Ibland får jag för mig att jag inte vill läsa böcker bara för att "alla andra" läser dem och det skrivs och pratas om dem överallt. Millenniumtrilogin är ett exempel som jag till slut ändå läste och tyckte var bra. Ett annat exempel är den här boken, "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini. Alla pratade om den och verkade ha läst den och då fick jag alltså för mig att jag inte skulle läsa den. Men så för ett tag sen frågade mamma om jag ville låna den av henne, och då tänkte jag att jag kunde ju lika gärna göra det.
Nu är det några veckor sen jag läste den, och jag blev positivt överraskad precis som jag blivit flera gånger tidigare av böcker jag fått för mig att jag inte vill läsa. Eftersom "alla" väl redan läst boken behöver jag kanske inte gå in så mycket på handlingen, men boken utspelar sig alltså i Afghanistan, till största delen i Kabul. Huvudpersonerna i boken är två kvinnor, Mariam och Laila. Mariam som vid 15 års ålder gifts bort med den 30 år äldre Rashid, och äktenskapet blir alla annat än kärleksfyllt. Omkring 20 år senare tar sig Rashid ytterligare en hustru, Laila som nyligen förlorat sina föräldrar i en bombattack.
Till en början kommer inte Mariam och Laila speciellt bra överens, men det ändras när Laila griper in vid ett tillfälle då Rashid ännu en gång misshandlar Mariam. Från den stunden kan man väl säga att de båda kvinnorna finner varandra vilket hjälper dem båda att uthärda sin tillvaro. De kommer från olika världar, Mariam uppväxt som oäkting tillsammans med sin mamma i en stad vid namn Herat. Laila är uppväxt i Kabul och mer västorienterad, men hon och Mariam finner alltså varandra ändå.
Afghanistan har länge varit krigshärjat, och boken tar upp oroligheter från 1970-talet, kommunisttiden, åren då Sovjet ockuperade landet, striderna mellan olika krigsherrar, talibaner och till slut kriget mot terrorn. Man får ju komma ihåg att det är en skönlitterär bok så i boken skildras det ju på ett sånt vis. Blir man nyfiken på att veta mer är det ju bara att läsa faktaböcker om landet.
8 kommentarer:
Verkar intressant. Dessutom nämner du en sak som intresserar mig, månggifte MÅSTE inte vara negativt. Jag har läst böcker tidigare där kvinnor känner ett stöd i att de är flera. Självklart i en annan typ av samhälle än vad vi har, men att läsa sådant gör att jag vidgar mina vyer.
Em: I den här boken borde det inte varit något gifte alls tycker jag, men då hade det ju inte blivit någon intressant handling i boken!
Skönlitteratur kan ibland vara bra sätt att få en insikt i andra förhållanden och få en att vilja lära sig mer om något man kanske inte ens funderat på tidigare.
Jag har den boken, men har inte läst den än. Jag är som du, vägrar läsa sånt man "ska" läsa. Inte bara det, jag försvarar människor som ingen gillar och vägrar lyda om någon säger åt mig vad jag ska göra. Men nu kan jag nog läsa den där boken jag också. Den verkar bra.
Gun: Hahaha! Du verkar precis lika obstinat som mig! Helst gör jag precis tvärt om vad folk säger åt mig! :D
Härligt. Ska nog läsa den. Haft den i hyllan i över ett år men inte kommit mig för, haha. Får väl ta o läsa den snart... :) När jag läst alla andra böcker som har högre prio... :D
Jenny: Ibland köper man ju böcker som det tar ett tag innan man tar tag i. Hade jag inte fått låna den här hade jag nog aldrig läst den... :)
Jag har inte läst den! Den står på min "vill läsa"-lista, även om alla har läst den.. Jag är nämligen som du, jag vill inte läsa böcker som "alla andra" tjatar om ;-) Därför har jag inte läst Milennium-triologin (och tänker inte göra det heller) eller nåt öht av tex Jan Guillo :-D
Men den här ska jag läsa, för jag tyckte verkligen om Flyga Drake och det är alltid kul när man hittar en författare man gillar.
Wannabe: Jag har läst hela Guillous Coq Rouge-serie, den står i bokhyllan, men inte exempelvis Ondskan eller någon av Arn-böckerna. Men jag har förstås inte läst Flyga drake!
Skicka en kommentar