Viktigt till en viss gräns

Ibland anser Higgins att det är av yttersta vikt att någon av hans leksaker får följa med när vi ska ut på promenad. Igår kväll var det en av bollarnas tur. Han tycker naturligtvis inte det är roligt att bära leksakerna hela promenaderna. Har man en boll, en pipfågel, en stor groda eller något annat i munnen går det ju inte att följa alla otroligt intressanta spår som andra hundar lämnat efter sig när de gått förbi. Han brukar då lite diskret försöka lägga medföljande leksak i någon plantering eller vid en husvägg. Ibland släpper han dem precis utanför porten. Med andra ord, han släpar ut saker och lägger var som helst och sen blir det jag som får bära hem grejerna. Igår gick det i alla fall bra att bära bollen över gatan, men sen var det visst någonting spännande som fångade hans luktsinne och då petade han in den i en buske. Resten av promenaden gick jag alltså runt och såg ut som om jag hade en böld på höger sida av magen. Mjuka bollar med pip i tar plats.