Snurrigt värre blev nästan hjärnskakning

Ni som har hund är säkert bekanta med fenomenet att hunden man är ute med kan ha lite besvärligt att bestämma sig exakt var bästa platsen är för att lägga en hög. Igår kväll kom Higgins och jag kom gående nerifrån i bild sett, här illustrerat av det blå strecket. När vi kom upp till det torra gräset vid lyktstolpen kom Higgins på att där någonstans var nog bästa platsen att göra sig av med tarminnehållet. Men innan han hittade den perfekta platsen vimsade han runt lite fram och tillbaka - fortfarande illustrerat av det blå strecket. 

Till slut satte han sig och la sin hög varvid jag lirkade fram en bajspåse ur den lilla väskan som sitter på kopplet och så böjde jag mig ner och plockade upp högen. Higgins hade då redan börjat gå lite, denna gång illustrerat av grönt streck. Han gick alltså liksom runt stolpen, och samtidigt som jag halvt om halvt höll ögonen på påsen jag höll på att knyta ihop rätade jag upp mig och började gå. Då sa det "pang" och jag började se stjärnor och inbillade mig att jag fick en lätt hjärnskakning. Jag hade gått rätt in i den fåniga lilla röda skylten som sitter i lagom slå-i-huvudet-höjd-om-du-kommer-för-nära. (För att ni helt säkert ska se den dumma skylten är den inringad av gula pilar.)

Snabbt kände jag efter ifall jag slagit hål på pannan, jag slog i uppe vid hårfästet ganska nära höger tinning. Jag fick inget blod på handen så jag fortsatte promenaden men attans vad det gjorde ont! När vi kom hem knappt en timme senare dunkade det fortfarande i pannan, och jag kunde se en liten bula men som tur var inga andra synliga skador. Idag är det ömt men som tur var så har det inte blivit något blåmärke i alla fall. 

Ifall någon undrar vad det är för tegelbyggnad som är rätt ful och nästan helt dold av mina gula ditritade pilar så är det Myntverket där man tidigare tillverkade alla våra svenska mynt. Men, om jag inte helt misstar mig tillverkas de sen ett par år tillbaka i Finland.