2009-08-07

En slagen hjälte

Jag blev inte terroriserad igår kväll när jag såg på tv som jag trott, Higgins fann sig i att inte få något godis ens när jag satt och åt glass. Terroristattacken inträffade istället när vi gick och la oss. Först letade Higgins igenom sin säng efter det godis som han alltid får vid läggdags. Efter idogt letande kom han fram till att det inte fanns något godis. Alltså gjordes en ordentlig genomsökning av min säng. Att jag låg där mitt i dubbelsängen togs det ingen notis om, han försökte istället putta undan mig för att se om jag möjligen låg på godiset som väl måste finnas där?! Till slut gav han upp själva sökandet och satte sig istället bredvid kudden där han missnöjt satt och "pratade" en lång stund. Sen suckade han djupt och la sig till rätta.

Jag hade räknat ut morgonen så att jag gick upp så sent som möjligt för att inte få för mycket dödtid innan vi skulle ge oss iväg. Jag hann lagom göra mig iordning, dricka ett glas Proviva och sen gick vi. Allt det tog kanske 15-20 minuter och under halva den tiden uppmärksammade Higgins mig - och troligtvis de närmaste grannarna - om att han ville ha MAT!! Han skällde, dansade, petade upp skafferidörren och puttade på matpåsen, puttade mig på benen, ställde sig och stirrade på den tomma platsen där matskålen borde ställas ner genast och så skällde han lite till.
När han väl fått på sig kopplet så insåg han att vi skulle promenera, och även om han försökte tigga till sig godis under hela promenaden så tog vi oss så småningom till veterinärmottagningen. Där fick vi sitta och vänta en liten stund innan vi blev invisade till ett mottagningsrum. Efter att veterinären lyssnat på hans hjärta och klämt och känt på vårtan/hudtumören bestämdes att det skulle räcka att bränna bort vårtan och då kunde tandsten tas samtidigt. Det bestämdes att jag skulle komma och hämta honom klockan 14, men jag sa att de fick ringa ifall han blev alltför uppstressad och ljudlig vilket var vad som hände förra gången. Sen fick han tre sprutor och jag fick sitta med honom en kvart ungefär så att han fick lugna ner sig tillsammans med mig. Efter det kom en sköterska och tog med honom och jag gick hem och dammsög och åt frukost.

Efter dammsugning och frukost gav jag mig ut på stan för att uträtta lite ärenden, och när jag var nere på Claes Ohlson ringde veterinären och sa att Higgins precis vaknat vilket jag mycket väl hörde i bakgrunden! Allt hade gått bra och hon sa att jag kunde hämta honom klockan 13 om det passade, de hade tydligen blivit färdiga med honom tidigare än de trott innan, eller om han vaknat tidigare än beräknat. Jag sa igen att om det blev för mycket väsen på honom så fick de naturligtvis ringa igen.

Vi bor ungefär 4-5 minuters promenad från veterinärmottagningen, så på väg dit hade jag gått en liten omväg för att han skulle få en promenad. Till jag skulle hämta honom hade jag gjort upp med pappa att om det behövdes skulle han komma och hämta oss. De två tidigare gångerna jag hämtat Higgins efter sövning har det tagit väldigt lång tid att gå hem med vilopauser för mig eftersom jag burit honom större delen av vägen, och idag var det ju varmt också. Dessutom så bor ju mina föräldrar snett över gården från mig numera så det skulle ju inte ta någon tid alls egentligen. Eftersom jag vet att det ibland tar tid när man ska hämta hos veterinären beroende på hur mycket de har i övrigt så hade jag bestämt att jag skulle ringa pappa när vi behövde skjuts.

Direkt när jag kom in på mottagningen hörde jag ett välbekant missnöjesyttrande. Higgins skällde hela tiden jag stod och väntade på att det skulle bli min tur. Jag tyckte synd om både honom som lät hemskt ledsen och om personalen som förmodligen fått lyssna på honom i omkring 2 timmar. Till slut var det min tur och så hörde jag hur det blev tyst och så kom då den slagne hjälten med bandage om ena frambenet och blå tråd spretandes från nacken där de sytt två stygn som ska tas bort om 10 dagar. Jag betalade och på vägen ut så satte jag igång mobilen som jag stängt av när jag gick in och skulle ringa efter pappa. Higgins traskade iväg med bestämda steg och jag tänkte att han kanske ville lyfta på benet mot något. Det verkade han inte intresserad av utan istället så fortsatte han att gå. Jag stoppade honom ett par gånger men han var fast besluten att han skulle hem. Till slut var vi löjligt nära vårt hus och då hade jag fått tag på pappa i telefon och sa att det var lite onödigt för honom att ta ut bilen, vi var ju snart hemma. De sista 400 metrarna eller något sånt så bar jag Higgins, eftersom han inte ville stå still eller sätta sig ner och vila.

