Idag har jag blivit proggare eller vad det nu kan heta när man fått sina första progressiva glasögon. Kanske heter det helt enkelt att man blivit gammal? ;0) Hur som helst, idag kom ett sms från optikern som talade om att mina glasögon fanns att hämta. Det tog lite tid att ställa in glasögonen rätt, man fick ju två par för samma pris som ett par, så det var alltså två par som skulle anpassas efter min näsa, mina öron och framförallt mina ögon! Sen kunde jag naturligtvis inte komma ihåg vilket par det var jag hade som förstahandsval, så när jag blev tillfrågad vilka jag ville ha på mig blev jag lite konfunderad och bara tog det par som låg närmast.
Som det verkar så blir det inga problem att anpassa sig till livet som proggare, jag hittade läsläget direkt och alla trottoarer och trappor har sett normala ut från start. (En fd arbetskamrat som fick progressiva glasögon för många år sedan kom nerför en trappa med väldigt höga knäuppdragningar. När jag frågade varför hon lagt sig till med en sån konstig gångstil fick jag förklaringen att det var hennes nya glasögons fel. Hon kunde inte avgöra hur höga trappstegen var. Sen dess har jag varit väldigt misstänksam mot just progressiva glasögon.)
Att sitta vid datorn var heller inga problem och senare ikväll så ska jag se hur det är att se på kommissarie Montalbano på tv. Förhoppningsvis ser han likadan ut som förra veckan.
2 kommentarer:
Min kära mor har provat progressiva flera gånger och stupar direkt, går in i saker, mer än vanligt alltså. Det funkar inte. Medan svärfar inte haft annat än progressiva de senaste 30 åren... :) Vissa funkar det för, andra inte. :)
Jenny: Jag har inte haft några andra problem än att jag fick ont bakom örat av ena paret, men det är åtgärdat nu. Men jag ser fortfarande inte när jag möter någon jag känner och jag går fortfarande in i saker så jag tror inte det har med själva synen att göra! ;0)
Skicka en kommentar