Higgins gör änglar i både snö och gräs. Den här tiden på året blir det av naturliga skäl gräsänglar. Speciellt verkar han föredra att rulla sig när någon gräsmatta är nyklippt, förmodligen för att han tycker det är fint med grässtrån som hänger fast i pälsen. Även om han skakar sig så sitter ju en del strån och annat skräp kvar och trots att jag försöker plocka bort under promenadens gång är det alltid något som följer med hem. När vi kom in efter dagens första promenad fick jag se att han hade något strå precis uppe på ryggen så jag böjde mig framåt för att ta bort det. Då rörde sig stråt, och det var inte på grund av vinddraget. Det var nämligen inget strå utan någon sorts pytteliten larv! Antar att den liftat med Higgins från det buskage min kära hund tyckte behövde en närmare undersökning . . .
Behöver någon en ny näsa är det bara att kontakta mig, jag vet vart det växer nya! Sen undrar jag om det är någon mer än jag som tycker det vore praktiskt om man fick lite färg på sig på en gång, så fort man stack ut näsan i solen? Eller nu är det egentligen inte näsan det vore trevligt att ha lite färg på, utan det är benen som är allt annat än brunbrända. Men jag får väl göra som vanligt: Vara tålmodig! Om man går barbent i solen några dagar så blir det lite färg på benen till slut. Men det vore roligare om det bara kom på en gång!
4 kommentarer:
Jag blir sällan brun så jag håller med, mera färg till folket! ;)
Däremot får vi med MASSOR med grus, pinnar, barr och jag vet inte allt i vovvens päls när vi är ute och går.
Här har jag bränt upp ryggen idag. Satt... en kvart, halvtimme med ryggen mot solen. Sedan satt jag två-tre timmar med nosen mot solen och benen utlagna. Ingen färg på framsidan. Hmpf. Men jag kommer få svårt att sova på rygg i natt. :D Det är underligt hur huden blir så olika bränd, vi talade om det vid maten idag. Pappa blir pepparkaka, mamma och jag får lite färg upptill, minste bror blir pepparkaka light och mellanbror blir räka i ansiktet men annars likblek året om. Likaså maken min, han får färg på underarmar och nacke, men är och förblir för övrigt absolut kritvit. *fniss* Vaderna har jag nog aldrig lyckats få färg på, inte ens på den tiden när man faktiskt försökte få färg. Idag var det lite halvofrivilligt, då jag satt och hjälpte maken med bilfixargrejor. Skugga fanns det ingen så då blev det sitta i solen... ;)
Jädrar så bra! Jag behöver en ny näsa, den gamla är så liten, bullig och det växer hår i den...numera.... :)
Brun blir jag. Endast av brun-utan-sol-krämer. Kjol använder jag på vintern när man kan stoppa vaderna i strumpbyxor och stövlar.
Go´natt!
Malin: Absolut mer färg till folket! Mer gräs, grus och barr behöver jag inte... ;)
Jenny: Men det är ju typiskt att bränna sig, sånt händer alltid när det är halvofrivilligt. Hoppas det inte gjorde alltför ont! Sen är det verkligen konstigt hur olika folk blir "färglagda"...
Bia: Jag kan skicka en näsa till dig, tar med mig Higgins förbi där på promenad senare! ;)
På vintern använder jag i princip aldrig kjol, då fryser man ju om rumpan! :D
Skicka en kommentar