2012-04-22

Hund med näsblod

Ja, hund med näsblod hade jag aldrig hört talas om förrän i måndags då jag fick ett sms från mina föräldrar där Higgins tillbringar sina dagar när jag är på jobbet. "Din hund blöder ur nosen" stod det i meddelandet. Ringde upp och kollade av men det rann inte blod konstant, och han verkade inte direkt medtagen. Jag skulle snart sluta jobbet så vi bestämde att avvakta tills jag kom dit för att hämta honom.

När jag kom hem till mina föräldrar möttes jag av en småsur hund som fick lov att vara i köket tillsammans med dem istället för att traska runt som han vill i lägenheten. Något näsblod syntes inte till, men han hade stått och snörvlat och nyst till så att blodet skvätte, och sen hade det droppat från vänster näsborre. Jag funderade genast på om han kanske fått in något i nosen dagen innan då vi varit ute vid torpet och han sprungit runt som en tok och nosat både här och där. Hade han kanske blivit biten av något? Fast då hade vi troligtvis märkt något redan då. Kanske han gjort som i Madicken och petat upp en ärta i näsan??


I vilket fall som helst, Higgins och jag gick hem, han blödde ju inte och verkade inte påverkad i övrigt så kanske var det något tillfälligt. När vi varit hemma någon timme började han snörvla och ha sig och så nös han så blodet skvätte igen. Det droppade lite ur vänster näsborre och jag fick torka honom runt nosen. Sen nös han igen och det kom som en slemgrej med blod. Jag jag började torka bort blodskvätt från golv och hundnos och höll ögonen på honom. Själv slickade han sig om nosen, gick och drack vatten och slickade sig lite till och sen verkade det vara bra. Eftersom han i övrigt inte var påverkad så höll vi ögonen på honom men det blev inget mer nysande eller blodande. Hela tisdagen förflöt också utan minsta droppe näsblod. 

På onsdagmorgonen vaknade jag av att Higgins stod nedanför sängen och snörvlade, och så började han nysa. Så gick han iväg en bit, snörvlade och nös igen och när jag klev upp såg det ut som en scen ur CSI, blodstänk på golvet, sänggavel och sängbord och så var det återigen blodigt runt Higgins vänstra näsborre. Jag var osäker på om han skulle vilja äta, men det var den vanliga matdansen när jag kom ut i köket så jag ställde ner hans mat som vanligt. Han åt med god aptit och sen var det morgonpromenad på schemat. Vädret var inte i världsklass och det är ju en gammal herre jag har att göra med så när han gjort det han skulle och inte ville gå längre vände vi hemåt igen. Det var ju blött ute och då är det inte alltid nödvändigt att gå ut överhuvud taget enligt Higgins. Jag höll koll på honom när vi kom in, men det vilade inga ledsamheter där inte, han väntade ivrigt på sin ostbit - alltså den som han får varje morgon med sin medicin mot Addisons. Det kom inget mer blod ur nosen så när det var dags att gå till jobbet så gick vi till mina föräldrar, och precis när vi kom ut ur hissen nös han igen och det kom en ny dusch med blod. Kunde inte göra så mycket annat än att gå till mina föräldrar, be att de hade honom där men att de hade avstängt in till köket. Inledde dagen med ett möte och när det nästan var över ringde det och då var det Higgins som ännu en gång snörvlat och nyst så blodet skvätt, han hade börjat på en promenad han och pappa gått ut på. Det var bara att ta på sig jackan och gå till veterinären inte långt från jobbet och försöka få en tid eller i alla fall råd om vad vi skulle göra. 

Vi fick en tid lite senare samma dag, så då gick jag hem och hämtade Higgins och så promenerade vi ner till veterinären. Det hade inte varit något mer nysande eller blödande, och han var pigg på att gå på promenad tills han kom på att vi var på väg till veterinären. Jag fick då muta honom och säga att vi skulle gå och träffa hussen i familjen vilket i och för sig var nästan hela sanningen. Hussen skulle komma med till veterinären som stöd. Väl inne hos veterinären satte hon sig snabbt in i hans sjukdomshistoria med Addisons och magsjukan som gjorde att han blev inlagd på Strömsholm och sen lyssnade hon på hjärta och kände och klämde igenom hela Higgins. Sen ville hon lysa honom i nosen med en lampa, och jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till, han är ju inte direkt hjälpsam och samarbetsvillig den gode Higgins... Under tiden veterinären var och hämtade en sån där liten lampa att lysa upp med i nosen klättrade Higgins bestämt upp på mig som värsta lilla gorillabebisen, något dumt veterinärbord tänkte han minsann inte stå kvar på! När veterinären sen kom tillbaka så kom vi fram till att jag lika gärna kunde stå med Higgins i famnen, kanske skulle han känna sig tryggare så. Till min förvåning - och hussens förvåning också - höll sig Higgins stilla, veterinären fick lysa bäst hon ville upp i nosen, hon fick till och med ta en tops och peta med i näsborren! Vad hon kunde se så var det inget som satt fast någonstans och hon fick inga ledtrådar till vad som kunnat orsaka näsblodet. En förklaring kan vara hans tänder som måste göras rena. Det kan vara en inflammation vid roten av en av huggtänderna, den sitter såpass nära nosgången att det kan ha ett samband. Vi går ju just nu och väntar på att Higgins värden av natrium/kalium ska stabilisera sig helt samt att hans levervärden ska bli normala just för att kunna genomföra en tandrengörning som han måste sövas för att genomgå. Med sin ålder, Addisons sjukdom och ett litet blåsljud på hjärtat är han en högriskpatient...

