Min snart 12-årige Higgins fick ju i somras diagnosen Addisons sjukdom och medicineras varje dag.
Samtliga inlägg om kontroller, återbesök och annat hittar du om du klickar på hans bild i kolumnen till höger eller klicka här .
Nu är det ju så att när medicindosen är i balans är en hund med sjukdomen Addisons precis som en hund utan sjukdomen. För tillfället verkar medicinen vara i balans, vi ska på återkontroll inom ett par veckor igen för att se om även levervärdena stabiliserat sig. Igår hade Higgins mycket att göra när vi var och besökte torpet. Det var ju en del att hålla koll på, hussen i familjen körde runt i traktorn och petade undan stenar och började jämna till sönderkörda vägen och matten gick runt och petade ner frön och diverse lökar i jorden.
Higgins var väldigt intresserad av traktorn, lite nyfiken på att åka med men ändå inte...
...sen sprang han för att kolla vad matten höll på med och ibland kom han även på inkallning när matten tyckte han var för nära traktorn.
Sen var han ju tvungen att skutta runt, skälla, kasta sig på gräset och rulla runt...
...och så var man ju tvungen att kolla traktorn igen.
Att stå och smyga bakom någon buske kunde man ju också göra...
...innan man faktiskt kom på mattes inkallning och sprang helt ur fokus ivrigt skällande...
...innan man i ett obevakat ögonblick sprang ner till bron för en liten utflykt på egen hand och sen såg väldigt förvånad ut över att ha blivit upptäckt.
Väl tillbaka där matten tyckte man skulle vara var man tvungen att kasta sig ner på gräsmattan, skälla och rulla runt några varv...
... och emellanåt låg man faktiskt helt stilla och framför allt tyst och spanade efter de där vilda uteliggardjuren som spritt sin doft över hela torptomten. Sen började allt om från början igen. Väl hemma var det borstning på schemat för att få bort alla spår av mossa, gräs, grankvistar, spindlar och fästingar för att anpassa sig till den vanliga vardagslunken som stadshund.
10 kommentarer:
Förstår att Higgins trivs på landet:)Så härligt att bara få vara!
susmar64: Jo, han hade en bra dag men vi tyckte nog han kunde ha det bra lite tystare. ;0)
Härligt att se honom så pigg - underbara bilder!
Han verkar verkligen trivas där. Det är han värd.
Slapp han bada? Tjoohooo lyckliga Higgins :o)
Söta Higgins han blir nästan som korna som släpps ut på våren...fast nu får det heta Higginssläpp....han verkar ju kry och rask - puss på nosen från mig!
Vad härlig han verkar vara din Higgins. Jag tror att han och Anka delar mycket saker mer än att de är äldre. Rullningar är ju det bästa som finns. Hittade henne inne här om dagen full med torrt gräs liggandes i soffan. Hmmm vad ska man säga.
Härligt att ni kan vara på landet också.
Higgins, my man! Tänk att cockrar och springrar tänker exakt lika angående lånta prylar som hamnar i munnen! Precis så är det ju. Man bara kniper ihop!
Du har ett fint land att rulla runt på, tycker jag. Keep on rollin´!
Säg den hund som inte trivs på landet. :-) Mysiga bilder, verkar vara ett fint torp ni har fått tag i (är det karlns sedan innan kanske?)
Higgins är nog den finaste hund jag vet, ser alltid så klok ut och är lika busig som en valp fastän han är så gammal och... klok. :D
KerstinA: Det blev som en 12-årig valp...
Göran: Jo, han trivs bra där. :)
Helena: Exakt! Inget bad = perfekt dag. :D
Pysselfarmor: Han blir alltid helgalen därute, fast i söndags var han galnare än på länge.
Sofie: Med en cocker spaniel i huset vänjer man sig snabbt vid att hitta alla möjliga konstiga saker i soffan och i sängen... ;)
Rudi: Det verkar som ni springers och cockrarna har exakt samma tänk om mitt och ditt...
Jenny: Jo, Higgins trivs bra där, och torpet fanns i hussens ägo sen tidigare.
Skicka en kommentar