Väl uppe i lägenheten gick han raka vägen in till "tredje rummet" där han la sig på sin favoritplats under skåpet. Jag fixade lite med vattenflaska, telefoner, korsordstidning och saft som jag ställde på vardagsrumsbordet och gick och sa åt Higgins att vi skulle se på tv. Då kom han fram från sin plats och så bar jag in och la honom i soffan. Där låg han ett tag i soffhörnet och vilade, men så blev det väl varmt och han hoppade ner på golvet. Jag var precis på väg att ringa mina föräldrar för att fråga om de ville komma över på fika när det ringde på dörren. Higgins gav till ett ynkligt skäll och reste sig och stapplade fram till dörren. Det var mamma och pappa som bestämt att innan de gav sig ut på cykeltur nog skulle gå på sjukbesök så då slapp jag ju ringa. Vi fikade och Higgins låg mest hela tiden som på bilden. Han ligger ungefär på samma vis nu, men han har flyttat sig ett par gånger. Han var också uppe och stapplade runt lite och gnällde så jag trodde han ville ut, men när vi kom ut på gatan satte han sig bara ner så då gick vi in igen. Det brukar ju ta ett tag innan de piggnar till så pass att de orkar göra något alls. Än har han bara slickat i sig ett par droppar vatten, men det får ta den tid det tar. Han är lite mer alert nu än vad han var när vi kom hem i alla fall.

7 kommentarer:

Ingrid sa...

Alfons har mycket problem med sådna vårtor på äldre dar. Aladdin har också fått en. De kan ju bli rätt stora och besvärliga. Alfons bedövade de och klippt bort den. Under fanns bara hud...inget sår och det behövdes inte sys. Märkligt!!

~Livet i byn

Bia sa...

Hur långa inlägg du än skriver så läser jag från första till sista bokstaven. Kan bero på: 1: att du skriver så intressant och medryckande 2: att jag tyyyyp känner dig och Higgins efter några års "bekantskap".

Skönt att operationerna gick bra!
Det glädjer mig!
Pussa Higgins på nosen från tant Bia!

Yvonne L sa...

Livet i byn: Skönt för Aladdin att han slapp gå runt med blå tråd! Får hoppas att det inte dyker upp fler såna på vare sig honom, Alfons eller Higgins!

Bia: Så glad jag blir av din kommentar! Ibland undar man ju om någon annan än jag orkar ta mig igenom det jag skriver, och det här var nog det längsta inlägget jag skrivit hittills. Du skulle sett mina uppsatser i skolan... Men vi har ju följt varandra några år nu, och jag tycker också att vi känner varandra nu!
Higgins tog tacksamt emot pussen på nosen och viftade lite på yttersta svanstippen.

Jenny sa...

Det är en underlig kompis du har där. Skäller och har sig, och sedan ska han bli buren. :) Hoppas han är pigg och glad imorrn!

Yvonne L sa...

Jenny: Skällandet hos veterinären gick nog på adrenalin. Det blir stressande att vakna upp ensam i ett uppvakningsbås utan matte eller något annat man känner igen, omgiven av underliga lukter. Sen sitter ju narkosen/bedövningen i ytterligare ett bra tag efter uppvaknandet. Nu är han väl någorlunda pigg igen, och då har det ju gått drygt ett dygn sen han vaknade ur narkosen.

Synnøve. sa...

Haft en cokerspaniel så jag vet hur envisa de kan vara.
Han hette Jesse James. Åt allt och alltid!
När han var hos vetrinären så lät han precis som Higgins. Undrar om de var släkt på nått vis....

Skönt att det gick bra hem iallfall.
Hoppas nu att konvalecenten tog det lite lugnt med gräsänglarna ett tag.
Klems till er båda.

Yvonne L sa...

Synne: Envis är väl bara förnamnet! Himla tur att jag är den envisaste av oss. Higgins är konstigt nog oftast misstänksam mot sånt som går att äta. Om han nu inte hittar det ätbara alldeles själv när vi är ute och går förstås. Då är det en annan femma! Om han är släkt med din kan du kolla på hans hemsida, stamtavlan ligger där!
All form av gräsänglande såg jag till att det togs lugnt med, men nu har han fått börja med det igen! ;0)