När vi skulle gå på eftermiddagspromenad idag gick jag in i sovrummet för att hämta mobilen, och Higgins följde med. Han struntade förstås i mobilen och hoppade istället glatt upp i sängen och ramlade ihop bland kuddarna. För er som inte vet kan jag tala om att 14 kilo cocker spaniel som lite vårdslöst ramlar ihop i en hög kan få en hel dubbelsäng att skaka.
Väldigt tidigt igår morse snodde han den platsen när jag var upp på toaletten. Det är liksom mitten av dubbelsängen och min plats, Higgins plats är högst uppe i ena hörnet av sängen. Kudden längst bak i bild är hans kudde. När jag upptäckte att Higgins tagit min plats var jag alldeles för trött för att bråka med honom, så när han inte flyttade på sig när jag kom och petade på honom fick han ligga kvar. Jag fick ju fortfarande plats i sängen, om än inte lika bekvämt som jag kanske skulle önskat. För att göra det lite obehagligt för Higgins tog jag det tjocka täcket och la över både mig och honom, tänkte att värmen skulle få honom att flytta på sig, men han låg kvar ovanligt länge. Förmodligen bara för att retas!
Idag på eftermiddagen när han gosat ner sig bland kuddar och täcken och upptäckte att jag tagit fram kameran så låtsades han sova när jag pratade med honom.
Fast när man gick närmare och tittade lite noggrannare så såg man ju att åtminstone ena ögat var öppet. Dessutom for han ju upp som ett skott när jag gick ut i hallen och sa något om att gå ut och gå. Det är en underlig sak med hundar, de kan ligga och sova djupt, men nämner man något om promenad, godis, åka bil eller något annat som hunden tycker är roligt är den uppe och skuttar och är jättepigg på en hundradels sekund. Om man istället säger saker som hunden inte tycker om att göra så händer oftast ingenting. Det är också väldigt roligt att se en hund som sover men som sen vaknar liksom av sig själv, egentligen bara för att ändra ställning eller byta sovplats. Något stelare som struttar fram i långsam takt får man leta efter. Nu ska jag se om han slår huvudet i skåpet han ligger under när jag säger att det är dags för kvällspromenad! 
5 kommentarer:
Men ett sånt gosedjur du har!
Sen har du precis likadana örngott som jag har, köpte dem på rea på Åhléns för flera år sedan. :)
Erika
Alfons säger att det är en svart cockers rätt att göra så ;0)
Han håller på att göra oss galen med sina upptåg. Han är numer det snällaste man kan tänka sig, men han har ett sinne som en 12 veckor valp fast han är 14 år.
I går hoppade han upp bakom Kenneth i trappen och snodde en korv ur handen på honom. Han smiter, hittar på hyss om värsta Emil. Där emellan njuter han av livet som pensionär :0)
~Livet i byn
Hihi, våra katter gör samma sak. Faktiskt. Speciellt med huvudkuddarna. Och när vi suttit vid matbordet och ex reser oss för att hämta mer mat, mer dricka, så vips ligger det en katt på rygg på stolen och gosar in sig. ;) Higgins är en rolig farbror.
Såå mysig han är!! :) Jag längtar så efter min hund när jag läser dina inlägg om Higgins. Han fick somna in i vintras pga att åldern tog ut sin rätt. Han hette Merlin och var en mellanschnauzer. Min lilla älskling, som självklart fick sova i min säng. Jag fick lite loppbett nån sommar men vad gjorde det, vad gör man inte för kärleken?! :)
Erika: Nog är det ett gosedjur jag har! Mina örngott är också köpta på rea på Åhlens för några år sen!
Livet i byn: Higgins hälsar att Alfons är en klok cocker och hans idol! ;0)
Jag kan förstå att ni blir halvt galna av hans påhitt, men det måste kännas extra speciellt mysigt just för att det är han.
Jenny: Nog är Higgins rolig allt, men era katter verkar inte ligga långt efter annat än i ålder!
Lisa: Jo, han är mysig. Jag förstår att du saknar Merlin, det måste vara tomt efter honom.
Skicka en kommentar