Bloggvärldsbloggen har den här veckan
temat pengar, och det är väl något som alla har något att säga om. Antingen har man inga alls, man har för lite eller alldeles för mycket. Fast det är förstås sällan man hör någon säga "jag har för mycket pengar". Sånt brukar ju märkas på andra vis istället. Till exempel om man råkar hamna mitt i MTV Cribs där tittarna får chans att se hur olika musiker och artister bor. Vad är det som gör att många av dem tycks vilja ha guldpläterade kranar i badrummet? Det kan ju inte vara för att det är extremt lättstädat med just såna kranar och det är inte ens snyggt. Jag skulle istället chansa på att det är ett tecken på att man har alldeles för mycket pengar och inget vettigt att lägga dem på.
De sex kronorna på bilden får man kanske inte så mycket för idag, men trots att det skiljer nästan 40 år mellan dem är varje krona värd lika mycket. Jag hade de här kronorna i min plånbok när jag kollade idag. De tre översta är från förra året, och på den nedre raden har vi en från 1970 och de andra två är från 1973. Inte för att jag bruka studera årtalet på mynten jag får, men är det många mynt från 1970-talet som cirkulerar runt än? I så fall är det ju rätt bra valuta för pengarna att de hållit sig så bra i nästan 40 år. De ser knappt slitna ut alls!
Jag är 5 år äldre än kronan från 1970, så jag kommer ihåg att man kunde köpa massor av godis i kiosken för ett par kronor. Då fick man ju inte plocka själv när man köpte smågodis, utan tanten eller farbrorn i kiosken stod och plockade ner bit för bit i en liten påse med en tång. Själv stod man och pekade på vilka godisbitar man ville ha, och man lärde sig snabbt vilka bitar som var billigast och som alltså gav mest godis i påsen. Man fick ju inte köpa godis så ofta, det var nog lördagar som gällde, och då ville man ju ha så mycket som möjligt. Det kändes lite stort att få handla alldeles själv, även om man inte räckte upp till luckan ordentligt från början. Jag har för mig att det fanns en låda eller en liten trapp som vi barn fick kliva upp på för att kunna se in genom luckan. Ibland sa man bara att man ville ha "blandat smågodis för en-och-femti men inget med violsmak tack". Tänk att man köpt godis som kostat 2 öre per bit! Numera köper jag lösgodis och betalar per hekto vilket brukar gå på mer än 1:50, men jag undviker fortfarande sånt med violsmak. Som vuxen har man ju dessutom fördelen av att inte bara vara begränsad att handla godis på lördagar. Om man nu inte satt de gränserna åt sig själv förstås!
Ibland kan man ju inte låta bli att fundera på vad man skulle göra om man plötsligt hade i princip obegränsat med pengar. Enda sättet att få det är nog i mitt fall om jag skulle råka vinna Drömvinsten på Lotto. Just nu står det på Svenska spels hemsida att för tillfället är chansen på drömvinsten ca 131 miljoner kronor. Det är ganska så mycket pengar, faktiskt så mycket att man inte riktigt kan föreställa sig hur mycket det är. Man skulle definitivt få väldigt många 2-öres godisbitar i alla fall, den saken är säker. Nu tror jag inte det är så bra att lägga alla sina pengar på godis, så vad skulle just jag göra för 131 miljoner?
Tja, jag skulle nog kunna sluta söka jobb och sen kanske jag skulle köpa nya krukväxter eftersom mina gamla nästan tagit slut. Nytt boende kanske? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag gillar min hyreslägenhet alldeles för mycket, både läget och planeringen. Dessutom om något går sönder - vilket sällan händer - behöver jag bara ringa fastighetsskötaren om det. Kanske skulle jag bekosta nya köksluckor själv, de som sitter är inte världens snyggaste men det är inte hela världen.
Ny lyxbil då, en riktigt vräkig stadsjeep eller en cab eller kanske både och, det skulle man ju ha råd med när saldot på banken visar 131 miljoner? Hmm, nej, det vill jag inte heller ha. Jag är nöjd med min Fiat, den tar mig dit jag vill, är lagom stor och drar inte så mycket bensin. Hyfsat ny är den också trots att jag köpte den begagnad och den har inte gått så långt så den klarar jag mig med några år till. Det enda jag skulle göra är väl att betala in det sista som är kvar av lånet vilket ändå kommer att vara gjort inom några månader.
