Nu är de här

Mina nya gardiner alltså, som jag fått av mina föräldrar i födelsedagspresent. Mamma och jag gick ju runt och letade för en dryg vecka sen, och letandet tog slut i en affär där de två systrarna som driver den fick i uppdrag att sy upp gardiner åt mig. Jag har fått gardiner uppsydda tidigare, men då har det varit min duktiga syster som hjälpt mig. Några gånger har jag under pust och stön - med instruktioner från min syster - sytt själv och förfasat mig över vilket hemskt jobb det är.
Spridda kommentarer ur min systers och mina diskussioner när jag sytt gardiner själv: "Varför ska jag mäta det jag viker i ändarna? Det är väl bara att vika upp så det ser lika brett ut på bägge de här långa grejorna. Ehh, jaha, just ja, då kanske de blir olika långa. Men syns verkligen det när de sitter på olika sidor av fönstret??"
"Va?? Menar du att jag måste klippa bort den här raka fina kanten? Visst heter det väl stadkant? Vad ska det vara bra för, då måste jag ju sy jättemånga gånger och det är ju skitsvårt att sy rakt! Jamen vaddå syns utifrån att den där kanten är vit, är det någon som bryr sig om det? Det syns ju inte från insidan och det är därifrån jag kommer att titta på dem! Suck, ok, jag klipper väl då...kan inte du nåla, jag har ont i fingrarna..." (Ifall någon missat det så har jag inte direkt några pysselgener. Det underliga är att jag kan faktiskt sticka. )

När min syster inte besvarade mina pust och stön med förklaringar till hur och varför hon sa åt mig att göra si men inte så bröt hon med jämna intervaller ihop i svårartade skrattanfall. Visst var det roligt på så vis, och det var roligt att fika när jag kämpat klart med syrrans symaskin, men jag kan inte påstå att själva syningen varit rolig. Färdigköpta gardiner har jag annars använt mig av där fönstrena haft fungerande mått, men i mitt vardagsrum är det alltså ett burspråk och ett vanligt fönster bredvid.

Idag kom alltså de bortasydda gardinerna upp, och jag behövde bara sitta och titta på när en av systrarna från butiken fixade med uppsättningen. Jag hade bara behövt ta ner mina gamla gardiner innan vilket inte heller var helt enkelt, men jag lyckades utan att ta sönder något. Själva kappan sitter fast med kardborrband nu! Hur smidigt som helst och det hade jag ingen aning om att man kunde använda kardborrband till innan gardinerna beställdes. Då blir det ju liksom plättlätt att ta ner och damma av eller tvätta! Bilden ovan visar alltså burspråket, och att fota ett fönster är ju inte lätt men man får ju en uppfattning om hur det ser ut i alla fall. Det vanliga fönstret är till höger.

I burspråket är det inga omtag på sidogardinerna, och jag tror inte det behövs heller. De är inte lika breda som sidogardinerna i det andra fönstret. Det finns en bit tyg som man kan göra omtag av ifall jag ångrar mig, men som det känns nu så är det nog onödigt.

Jag tror att bild två är den som är mest rättvis till den blå färgen på kapporna. Det är ju inte helt enkelt att fota mot fönster utan någon specialbelysning.

Tack mamma och pappa för jättebra födelsedagspresent! Det hade jag aldrig kommit på själv att önska mig!