2010-12-31

Religiös (365 av 365)

Direkt religiös är jag väl inte, men alltid när jag är ute och kör bil har jag mitt skyddshelgon med mig. Det är Sankt Christoffer som är skyddshelgon för bland annat bilister och resande överhuvud taget, och jag har haft honom hängande ihop med bilnyckeln de senaste dryga 17 åren. Jag fick min Sankt Christoffer av en god vän som gick bort i början av året. Oftast framställs Sankt Christoffer som en äldre man med en vandringsstav i handen bärandes Jesusbarnet på sina axlar över en flod, ibland framställs han också med ett hundhuvud.

Enligt sägnen var Christoffer - eller Rebrobus som han hette innan han döptes - en mycket storvuxen man med ett skrämmande utseende som ville tjäna den mäktigaste kungen i världen. När han märkte att kungen han tjänade var rädd för djävulen tänkte han att den onde måste vara ännu mäktigare och beslöt att tjäna honom istället. Men så märkte han att den som utgav sig för att vara den onde var rädd för Kristus och ville då tjäna honom då Kristus måste vara mäktigast i världen.

För att ta reda på hur han skulle tjäna Kristus började han fråga människor hur han bäst skulle göra det. Han träffade då på en eremit som föreslog att Rebrobus med sin storlek skulle kunna hjälpa människor att ta sig över en svåröverkomlig flod som låg i närheten. Rebrobus gjorde som eremiten sa, och en dag kom ett litet barn och bad om hjälp att ta sig över floden. Rebrobus lyfte upp barnet på sina axlar och började gå över floden. Under tiden han gick över började barnet kännas tyngre och tyngre, det var som att bära hela världen på sina axlar och Rebrobus kunde knappt ta sig över. När han till slut kom över på andra sidan med barnet frågade han vem barnet var. Barnet svarade att han var Kristus och att Rebrobus just burit världens alla synder på sina axlar. Det sägs att Rebrobus döptes av Jesus och fick då namnet Christoffer, och sen dess är han alltså skyddshelgon för männsikor som är ute och reser.


Det var allstå min sista bild i fotoutmaningen "365 foton 2010" och jag klarade faktiskt hela utmaningen. Tjugosex egna teman har jag tagit till, och ibland har vissa teman fått en rätt långsökt tolkning, men kul har det varit. Så roligt att jag beslutat att anta umaningen ännu ett år. Det blir alltså "365 foton 2011" från och med imorgon. Mer om det i ett senare inlägg, nu ska jag ta mig an dammråttorna i lägenheten.

5 kommentarer:

Göran sa...

Grattis!

Jag förstår inte hur du orkat med den här utmaningen. Jag skulle max klara en vecka. :-)

Gott Nytt År!

Jenny sa...

Klokt, vi har inget helgon i bilen, det kanske man borde ha, just in case. :)
Nu får internettet vila lite, fotat massor senaste dagarna och bloggat och haft mig och nu tänker jag gå och vila inför nyårsnatten - så jag passar på att säga - vi hörs nästa år! :)

Helena sa...

Grattis!
Så bra vi är :o)

Örjan sa...

Gratulerar till slutförandet.
Har fascinerats av din personliga tolkning av många teman.Och de fina bilderna.
Därför har jag alltid varit nyfiken på att öppna din blogg. Vilken ny tolkning är idag aktuell.

Ser med förväntan fram emot dina fotografier under 2011.
Gott Nytt År!

Yvonnes bärbara blogg sa...

Göran: Tack! Med envishet brukar man klara det mesta.

Jenny: Man vet aldrig när ett helgon kan göra nytta. :0)

Helena: Visst är vi bra! ;0)

Örjan: Tack! De personliga tolkningarna kommer att fortsätta misstänker jag. Välkommen tillbaka till fortsättningen!