2009-04-04

Björnar

Godisslöseriet från igår satt kvar på fönstret så jag gav mig på att försöka dokumentera det igen.
Att fota gelebjörnar som sitter på fönsterrutor är inte det enklaste, och bättre än så här kan i alla fall inte jag få till det. Sen ser man ju vad jag hade bakom ryggen också.

Min stegräknare verkar ha glömt sin uppgift. Den har förmodligen läst någonstans att rekord i till exempel gång slås genom så låga siffror som möjligt. Vad stegräknaren tycks ha glömt bort är att som stegräknare ska den samla ihop så höga siffror som möjligt. Hade den varit ett tidtagarur hade ju saken varit i ett annat läge. Seniliteten den drabbats av har hållit på en dryg vecka nu, och det är ju något irriterande, då stämmer ju inte min statistik jag fört sen i juli förra året! Det blir ju lite lustigt när till exempel promenaden jag tar med Higgins på vardagsmornarna innan jag lämnar honom hos mina föräldrar plötsligt bara är drygt 200 steg. Tidigare har den varit någonstans mellan 1200-1700 steg. Första promenaden borde ha legat på 6000-7000 steg men landade på drygt 4000. Det kan ju förstås vara så att jag utan att märka det börjat ta extremt stora kliv, men jag tror inte det. Imorgon ska jag testa och byta batteri för att se om det har någon inverkan eller om den bara blivit trött och känner sig utsliten.

3 kommentarer:

Livet i byn sa...

Ha-ha tänk om någon ser dig smyga omkring och fota godisbjörnar ;0) Lätt blir du tagen för en aningens udda person...jag fick en så rolig bild i mitt huvud ;0)

~Livet i byn

Anne sa...

Hmmm.... du verkar gå en hel del, den kanske är trött och sliten precis som du säger. Pensionsdags? Nu ska jag ta och lägga in en länk till denna eminenta blogg - till slut :)
Och hälsa Higgins och tacka, Zorro blev så glad!

Yvonnes bärbara blogg sa...

Livet i byn: Kan ju säga att det var liiiite pinsamt att stå dår och fota, huset ligger precis vid gatan! Jag tycker ju vanligtvis att det är lite halvskämmigt att fota när folk ser! ;0) De är ju tur att ingen bor i huset, men då hade jag nog inte ens tagit upp kameran.

Anne: Möjligen blev stegräknaren lite rädd att bli utbytt, för den verkar ha skött sig på dagens första promenad!