.
2 kommentarer:
Gillar helt klart sådana böcker, låter mycket spännande. Av samma anleding läste jag "flickan som överlevde" om en vanlig tysk flickas skildring från krigets tyskland. Den boken var dock riktigt usel! Början var såklart intressant men efterkrigsberättelsen fängslar ju inte alls, eftersom hennes öde inte alls var lika utmärkande eller spännande som de judiska familjernas trauman.
Jenny: De flesta biografier brukar vara intressanta, i alla fall såna skrivna av folk som verkligen upplevt eller gjort något. Boken du nämner har jag inte läst, men kanske ska jag göra det ändå och se vad jag tycker.
Skicka en kommentar