Oh nej!

Ikväll blev vår tidiga kvällspromenad en aning katastrofartad, i alla fall inledningen. Vi hade inte hunnit långt när jag kom på att jag glömt min stegräknare på skåpet inne i sovrummet! Det var när jag bytte från bekväma gå-hemma-byxor till mina jeans som räknaren blev liggande på skåpet när jag skulle flytta den från ena paret byxor till det andra. Men, med en Higgins som såg fram emot en lattjolajbans promenad, förhoppningsvis med intressanta lukter att följa var det inte läge att vända och gå upp och hämta den. Jag får helt enkelt uppskatta hur många steg promenaden blev, men jag har ju en hel del att jämföra med så det får gå. Men det blir ju lite irriterande för min statistik trots att det inte är första gången det händer.

Vi fortsatte alltså promenaden, och plötsligt hade min hund förvandlats till en vandrande frökapsel. Han var in och sniffade på något under en buske, och för att komma dit hade han gått genom lite högre gräs. Precis alla gräsfrön som fanns där satt nu i Higgins öron, på ena frambenet, på bröstkorgen, längs ena sidan och i svansen. Suck! Det var bara att få honom att stå still och sen sitta och plocka bort alla frön. Higgins tyckte förstås det var jättefånigt men fick finna sig i det hela innan vi fortsatte. Sen gick resten av promenaden utan missöden!

Vi hittade en massa svampar längs med promenadvägen. Eller om det möjligen är flygande tefat, jag vet inte riktigt.

Sen kom det riktigt lustiga när vi började närma oss vårt lilla hem igen. Vi gick över parkeringen nere vid Rademachersmedjorna, och där stod en sån där orange skylt som brukar hänvisa till andra vägar vid större vägbyggen. Den såg i alla fall ut ungefär som en sån skylt.

Men det verkar lite väl tidigt att sätta en skylt som pekar mot Sollentuna redan i Eskilstuna....