Nåväl. för att gå tillbaka till onsdagens veterinärbesök så var det efter lampan i näsan dags för blodprov. Normalt sett ska blodprovet som kollar natrium/kalium-värdet tas på fastande mage, och meningen var sen tidigare att vi skulle beställa tid för det någon gång under veckan som kommer nu, men p.g.a. näsblodet så fick det bli ett prov ändå. Den här gången skulle även de vita blodkropparna synas i sömmarna. Blodprovsresultatet kom vi överens om att veterinären kunde ringa mig och meddela när det var färdigt. Det samtalet kom några timmar senare och jag fick då veta att levervärdet börjar se bra ut och att jag ska fortsätta ge honom medicinen Denamarin som ska hjälpa honom förbättra det. Natrium/kalium ser också bättre ut, men där skulle dosen med Florinef höjas från 3,5 till 4 tabletter per dag. Kortisondosen ligger kvar som tidigare. De vita blodkropparna visade på att han har någon typ av infektion, så nu ska han äta antibiotika i 10 dagar. Om det är en infektion vid någon av tandrötterna gick naturligtvis inte att säga, men förhoppningsvis ska antibiotikan hjälpa mot näsblodet på något vis. 

Nu har Higgins ätit sin antibiotikakur sen i torsdags kväll, jag hämtade ut receptet torsdag lunch och något mer näsblod har vi inte sett till. Higgins verkar nöjd och glad för nu får han ost massor av gånger per dag! På morgonen blir det två bitar, medicinerna mot Addisons får plats i en ostskivsrulle och så blir det en rulle med antibiotikatabletten som är väldigt stor trots att han bara ska ha en halv. Framåt eftermiddagen blir det en ostbit med Denamarin-tabletten och sen framåt kvällningen är det dags för nästa ostbit med andra halvan av antibiotikatabletten. 

På fredag ska vi tillbaka till veterinären igen, då blir det nytt blodprov för att kolla värdena för natrium och kalium, kolla levervärdet samt de vita blodkropparna. Ser värdena stabila ut får vi se till att så snart som möjligt boka en tid på Strömsholm för att göra rent tänderna på honom. Det är en risk som sagt i och med blåsljud, ålder och Addisons, men det är också en risk att låta tänderna förfalla helt, då kan det bli andra infektioner som sätter sig på inre organ, och det vill man ju inte! 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Lille vännen
Hoppas allt går bra

Yvonnes bärbara blogg sa...

Anonym: Ja, vi hoppas på det!

Jenny sa...

Nämen, stackars Higgins! Hur har det varit i helgen, inget mer bloande? Hopppas levervärderna fortsätter förbättras, kram till er!

Ingrid sa...

Svarta cockrar är ena riktig fighter. Våran Bamse hade något liknande när han inte var fullt så gammal. De trodde det berodde på noskvalster som fått härja där för länge. Han fick också antibiotika och någon annan medecin för att döda kvalstrena. Det kom aldrig tillbaka.

Skönt att levervärden är stabila, sådant är viktiga grejer!!

~Ingrid

Yvonnes bärbara blogg sa...

Ingrid: Higgins hade ju noskvalster när han var yngre och fick medicin mot det. Får hoppas att antibiotikan hjälper! Att svarta cockrar är fighters är ju din Alfons bevis på!

Jenny: Det har inte varit något mer näsblod sen i onsdags! Higgins är pigg och glad som vanligt! :-)

Renathe Schneider sa...

Har aldrig hört talas om näsblod på hund heller. Så läskigt det måste varit!
Skönt att höra att värdena blivit bättre!
PUSS till Higgins <3