Om man ska förklara något för någon är det bra om den man pratar förstår vad eller hur man menar. Samma sak om man frågar efter något, då är det lättare om man ger så mycket information man kan om det man vill veta. (Om det nu inte är en väldigt precis fråga som när någon undrar vad klockan är.) I mitt jobb till exempel ingår att svara på frågor från allmänheten om sånt som rör bildarkivet och pappersarkivet. "Har ni någon bild på det hus min farmors affär låg i? Huset låg på en gata i stan och det låg mitt emellan två andra hus."
När jag får en sån fråga är det ju väldigt svårt att kunna ge ett vettigt svar, jag vet ju inte ens vart jag ska börja leta! I arkivet finns omkring 300 000 bilder, och det finns massor av bilder på hus som ligger på en gata i stan mitt emellan två andra hus. Chansen att jag ska hitta en bild på rätt hus är ganska minimal med andra ord. Men om jag istället får en fråga där man antingen vet en gatuadress, till exempel Kungsgatan 22, eller ett kvartersnamn som till exempel Nithammaren så underlättas sökandet enormt.
Att man lättare får svar eller förståelse för vad man frågar eller pratar om är jag alltså fullt medveten om. Då kan man ju undra varför jag ibland ger helt obegripliga förklaringar och ledtrådar i samtal med kompisar, kollegor och familj. Som till exempel idag när en kollega ringde på grund av anledning. När vi klarat av arbetsdelen av samtalet kom vi in på film. Min kollega förstod inte vad jag pratade om när jag sa "jamen den där filmen vad-den-nu-heter med militärerna i skogen". På något vis var det helt glasklart för mig vilken film jag menade när jag gav min beskrivning. Inte för att jag sett filmen och egentligen vet jag inte så mycket vad den handlar om. Men jag har ju sett omslaget! Där är det några militärklädda karlar. Och vad vet jag, kanske är de i skogen, eller kanske något annat ställe där det finns träd?! Dessutom, min kollega hade ju sett filmen i fråga och borde ju förstå på en gång vilken jag menade. Men jag fick förstås ett frågande "ehh, militärerna i skogen???" till svar vilket ju inte var helt oväntat när jag hunnit höra vad jag själv sa. Efter ytterligare några förvirrade förklaringar från min sida kom kollegan på att jag naturligtvis pratade om Tropic Thunder. Den handlar om några skådespelare som spelar militärer och de är i någon djungel. Klart som korvspad alltså: Filmen om militärerna i skogen!
2 kommentarer:
Hi hi... visst kan det vara så! Det finns ju ett ordspråk; som man frågar får man svar - så sant!
Klickerträning är riktigt kul och man kan träna lite vad som helst, att jag just nu har valt kontakt är att jag vill få Zorro att tycka att jag är hur kul som helst så att jag kanske, kanske kan ha honom lös i skogen framöver!
Ha en skön kväll.
Kontaktövningar brukar vara skojiga, men visst är det svårt ibland att vara roligare och intressantare än omgivningen!
Skicka en kommentar