Har läst om att många just nu läser en bok som heter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Jag har inte läst den än, och vet inte om jag kommer att göra det heller, men det är visst inte bara i böckernas värld hundraåringar försvinner. I Japan har det försvunnit 200 hundraåringar. Vissa av dem har varit försvunna i 50 år, och någon har varit död sen 1960-talet. Låter lite om att japanska myndigheter kanske borde se över sina rutiner lite. Det är ju inte bra om man tappar bort en massa folk...
En annan gammal man som kanske saknades just när han försvann men som sen glömdes bort och förvånade många när han till slut hittades igen är ismannen Ötzi. Han återfanns 1991 efter att ha varit försvunnen i över 5000 år. Nu har forskare undersökt hans DNA och håller på att leta upp hans släktingar. Som vanligt tycker jag det är helt fascinerande hur man kan ta reda på såna saker efter så lång tid. Nu är det ju förstås inte så att eventuellt upphittade släktingar kommer att ärva gods, gårdar och massor av pengar, utan det blir ett sätt för forskare att ta reda på mer om ärftliga sjukdomar.
8 kommentarer:
Ja visst är det otroligt vad mycket dom kan göra nu för tiden med en lite hårtuss eller benbit mm. Jag är för DNA register,tänk vad många skummisar dom hade kunnat gripa då.
Jag tycker också sånt är otroligt intressant. Hoppas de hittar släktingarna.
Livsnjutaren: Med lite DNA kan man ta reda på mycket!
Gun: Tänk om de ringer oss och säger att vi är släkt med honom! :D
Det är lite spännande att tänka sig men också en smula obehagligt. Skumt!
Här upptäcker dom då och då folk som har sina gamla mammor och pappor undanstoppade nånstans för att kunna fortsätta att plocka ut deras pension...
Selma: DNA spännande, försvunna människor obehagligt.
Helena: Det verkar onekligen lite obehagligt. Kanske är inte uttrycket om "lik i garderoben" bara ett uttryck...
Jag lyssnade nyligen färdigt på hundraåringen som försvann :)
Är ju talboksberoende....det blir för tråkigt att sitta och jobba med polering och slipning och så annars.
Jag gillade boken. Humorn är lite sådär torrskoj :)
Renathe: Då kanske jag ska läsa boken sen någon gång. Talböcker har jag inte kommit in i, men det måste vara perfekt för dig!
Skicka en kommentar