Higgins och jag kom in från promenaden och jag skulle ta ett glas vatten innan jag gav Higgins mat. Jag tog ut glaset ur skåpet och vips så låg det på golvet i en hel massa bitar. Vid såna tillfällen finns det ju en hel del intressanta ord man kan skrika högt, och det kan jag ju säga att jag gjorde. Higgins som inte gillar när det ramlar saker så det skramlar och smäller blev dels nyfiken på vad som låg på golvet men samtidigt trodde han nog att han gjort något fel så som jag gormade. Alltså tog han det säkra före det osäkra och försvann in i sovrummet.
Jag var glad att Higgins försvann så att jag slapp oroa mig för att han skulle skära sig på glaset,sen var det bara att ta fram dels sopborste och sopa ihop allt och sen dammsög jag hela köket också. Små glasbitar brukar ju ha en förmåga att sprida sig.
En som det gick ännu sämre för än mig igår var väl brevbäraren i Torshälla utanför Eskilstuna. Han eller hon lyckades tappa bort en hel bil rätt ner i ån. Tänk så förvånande att komma ut och upptäcka att bilen är borta, och sen komma på att den faktiskt ligger i vattnet.
4 kommentarer:
... för att inte tala om stackarna som blev av med sin post. Den brevbäraren får sig nog en rejäl åthutning tror jag. Dyrt kan det bli att ersätta brev...
Hoppas du slipper mer glaskross. Det är alltid oerhört irriterande.
Jenny: Tydligen så var det i slutet av rundan så de flesta hade fått sin post. Förhoppningsvis så har inget blivit förstört!
Än har jag klarat mig från glaskross, tycker det räcker med sånt för några år nu! ;0)
Ah, vilken tur att din hund inte trampade i glaset! Hoppas det inte var ett väldigt omtyckt glas.
Erika
Erika: Ja, det var tur att Higgins inte trampade i glaset, och det var inget väldigt omtyckt glas. Bara ett gammalt vardagsglas jag haft sen jag flyttade hemifrån för över 20 år sen. Fast när något går sönder brukar det ju vara något man tycker om eller nyss köpt.
Skicka en kommentar