Men jag skulle ju kunna köpa en massa nya kläder! Jo, visst skulle jag kunna köpa kläder, men problemet skulle troligtvis vara detsamma som det alltid varit. När jag gett mig den på att "nu ska jag gå ut och köpa kläder" så brukar kläderna i affärerna vara slut. Eller nu ljög jag, det brukar finnas massor av kläder i affärerna, men inte något som jag vill ha. Dessutom, hur mycket kläder behöver en människa ha egentligen? Det ser ju häftigt ut med ett sånt där dressingroom med kläder prydligt hängande sorterat efter exempelvis färg, men jag gillar ju min lägenhet och här finns inte plats för något dressingroom. Dessutom skulle det inte bli så mycket färger att sortera eftersom det mesta jag äger är svart. Det är enklast så när man ska tvätta och när man ska klä på sig. Det mesta passar ihop och inga färger skär sig med varandra.
Nu har jag det! Tänk vilken mat jag skulle kunna äta! Oxfilé varje dag varvat med dyraste ryska kaviaren och all möjlig annan dyr mat och dryck. Eller förresten, jag skulle kunna äta på restaurang varenda dag. Inte tänka på veckohandling eller på att laga mat, det vore väl en dröm! Fast när jag tänker efter är inte det heller något jag vill. Dels är dyrt är inte lika med gott, och dels så blir det faktiskt urtrist att äta på restaurang jämt. Jag gillar dessutom att laga mat, och när jag jobbade inom hotell- och restaurangbranschen åt jag restaurangmat varje dag på jobbet. Det är inget speciellt med att alltid äta mat lagad på restaurang, istället blir det nog så att det i längden blir precis som att alltid äta hemma.
Man skulle ju kunna köpa en massa prylar för pengarna. Det kommer ju varje vecka reklam från små butiker och stora kedjor som inte gör annat än att sälja allt från hemelektronik till spik och skruv. Visst, några prylar kanske jag skulle köpa, men det finns ju inte plats med hur mycket som helst, och jag vill inte ha för mycket som bara står och samlar damm. När något går sönder skulle jag förstås kunna köpa nytt utan att först gå in på internetbanken och kolla hur mycket pengar som finns på kontot, men det är också enda fördelen jag kan komma på nu.
Nej, jag kan faktiskt inte komma på vad jag skulle göra för 131 miljoner. Om jag nu skulle råka vinna det får jag väl göra så att jag lägger en del på någon typ av sparande eller placering. Något som håller mina pengar trygga och som kommer att hålla mig flytande resten av livet. Sen kunde ju min syster med familj få en del och sen fick det nog bli så att resten fick gå till olika välgörande ändamål. Där finns ju stora behov både inom forskning och hjälparbete och organisationerna som håller på med sånt blir nog säkert glada om de får mer att arbeta med. Men om mina lottovinster håller sig på samma nivå som de gjort hittills behöver jag nog inte bekymra mig nämnvärt över vad jag ska göra med pengarna. Det brukar bli 42 kronor då och 27 kronor någon annan gång. En gång vann jag faktiskt närmare 600 kronor! Då köpte jag en dvd-spelare, men det var bara för att jag inte hade någon tidigare och jag hade fått ögonen på en konsert med Tina Turner jag ville ha men den fanns inte på video. I vissa fall underlättar det alltså om man har pengar.
Idag kom en avi om att jag hade ett paket att hämta, men det stod ingen avsändare så jag var lite nyfiken. Jag visste i alla fall så mycket att det borde vara en av två saker som jag beställt med poäng jag tjänat in från två olika undersökningsföretag, och det var alltså en 30 cm hög pepparkvarn från Weber som kom idag, en produkt som jag valt efter att ha samlat ihop poäng från YouGov. Det var en otroligt fin kartong med formpressat skum som kvarnen låg paketerad i.
Kvarnens ytterhölje är något sorts gummiliknande material som verkar ge bra grepp och jag hade naturligtvis valt en svart kvarn. På kartongen stod det att kvarnen har 25 års garanti, och inuti låg en liten broschyr som visade olika andra Weberprodukter. Det som inte visades var hur sjutton man fyller på pepparkorn i kvarnen! Jag satt en stund och sökte på nätet, och jag pillade på kvarnen men vågade inte ta i för mycket eftersom jag var rädd att ta sönder den det första jag gjorde. Hittade inga svar på nätet och var beredd på att antingen maila en fråga till Weber eller gå till någon butik där de säljer såna här produkter. Men så plötsligt kom jag på hur man gjorde så nu behöver jag bara köpa hela pepparkorn och lägga i så får vi se om kvarnen är så bra som det sägs. Sen är det bara att se fram emot nästa paket, då blir det ny redovisning av vad jag valde från det företaget. 
