2013-03-08

Konvalecent igen


Det gick väldigt smidigt igår på Strömsholms djursjukhus då vi hade tid för koll av Higgins knölar, speciellt den vid svansroten som börjat blöda och toka sig. Jag var vaken några gånger även natten till igår och hörde Higgins slicka och verka orolig, och när jag gick upp och kollade blödde svansrotsknölen igen. Det var med andra ord blodspår både här och där i lägenheten igår morse. 

Väl på Strömsholm så kom vi snabbt in till en väldigt rar och trevlig veterinär, och hon hade nog hamnat högt på Higgins lista över trevliga främlingar. Han är inte en cocker som alla andra och är inte översvallande när han träffar nya människor, men Barbara som vi träffade igår hade nog legat bra till om hon nu bara inte hade petat på hans rumpa. Han lät henne undersöka, han förstod nog att hon gjorde det för hans eget bästa, men han var ju inte översvallande glad. Gladast blev han nog när hon lovade att ingen stor manlig veterinär skulle få komma honom nära. Han gillar nämligen inte manliga veterinärer...

Higgins fick vara kvar på Strömsholm och vi fick veta att om inget akutfall kom in under dagen skulle han opereras igår, och så blev det också. Jag fick ett samtal på eftermiddagen från veterinären som utfört operationen om att allt gått bra och att vi skulle få hämta hem honom så länge vi inte kom före klockan 18. När hon ringde hade han precis börjat vakna. Prover på de bortskurna knölarna skulle skickas för undersökning så när svaren på det kommer blir jag kontaktad. Jag jobbade kväll igår, så vi åkte mot Strömsholm när jag slutat jobba och var där strax innan 20.

Efter att ha läst igenom hemgångsråden och betalat det som inte försäkringen tog fick vi sitta och vänta på att Higgins skulle komma. Efter ett tag kom en liten kille med tratt och trots allt en viftande svans. Han var glad att se oss och vi var glada att se honom. Tratten tog vi bort innan vi satte på vårt eget koppel för att han skulle få lite lättare att röra sig. Han ser inte alltför vacker ut måste jag ju säga, han var inte speciellt välfriserad innan, men nu ser han verkligen inte klok ut, men pälsen växer ut igen. På höger sida av halsen är ett ganska stort område helt rakat och det finns stygn där, och hur det ser ut bak i rumpan syns lite på bilden ovan. Det är rakat mest på vänster sida av svansen, och en liten bit upp på svansen så han ser lite ut som en skabbräv....

Higgins hade en relativt lugn natt, jag vaknade några gånger och kollade hur det var med honom, ett par gånger vaknade jag av att han hoppade upp bredvid mig i sängen och sen när han skulle ner. Han ska inte överanstränga sig och det där med hoppandet är väl inte helt bra, speciellt inte ner för det blir ett rätt hårt nedslag. Imorse var han lite ynklig först, och gick och la sig på dörrmattan som ni såg i förra inlägget. Sen ville han inte dricka vatten och han var inte intresserad av mat som för tillfället får vara kokt fisk och ris enligt rekommendation från veterinären då hans mat måste vara lättsmält, han kan ha lite problem ett tag framöver att bajsa nämligen. Han ville inte ha ost heller, så jag fick inte i honom hans livsviktiga medicin. Jag beslöt att vänta ett tag ändå, för han verkade ändå pigg när jag tog ut honom för att kissa, men det fick ju bara bli en kort tur, typ runt hörnet och tillbaka igen. När vi kom in ville han fortfarande inte dricka och visade inget intresse för osten så jag funderade lite till när jag började äta frukost. Då kom jag på att han kanske skulle tycka det var roligt med besök så jag ringde mina föräldrar som ändå sagt att de skulle komma och se hur han mådde för att be dem komma och muntra upp patienten. 

Efter ett tag kom de över med världens bästa grej. Blodpudding! Mamma hade skurit små bitar som hon hade i en liten burk, och när Higgins fick känna doften av det piggnade han till direkt. Han fick ett par bitar innan jag sa stopp för jag ville prova att peta in medicin i en bit. Hans för dagen högre dos av kortison slank lätt ner med hjälp av blodpudding, så då testade jag att ta fram osten och lindade in hans Florinef-tabletter som är väldigt viktigt att han som Addisons-sjuk får i sig. Inga problem det heller. Då lindade jag in den halva jättestora penicillintabletten han ska ha på morgonen i en annan ostskiva och den slank också ner. Sen tuggade han i sig lite ris och fisk också av bara farten. Tydligen sattes matlusten igång av blodpuddingen så det behövde inte bli något samtal till veterinären. 

Sen dess har han fått en liten portion ris och fisk, nästa dos av penicillin och ett par blodpuddingsbitar, och han har druckit vatten självmant. Vilar mycket gör han förstås men självklart lägger han sig inte på de filtar, kuddar och handdukar jag lagt på strategiska ställen utan han lägger sig på hårda golvet. Någon gång ibland går han in och hoppar upp och lägger sig i sängen men då har han ju ingen koll på vad jag gör. En kort biltur har vi varit ute på också, meningen var att han och jag skulle ut och gå men troligen hade han hört att Niclas skulle åka iväg och hämta ett paket så han vägrade gå när vi kom ut på gatan. Jag trodde han var trött men när vi kom in i porten igen var Niclas precis på väg ut i garaget och dit ville Higgins också följa med. Det blev en kort promenad när vi kom hem istället. Nu är vi rätt trötta allesammans här hemma så vi sitter/ligger och degar på lite olika platser i lägenheten. Vad vi alla väntar på är att Higgins päls ska växa ut igen och att läkningen av såren ska gå bra. 

Higgins ska ta det lugnt i 10-12 dagar framåt, inga stora ansträngningar och så ska vi hålla noga koll på hur såren ser ut. Det ska tvättas med koksaltlösning på områdena runt operationsärren, och speciellt viktigt är förstås att vi håller koll på bakdelen där ju såret sitter väldigt tokigt till. Vi hoppas på torrt soligt väder eftersom han helst inte ska rastas i blött och smutsigt väder som det står på hemgångsrapporten. Stygnen ska tas bort också inom 10-12 dagar, och det ska vi kunna göra på veterinärkliniken här i stan. 

7 kommentarer:

Anki sa...

Så skönt att knölarna är borta och att det har gått bra. Det tar nog ett par dagar för honom att piggna till - stackars Higgins... Det är jobbigt när våra fyrbenta familjemedlemmar inte mår bra - man är hellre sjuk själv...
Hoppas på ett snabbt tillfrisknande...
Ha det gott!

Jenny sa...

Stackars Higgins! Hoppas han fortsätter piggna till sig snabbt och rapporten av knölarna inte visar något illa. Kram på er allihop!

Yvonne E sa...

Anki: Idag är han pigg och vill gärna gå långt, blir lite sur när han inte får. Svårt för honom att förstå att han måste ta det lite lugnt.

Yvonne E sa...

Jenny: Nu har han ju piggnat till och är i princip som vanligt igen. Bortsett då från babianrumpan... ;-)

Rudi sa...

Babianrumpa har jag också haft fast en annan sort som man inte måste tråckla ihop utan klämma på. Hoppas din rumpa blir snyggast i stan snart! Sen är det attans smart att vänta ut blodpuddingen innan man hugger in på fisken. Krya på dig kompis!

Pysselfarmor sa...

Så skönt att läsa att allt har gått bra och att det säkert "ordnar sig" för Higgins.

Renathe Schneider sa...

Plutten <3 Hoppas det inte kliar där vid stygnen och av att det är rakat!