Första promenaden idag var vi inte ute mer än 10 minuter, Higgins pinnade på först, men så började det gå långsammare och så fick jag en blick som sa att vi nog skulle vända, så då gjorde vi det. Trots att han inte drack mer än ett par slickar vatten igår så lyckades han lyfta på benet och pinka ungefär 23 gånger under den korta promenaden. Man kan ju undra vart det kom ifrån. Vad jag kunde avgöra från vattennivån i skålen hade han inte varit ute och druckit något under natten heller.
Under tiden jag fixade iordning min frukost la sig Higgins precis på min plats vid köksbordet. Där brukar han minsann inte ligga annars, men jag tror han ville påminna mig om att det fortfarande är lite synd om honom. Fast när jag pratade med honom efter att ha fotat bilden så kom han fram och pussade mig på näsan istället så det uppstod ju inte någon konflikt inför min frukostätning! Jag kokade lite ris också eftersom Higgins inte verkade så intresserad av sitt torrfoder. Tänkte att han kanske är lite öm i tandköttet efter tandstensborttagningen. Så när jag åt min frukost så åt Higgins lite ris, några kulor torrfoder och lite yogurt.
Den borttagna hudtumören/vårtan satt ju i nacken på honom, och när vi var ute på vår korta morgonpromenad höll jag stenkoll på halsbandet så att det inte skulle ligga och nöta på stygnen. Det står ju också i hemgångsreglerna att såret ska hållas rent och torrt samt att promenader i blött och smutsigt väder ska undvikas. Jag kom på att jag nog skulle vara tvungen att tänka ut något sätt att skydda området med tanke dels på halsbandet men också eftersom Higgins gärna går in i täta buskar och nosar. Då är det ju lätt hänt att en kvist petar till precis där stygnen sitter. Sen är det ju gräsänglarna... Jag kan ju inte helt undvika att gå på gräs med Higgins, och även om jag brukar se när han är på väg att kasta sig ner så är det inte alltid han gör det så tydligt. Plötsligt ligger han bara där och rullar sig, och att gnida nacken mot marken verkar väl inte speciellt rent om man säger så. Inför en liten kort eftermiddagspromenad kom jag på att jag väl får sätta på honom en snusnäsduk.
Nu tror väl säkert många vi möter att han har fått den på sig för att se cool ut, men det är alltså för att försöka skydda de två stygnen i nacken. Det verkar funka hyfsat bra i alla fall, och halsbandet ligger då inte direkt på nacken. Men det blir nog lite varmt. Tänkte ett tag att jag ju skulle kunna blöta snusnäsduken i kallt vatten så att den också skulle svalka av lite, men så var det ju det där med att hålla såret torrt. Alltså får det bli lite varmt och vi går ju bara korta promenader. Ska förresten leta reda på den röda snusnäsduken som är lite större och enklare att knyta på, och dessutom snyggare till hans svarta päls! Den som syns på bild har små hjärtan i olika blå nyanser och ser lite bebisartad ut måste jag säga.
Min stegstatistik kommer att spricka totalt idag. Efter tre mycket korta promenader är jag bara uppe i drygt 4400 steg. Normala dagar när jag inte jobbar brukar vår första promenad för dagen ge 4500-6000 steg. Som det ser ut nu får jag vara glad om jag kommer upp i 6000 steg på hela dagen!
4 kommentarer:
Hoppas konvalecenten snart är helt återställd.
~Livet i byn
Livet i byn: Sen igår kväll kan man säga att han är tillbaka till sitt normala själv! Får ju fortsätta hålla ögonen på de två stygnen men i övrigt är allt som vanligt! :o)
Skaffe en sele till honom. det är en bra sak. De sliter inte alls lika mycket på nacke och hals.
Han är tuff i sin snusnäsduk alltså...
Synne: Nja, jag är inte så förtjust i selar. Det räcker med hans reflexväst som gör att det blir jättetovor i pälsen.
Skicka en kommentar