That's my boy!

Tja, vad ska man säga. Först ägnar jag en timme åt att borsta igenom Higgins päls ordentligt inför morgondagens veterinärbesök. Alla tovor borta, inga gräsfrön eller andra konstiga saker i pälsen, klorna är klippta och han ser så bra ut som jag kan fixa till honom och som vi båda har tålamod till. Jag är ju ändå medveten om att det kommer inte att hålla till imorgon bitti eller ens tills ikväll. Bara en sån sak som när han blir nersläppt på golvet från trimbordet. Då rusar han in i sovrummet, upp i sängen där han övar huvudstående med efterföljande kullerbyttor. Det ser i alla fall ut som det är vad han sysslar med. När han är färdig ser han otroligt lycklig ut och pälsen spretar åt alla håll och kanter. Sen går vi ut på promenad.
Det är varmt och jag låter Higgins visa ungefär hur han vill gå, om han verkar dra iväg för långt säger jag ifrån med tanke på värmen, men jag har släpat med mig hans vattenflaska ifall att. Higgins traskar på och håller sig i skuggan där det går och han väljer att gå bort mot stora Posten. Till att börja med när vi gick genom parken trodde jag att han skulle kasta sig i gräset och göra sina gräsänglar, men han höll sig ifrån det, så jag tänkte att kanske han hört vad jag sagt åt honom innan vi gick: "Försök behärska dig när vi kommer till en gräsmatta så det inte blir en massa skräp i pälsen. På lördag får du rulla dig i hur mycket gräs du vill!" Strax innan vi är framme vid Posten går vi förbi en gräsmatta som tydligen är helt oemotståndlig eller så har Higgins glömt vad jag sagt åt honom. Han kastar sig ner precis där det nyligen avklippta gräset ligger som tjockast, rullar och slingrar sig ordentligt på den fläcken, reser sig snabbt och pinkar på stängslet bredvid. Yepp, that's my boy...