I min lilla lilla värld av blommor

Rubriken på inlägget är alltså en sång som var med i filmen "Rännstensungar", och eftersom jag tänkte visa en bild på hur min blommande clivia såg ut för ett par dagar sedan tyckte jag att det var en passande rubrik.

Nu har jag inte sett efter hur den ser ut idag, men den kan blomma ett tag till tycker jag.

Som alla fredagsförmiddagar under den här sommaren så ägnade jag förmiddagen idag åt att rensa rabatter vid Rademachersmedjorna, och det är ju också passande att berätta om med tanke på rubriken. Idag ägnade jag mig åt att rensa i en rosenrabatt. Väldigt taggiga rosor dessutom, och rätt vildvuxna tycker jag att de var också. Jag roade mig med att grovrensa själva rabatten, och det var ju förenat med livsfara risk att fastna i rosorna vilket var precis vad jag gjorde också. Flera gånger. Då var jag riktigt glad att jag hade tagit på mig den tröja i funktionsmaterial som jag fått att arbeta i. Först tänkte jag inte ta den eftersom min solbränna redan är rätt lustigt utformad så jag tyckte det vore bättre om jag använde något av de linnen jag har ränder efter sen tidigare. Men så tyckte jag det kunde vara intressant att prova nya tröjan. Den satt inte ivägen när jag fastnade bland rosorna. Eller det var kanske det den gjorde, hade jag inte haft tröjan hade rostaggarna troligtvis skrapat upp rygg och axlar på mig rejält.

Tröjan är alltså i någon sorts funktionsmaterial som gör att den andas, och kläder som andas tycker jag är om inte läskiga så i alla fall lite märkliga. Jag kan liksom inte låta bli att undra var lungorna sitter.

Ett tag när jag rensade blev jag uttittad av en busslast tyska turister. Några av dem var säkert passionerade trädgårdsodlare för de var ett gäng som stod extra länge och till och med var fram och petade på plantorna. Men jag rensade glatt på och försökte se ut som jag visste precis vad jag höll på med. Det står ju dessutom Eskilstuna stadsmuseum på ryggen av tröjan, så jag såg säkert väldigt proffsig ut. Jag hade också lite olika arbetsredskap som sekatör, liten planteringsspade, en räfsa, en mojäng som man luckrar jorden med och en som man petar upp maskrosor med utspridda omkring mig vilket helt säkert förstärkte intrycket av att jag är en kvinna som vet vad jag håller på med när det kommer till rosenrabatter.

Imorgon är jag ledig, och sen på söndag är det café-tjänstgöring igen på Lagersbergs säteri.