Just ja, det var därför

Igår kväll fick jag oförhappandes gå och äta såna här luringar som ni ser på bilden. Eller jag gick förstås inte när jag åt dem, då satt jag stilla, men det är väl rätt självklart.

Det var mina föräldrar som hade fått ett kilo av min svåger som varit iväg och fiskat kräftor, och som den generösa man han är så delade han med sig till dem som i sin tur bjöd in mig. Kräftorna hade fiskats upp i Vättern och var röda och fina. I vår familj har vi inte ätit kräftor så där traditionsenligt som många andra. Vi har mest ätit räkor, men naturligtvis har vi ätit kräftor ibland. För egen del var det nog 18-20 år sen jag senast åt några. Igår kom jag på varför. Det är alldeles för mycket jobb! Faktiskt så äter jag hellre räkor, men det är ju lite ansträngande det också. I alla fall om man som jag inte tycker om att kladda ner fingrarna. Viss mat tycker jag om att man kan äta med fingrarna, men när det är sånt som måste skalas direkt vid matbordet är jag inte så intresserad. Jag tycker inte heller inte om att gnaga på saker, så jag äter till exempel inte revbensspäll eller kycklingklubbor med fingrarna.

Men kräftorna smakade i alla fall gott när man väl tagit sig in till kräftköttet!