När det var dags att ge sig ut på eftermiddagspromenad roade sig Higgins först med att stå på huvudet i min säng samt att bädda om, sen tyckte han att det var läge att ha grodan med sig ut på promenad.
Jag var väl inte sådär jätteimponerad av att just grodan skulle med eftersom jag visste hur det skulle bli. Higgins bär aldrig något en hel promenad som jag berättade här, och grodan går inte ner i jackfickan.
Men grodan har långa armar, så den fick hålla sig fast i öglan på kopplet och hålla reda på väskan med bajspåsar.
Grodan tyckte det var fint med de rödfärgade bladen på klätterväxten som klänger runt på det här stängslet och sa åt mig att ta en bild, så då gjorde jag det. Även uppstoppade leksaksgrodor har en vilja nämligen.
5 kommentarer:
Vilken söt liten groda.
Klart grodor också ska få gå på promenad... ! :)
Frunatmaken: Jo, den är rätt söt.
Jenny: De ska tydligen det. ;0)
Du är fantastisk som förstår både hundars och tyggrodors språk! Ni är för söta, alla tre!
Bia: Efter 10 års träning vore det väl konstigt annars! :D
Skicka en kommentar