2009-02-21

Svårt att förstå


Här är till vänster är orsaken till att jag nästan förfrös min högra hand i torsdags när jag var flexledig och gick eftermiddagspromenad med Higgins. Det var som jag skrev bara -5 grader, men kändes fruktansvärt mycket kallare. När vi gick förbi de här relativt nya husen - tror det var inflyttning i somras/höstas - så tyckte jag att jag ville föreviga dem. Jag kallar dem för nonstophusen eftersom de små runda olikfärgade fönstrena mitt på byggnaden påminner mig om just nonstop. Alltså såna små karameller om nu någon inte riktigt hänger med i min tankegång. Det blev bara den här bilden, för jag kände direkt att jag inte klarade att vara utan vante längre än så, och att fota med tumvantar på är inte min starkaste gren. Inte för att min kamera är speciellt avancerad, men det är ju inte världens största knappar på en kompaktkamera. Husen ligger kanske lite trist precis bredvid en ganska väl trafikerad gata, men det är utsikt över ån som är precis bredvid, och som det ser ut så är det en fin innergård. Men jag vet inte om det är genomgångslägenheter så att de som bor där har utsikt åt bägge håll eller om det är antingen innergård eller å-utsikt som gäller.

Imorse var vi ute ovanligt tidigt för att vara lördag och ledig dag, redan klockan 8.30 gav vi oss ut på promenad i solen. Det var omkring -8 grader men jag frös inte alls som jag gjorde i torsdags eftermiddag. Ändå hade jag ungefär lika mycket på mig imorse som jag hade då, enda skillnaden var väl att jag hade dubbla vantar, men när jag tog av mig dem några gånger för att fota så kändes händerna inte ens i närheten av att vara stelfrusna! Solen sken och när vi kom hem visade stegräknaren att vi gått 5,83 kilometer. Jag fick ju min stegräknare i somras när jag fyllde år, och sen har jag utvecklat en mani vad gäller den! Jag har haft den på mig dagligen, och jag för statistik över hur många steg jag tar och hur många kilometer jag går varje dag. Enda anledningen är att jag tycker det är kul och jag har inga som helst mål med det hela. Några gånger har det hänt att jag glömt att flytta räknaren om jag bytt om och några gånger har jag lyckats komma åt återställningen av misstag. Såna dagar blir jag lite småsur för då stämmer ju inte min statistik!! Det kan ju saknas mängder av steg då!! Men trots såna missöden så ligger visar mina siffror att jag går i snitt 27-28 mil i månaden. Det är bara att konstatera, att om jag inte hade Higgins skulle jag inte komma upp i många steg alls.
Nu är det förresten dags att gå ut på en promenad igen innan man kan slå sig ner i soffan och slappa.

**Edit: När jag skrev rubriken hade jag tänkt ut något helt annat jag skulle skriva om, men det glömde jag bort när jag väl kom igång. Men jag låter rubriken vara, alltid förvirrar den någon...


3 kommentarer:

Ingrid sa...

Häligt att kunna följa er, namnet på bloggen hade nog bara du kunnat komma på ha-ha!!

~Livet i byn

Ingrid sa...

Jag blev din förta prenumerant på Bloglovin, härligt :0)

~Livet i byn

Yvonne L sa...

Jag var ju tvungen att komma på ett namn jag kunde komma ihåg! ;0)

Välkommen som prenumerant! Det hade jag nog inte fattat än att man kunde göra, ibland tänker jag ju inte hela vägen...