Higgins lilla röda

En bild från igår eftermiddag då jag letat fram den röda gamla snusnäsduken till Higgins. I munnen har han sin pipfågel som av någon anledning skulle med ut på promenad. Eller rättare sagt trodde Higgins det skulle hända något vansinnigt intressant, som till exempel en bilfärd. Att han fått för sig det var för att jag råkade svara i telefonen just som vi var på väg att gå ut, och Higgins sammankopplar telefonsamtal strax innan man går ut genom lägenhetsdörren med äventyr. Jag vet inte varför det är så, men han blir helt besatt när man ska iväg med honom då. För att han ska vara besatt på ett lite mer ljudlöst sätt så är det bra att försöka få honom intresserad av någon av sina leksaker. Då tar han oftast en leksak och slutar i alla fall att skälla av glädje. Istället piper han som en galning på sin leksak, men jag inbillar mig att grannarna tycker bättre om lite tystare hysteri.
Det var en något besviken Higgins som till slut insåg att det inte var bilfärd eller något annat äventyr än en promenad som var planerad. Då uppstod ju problemet vad han skulle göra med sin leksak. Han har ju inte för avsikt att bära den hela promenaden, istället brukar han när han släpat med sig en leksak försöka lägga dem på olika ställen i förhoppning att de ska ligga där till nästa gång vi går förbi. Så skulle det ju inte vara, så det slutar alltid med att jag får bära vad det nu är han släpat ut. Nu trodde jag ju inte att den här promenaden skulle bli så lång eftersom han inte visat något större intresse av att gå tidigare under dagen, men han hade förmodligen tröttnat på att vara konvalecent. Det blev en långpromenad av det hela, och jag hade alltså både pipfågel och Higgins vattenflaska att släpa på. Jag som inte gillar att bära med mig saker i onödan! Men det var ju tur att jag hade vattnet i alla fall. Inte för att Higgins drack speciellt mycket, men bara det att ha vatten med sig i fall att. Det är alltid så när det är så här varmt och jag går och släpar på vattenflaskan. Higgins dricker inte så ofta under själva promenaden trots att jag bjuder titt som tätt, men det är en trygghet i att ha det med sig i alla fall. Om inte annat kanske jag blir uttorkad! ;0)

Nu är jag inte så säker på att den röda snusnäsduken är så bra som skydd för att inte halsbandet ska ligga och nöta för mycket direkt mot de två stygnen i nacken. Den åker mer på sniskan hela tiden och jag får stanna och rätta till arrangemanget titt som tätt. Det märktes speciellt på dagens första promenad, så när vi var ute på eftermiddagen hade han den vita snusnäsduken istället. Snackar man Dagens outfit kan man väl säga att Higgins (mattes) val är antingen vit eller röd snusnäsduk! I alla fall några dagar till tills det känns som att de två stygnen inte ska ställa till med något. Som att gå sönder till exempel.