Körning

Idag på väg hem från veckohandlingen hamnade jag bakom en bilist som körde väldigt sakta, det gick knappt 30 där det var 50. Hemskt irriterande! Jag åkte bakom en stund och muttrade ilsket om sölkorvar ute på vägen. Sen kom jag att tänka på min lillasyster. Hon tog körkort för sisådär 20 år sen men sen dess har hon knappt kört något. Sitt körkort har hon mest haft som id-kort, något som jag påpekat så fort jag kunnat. Men min syster har ryckt på axlarna och sagt att hon ändå inte tycker om att köra bil och att hon ofta undrat varför hon ens brydde sig om att ta körkort. Jag som verkligen tycker om att köra bil har haft lite svårt att förstå varför man har ett körkort utan att vilja köra,

Sen snart två veckor tillbaka är min syster ägare till sin första egna bil, något som hon och hennes man diskuterat under en längre tid innan köpet genomfördes. Vi övriga i familjen blev förstås väldigt överraskade, men tycker väl samtidigt att det verkligen är på tiden att syrran börjar köra! Efter att knappt kört något under alla år hon haft körkort så tränar min syster på körningen, och vad jag förstår så går det riktigt bra. Jag har via mail sagt åt henne att ta det lugnt och inte låta sig stressas av sura medtrafikanter.

Idag betedde jag mig lite som såna där sura medtrafikanter som jag sagt åt syrran att inte bry sig om. Fast det enda jag gjorde var att muttra ilsket för mig själv, jag körde inte upp och la mig precis i bakändan på den långsamkörande bilen. Från och med nu har jag lovat mig själv att jag ska försöka att inte bli irriterad på folk som kör sakta. Även om det inte är min syster jag ligger bakom så kan det vara någon som precis som hon inte kört på många år. För att då bli en säker bilförare hjälps man inte av medtrafikanter som stressar en.