Populärt är inte samma sak som viktigt

Något det pratats och skrivits mycket om den här veckan är "Svenska Hollywoodfruar" och framför allt har skriverierna och snacket handlat om Anna Anka. Jag har aldrig tittat på reality shows med okända människor som tillbringar veckor inlåsta i ett hus fullt med kameror, jag tittar inte på Idol, tycker bönder som letar efter män och fruar på tv är urfånigt, konstiga tävlingar med halvkändisar i djungeln lockar inte heller men jag spelade in Hollywoodfruar. Att jag spelade in berodde försås på att måndagar klockan 21 tittar jag på CSI NY. Så de blonda fruarna tittade jag på i tisdags och först var jag lite konfunderad men sen insåg jag att jag måste nog spela in programmet i fortsättningen också. Jag tyckte det var jätteroligt! Allt rabalder som blivit kan jag till viss del förstå, Anna Anka uttrycker ju en del annorlunda åsikter om man säger så. Men som hon själv säger i intervjun i DN  vet hon hur hon ska hantera tv och media. Självklart har hon koll på sånt, och om jag förstått saken rätt så har väl alla reality shows någon deltagare som sticker ut lite extra och här har Anna Anka den rollen. Det är ju faktiskt tv det handlar om, och vi som tittar har ingen aning om hur produktionsbolaget lagt upp det hela eller hur de sagt till de deltagande att de vill ha det. Vi har ingen aning om ifall det som sägs är "hela sanningen" eller hur mycket som klippts bort och klippts ihop så jag tänker alltså fortsätta att spela in och titta. Det är ett underhållningsprogram! Jag menar en människa som frivilligt tuggar i sig kycklingbrosk och som dessutom säger sig ha hittat på idén själv byggd på vad hon läst om hajar och att de inte får cancer tycker jag är jätteroligt.

Något som totalt hamnat i skuggan av alla skriverier om ett underhållningsprogram är Kim Phuk. Det är kvinnan som när hon var 9 år blev fotograferad och vars foto har spridits över världen och är ett foto som verkligen berör. Det är alltså fotot med den nakna vietnamesiska flickan som springer på en väg efter att hennes by blivit bombad med napalm. Nu finns hon och hennes historia med i en bok som heter "Fred! 100 röster mot våld och krig" som kommer att skickas ut gratis till drygt 123000 16-åringar. Vare sig boken eller att Kim Phuk är i Sverige just nu har jag sett så mycket skriverier om alls, men så är det ju inget underhållningsprogram heller.