Sommartid var det ja

Det måste vara något mentalt, för varje gång det ska ställas om till sommartid drabbas jag av svårartad trötthet som sen sitter i flera dagar, ibland veckor. Tröttheten kan börja slå till redan några dagar innan klockomställningen, och i fredags var en sån dag. Fast det verkade som om en stor del av mina kollegor drabbats av samma syndrom, så kanske var det något olämpligt i ventilationen på jobbet? Men nu är det alltså sommartid som gäller, och jag tror jag kommit ihåg samtliga klockor och jag tror jag skruvat dem åt rätt håll och jag tror att jag ställt om varje klocka enbart en gång. Jag har haft år då det slutat med att alla klockor i mitt hushåll visat olika tid på grund av diverse anledningar. Någon har jag helt enkelt glömt bort att ställa om, sen har jag ställt om någon annan klocka två gånger och det är alltid någon jag lyckats ställa om åt fel håll. Men i år tror jag att jag klarat av att ställa om alla klockor lika mycket åt samma håll. Fast säker kan man ju aldrig vara. Nu låter det kanske som om jag har väldigt många klockor, men det har jag inte, men det är ju ganska viktigt att till exempel väckarklockor visar rätt tid, i alla fall om man vill vara på jobbet i rätt tid om mornarna. Väckarklockor har jag två stycken och nu har jag dubbelkollat genom att ringa Fröken Ur två gånger så de ska gå rätt.

Jag hade satt Higgins lite fint på den här bron på vår eftermiddagspromenad och tänkte mig en fin bild på de lilla monstret. Nu hade ju han tänkt annorlunda så han reste sig, stack ut tungan och gick fram och gav mig en puss på näsan istället. Det blev alltså bara en suddig bild...